2016-12-23 06:00

2016-12-29 17:31

"Det handlar om att göra det så enkelt som möjligt"

TEMA TRÄNING: Del ett

AN-sporten kommer under de närmaste veckorna att publicera en artikelserie där vi låter några lokala idrottsprofiler delge våra läsare sina tankar och funderingar rörande träning i olika former.
Först ut är konditionsidrottare Lars-Olof Gävert, som under många år varit Västvärmlands mest framgångsrike långdistanslöpare.

Vi träffas på klassisk träningsmark för Lars-Olof Gävert, det var här det en gång i tiden började, Jössestugan och skogarna med de rätt dramatiska bergformationerna.

Numer finns det ju en tävling här också, Sotarblixtloppet, inte undra på att ”L-O” vunnit det flera gånger när det är hans hemmaplan.

Ett ord som ständigt återkommer är glädje, och det märks på ”L-O” att träning, att röra på sig och få frisk luft är något som ger honom glädje, det är en livsstil som han säger.

”L-O” känner de flesta till och att han springer fort är ingen nyhet, men hur har hans träning sett ut och hur resonerar han runt ämnet?

– I min ungdom så var det fotboll som gällde, men det blev någon sporadisk orienteringstävling lite då och då, min pappa var ju en riktig orienterare och drog med mig på det, berättar ”L-O”.

– Det var på orienteringstävlingarna som jag träffade skidåkarna Christian Nilsson och Martin Larsson. När jag senare började träna med dem så lärde jag mig mycket. Skidåkare har en väldigt bra filosofi runt träning och är ofta bra skolade inom träningslära så det var guld värt.

Vad är träning för dig?

– Allt som gör att pulsen stiger. Röra sig i skog och mark är perfekt samt att använda kroppens alla muskler. Att ta en promenad är inte träning, det får inte upp pulsen tillräckligt.

”L-O” berättar att den bästa träningsformen, som han tycker, är att vara ute i skog och mark och röra på sig. Det behöver inte vara löpning utan det kan vara med skidor, cykel eller skogsarbete. Vandring med mycket packning är bra, ”L-O” brukar packa ner onödiga saker bara för att det ska bli lite jobbigare.

– Om träningen bedrivs i skogen behöver man inte bry sig om intervaller i någon stor utsträckning utan det får man på köpet.

Hur ser du på träning i stort? Och för dig personligen?

– Ur ett samhällsperspektiv finns det miljarder att spara på att folk går ut och tränar, men det gäller att få med alla, många tränar, men det är många som inte tränar också, konstaterar ”L-O”.

– Om alla människor var orienterare skulle vi knappt ha en sjukdag i Sverige, dessutom har jag träffat folk som börjat träna och efter ett tag har de nästan blivit som pånyttfödda, fortsätter han.

– För mig personligen är det en livsstil att få vara ute i skog och mark och röra på mig, dessutom är det ett väldigt bra tillfälle att umgås. Det har aldrig varit en belastning eller ett måste, bara positivt.

Hur ska man tänka för att börja eller fortsätta träna?

– Det handlar om att göra det så enkelt som möjligt, det ska ge energi inte ta energi, ger det energi är man rätt ute.

För två år sedan la ”L-O” ner sin elitsatsning och tränar nu ungefär hälften av vad han gjorde innan dess. Trots att han bara kommer halvvägs i träningsmängd så innebär det 350 timmars träning om året.

Träningen är inte lika planerad längre utan ofta handlar det om att rasta hunden, springandes då förstås eller hitta på något i skogen.

Tränar vi mer eller mindre?

– Förr i tiden så var det nästan ingen som tyckte att de tränade, men det var hårt, hårt jobb som gällde så nog tränade de alltid, säger ”L-O”.

– Det som folk räknar som träning idag gjorde de inte förr, så visst tränades det mer förr i tiden.

Vad ser du för trender och utveckling?

– Det är bra att det är modernt att träna, synd bara att många krånglar till det i onödan, vi behöver hitta tillbaka till det enkla. Det finns namn på allt och trender kommer och går, men i slutändan handlar det om att komma ut och röra på sig, säger ”L-O”.

