2017-07-13 19:06

2017-07-13 19:06

Simon spräckte sviten

HÖGVALTA: Gevärsskytte

Fem i rad. De västvärmländska skyttarna har radat upp en snygg svit i Paradisträffen under senare år, med fem västsegrar i rad under de fem senaste åren.
Per Magnusson införskaffade ett gyllene läge för att förlänga nämnda svit – men i slutändan blev norske EM-skytten Simon K Claussen för svår.

– Bara för att man har sju poängs försprång så är det inget som är säkert mot en sådan som Claussen. I ett sådant här finalfält kan man inte känna sig ett dugg trygg, konstaterade Skillingmarksskytten.

Men med sju poäng på Claussen och fyra på trion Henry Håkansson, Daniel Wallberg och Ingemar Månsson, så hade ändå Per införskaffat sig ett bra läge.

– Jag sköt väldigt bra i liggande i grundomgången. Då känns det rätt tryggt att gå över till stående. Jag kan inte be om ett bättre läge än jag fick här.

Och det var heller inget ras av Per i finalen, utan mer en mycket imponerande upphämtning av Claussen.

– Jag fick aldrig stora darren. Visst, man är nervös och pressad, men det är det roligaste jag vet. I slutändan är det jämnheten som avgör det. Claussen skjuter så mycket så man vet att innan dagen är över så har han skjutit ett antal tior, fortsätter Per, som inte sticker under stol med att han inte tränar riktigt lika mycket.

– Jag sköt tre skott som var alldeles för dåliga i finalen. Jag erkänner. Jag är otränad.

Trots det så lyckades han ändå hålla liv i nämnda final, ända fram till det allra sista enkelskottet.

– Vi tar den om det för med sig att det kommer ännu fler norskar nästa år.

Något som inte verkade helt orealistiskt med tanke på segrande Claussens omdöme.

– Jag var här första gången ifjol och insåg då att de även sköt 50 meter här. Jag tävlar ju på 50 meter internationell och ska iväg på EM senare i sommar, konstaterade Simon, som älskade lagtävlingen på den här sidan gränsen.

– Den var väldigt ”artig”. Jag ska försöka få med mig ett lag till nästa år.

Fascinerande final

Var lagtävlingen ”artig” så stannade beskrivningen av den individuella finalen vid ”fascinerande”.

– Jag kan inte säga något annat än att jag var besviken efter grundomgången. Mycket berodde på hur det blåste, men jag gjorde också en taktisk miss.

I finalen hade han koll på vindbilden och var uppe i ensam ledning för första gången med två skott kvar att skjuta. Per Magnusson gjorde ställningen helt lika inför sista, men i slutändan var Claussen omutlig.

– Det blev seger till slut. Det här var skyttesport när den är som mest fascinerande.

Claussen fascinerade han också, på sitt sätt, i den efterföljande remfinalen dessutom, där han säkrade dagens andra seger.

I K9-K11 blev det västvärmländsk seger genom Edas Johan Andersson och i K13-K15 blev det ännu mera Eda, genom Oliver Thyberg.

Trots en lurig blåst fixade han 194 poäng i grundomgången, och en poängs ledning på Lekvattnets Clara Gustafsson inför finalen.

– Jag såg på vimplarna och lutade på bössan, förklarar Oliver, som tappade försprånget direkt och sedan hade en intressant kamp med Clara ända fram till sista skottet – där det blev fördel Eda.

– Det blev det. Jag trodde inte det skulle bli så bra, fortsätter Oliver, som ändå har införskaffat sig en viss segervana på banan i Högvalta, med segrar både 2014 och 2015.

– Bara för att man har sju poängs försprång så är det inget som är säkert mot en sådan som Claussen. I ett sådant här finalfält kan man inte känna sig ett dugg trygg, konstaterade Skillingmarksskytten.

Men med sju poäng på Claussen och fyra på trion Henry Håkansson, Daniel Wallberg och Ingemar Månsson, så hade ändå Per införskaffat sig ett bra läge.

– Jag sköt väldigt bra i liggande i grundomgången. Då känns det rätt tryggt att gå över till stående. Jag kan inte be om ett bättre läge än jag fick här.

Och det var heller inget ras av Per i finalen, utan mer en mycket imponerande upphämtning av Claussen.

– Jag fick aldrig stora darren. Visst, man är nervös och pressad, men det är det roligaste jag vet. I slutändan är det jämnheten som avgör det. Claussen skjuter så mycket så man vet att innan dagen är över så har han skjutit ett antal tior, fortsätter Per, som inte sticker under stol med att han inte tränar riktigt lika mycket.

– Jag sköt tre skott som var alldeles för dåliga i finalen. Jag erkänner. Jag är otränad.

Trots det så lyckades han ändå hålla liv i nämnda final, ända fram till det allra sista enkelskottet.

– Vi tar den om det för med sig att det kommer ännu fler norskar nästa år.

Något som inte verkade helt orealistiskt med tanke på segrande Claussens omdöme.

– Jag var här första gången ifjol och insåg då att de även sköt 50 meter här. Jag tävlar ju på 50 meter internationell och ska iväg på EM senare i sommar, konstaterade Simon, som älskade lagtävlingen på den här sidan gränsen.

– Den var väldigt ”artig”. Jag ska försöka få med mig ett lag till nästa år.

Fascinerande final

Var lagtävlingen ”artig” så stannade beskrivningen av den individuella finalen vid ”fascinerande”.

– Jag kan inte säga något annat än att jag var besviken efter grundomgången. Mycket berodde på hur det blåste, men jag gjorde också en taktisk miss.

I finalen hade han koll på vindbilden och var uppe i ensam ledning för första gången med två skott kvar att skjuta. Per Magnusson gjorde ställningen helt lika inför sista, men i slutändan var Claussen omutlig.

– Det blev seger till slut. Det här var skyttesport när den är som mest fascinerande.

Claussen fascinerade han också, på sitt sätt, i den efterföljande remfinalen dessutom, där han säkrade dagens andra seger.

I K9-K11 blev det västvärmländsk seger genom Edas Johan Andersson och i K13-K15 blev det ännu mera Eda, genom Oliver Thyberg.

Trots en lurig blåst fixade han 194 poäng i grundomgången, och en poängs ledning på Lekvattnets Clara Gustafsson inför finalen.

– Jag såg på vimplarna och lutade på bössan, förklarar Oliver, som tappade försprånget direkt och sedan hade en intressant kamp med Clara ända fram till sista skottet – där det blev fördel Eda.

– Det blev det. Jag trodde inte det skulle bli så bra, fortsätter Oliver, som ändå har införskaffat sig en viss segervana på banan i Högvalta, med segrar både 2014 och 2015.