– PT finns det ju något som kallas, det sägs att det betyder „personlig tränare”, men jag tror att det lika gärna kan stå för „påhittad tränare”, det finns ingen som är kunnig i till exempel löpning bara för att man gått en kurs. Det handlar om att komma ut och springa, det behöver inte vara så märkvärdigt.

Vi träffas på klassisk träningsmark för Lars-Olof Gävert, det var här det en gång i tiden började, Jössestugan och skogarna med de rätt dramatiska bergformationerna.

Numer finns det ju en tävling här också, Sotarblixtloppet, inte undra på att ”L-O” vunnit det flera gånger när det är hans hemmaplan.

Ett ord som ständigt återkommer är glädje, och det märks på ”L-O” att träning, att röra på sig och få frisk luft är något som ger honom glädje, det är en livsstil som han säger.

”L-O” känner de flesta till och att han springer fort är ingen nyhet, men hur har hans träning sett ut och hur resonerar han runt ämnet?

– I min ungdom så var det fotboll som gällde, men det blev någon sporadisk orienteringstävling lite då och då, min pappa var ju en riktig orienterare och drog med mig på det, berättar ”L-O”.

– Det var på orienteringstävlingarna som jag träffade skidåkarna Christian Nilsson och Martin Larsson. När jag senare började träna med dem så lärde jag mig mycket. Skidåkare har en väldigt bra filosofi runt träning och är ofta bra skolade inom träningslära så det var guld värt.

Vad är träning för dig?

– Allt som gör att pulsen stiger. Röra sig i skog och mark är perfekt samt att använda kroppens alla muskler. Att ta en promenad är inte träning, det får inte upp pulsen tillräckligt.

”L-O” berättar att den bästa träningsformen, som han tycker, är att vara ute i skog och mark och röra på sig. Det behöver inte vara löpning utan det kan vara med skidor, cykel eller skogsarbete. Vandring med mycket packning är bra, ”L-O” brukar packa ner onödiga saker bara för att det ska bli lite jobbigare.

– Om träningen bedrivs i skogen behöver man inte bry sig om intervaller i någon stor utsträckning utan det får man på köpet.

Hur ser du på träning i stort? Och för dig personligen?

– Ur ett samhällsperspektiv finns det miljarder att spara på att folk går ut och tränar, men det gäller att få med alla, många tränar, men det är många som inte tränar också, konstaterar ”L-O”.

– Om alla människor var orienterare skulle vi knappt ha en sjukdag i Sverige, dessutom har jag träffat folk som börjat träna och efter ett tag har de nästan blivit som pånyttfödda, fortsätter han.

– För mig personligen är det en livsstil att få vara ute i skog och mark och röra på mig, dessutom är det ett väldigt bra tillfälle att umgås. Det har aldrig varit en belastning eller ett måste, bara positivt.

Hur ska man tänka för att börja eller fortsätta träna?

– Det handlar om att göra det så enkelt som möjligt, det ska ge energi inte ta energi, ger det energi är man rätt ute.

För två år sedan la ”L-O” ner sin elitsatsning och tränar nu ungefär hälften av vad han gjorde innan dess. Trots att han bara kommer halvvägs i träningsmängd så innebär det 350 timmars träning om året.

Träningen är inte lika planerad längre utan ofta handlar det om att rasta hunden, springandes då förstås eller hitta på något i skogen.

Tränar vi mer eller mindre?

– Förr i tiden så var det nästan ingen som tyckte att de tränade, men det var hårt, hårt jobb som gällde så nog tränade de alltid, säger ”L-O”.

– Det som folk räknar som träning idag gjorde de inte förr, så visst tränades det mer förr i tiden.

Vad ser du för trender och utveckling?

– Det är bra att det är modernt att träna, synd bara att många krånglar till det i onödan, vi behöver hitta tillbaka till det enkla. Det finns namn på allt och trender kommer och går, men i slutändan handlar det om att komma ut och röra på sig, säger ”L-O”.

– PT finns det ju något som kallas, det sägs att det betyder „personlig tränare”, men jag tror att det lika gärna kan stå för „påhittad tränare”, det finns ingen som är kunnig i till exempel löpning bara för att man gått en kurs. Det handlar om att komma ut och springa, det behöver inte vara så märkvärdigt.

  • Mikael Mellerdal