2016-10-07 06:00

2016-10-07 06:00

VM-guld krönte skadetyngd säsong

TALLINN: Styrkelyft

Jens Aarhus börjar få en imponerande samling av VM-medaljer och inte blev den nämnda samlingen direkt sämre av det VM-guld som han vann i onsdags, i Tallinn i Estland.
– Vad ska jag säga? Det är stort, speciellt med tanke på att det var så länge sedan jag tävlade med utrustning och när det varit så många problem som det varit, konstaterar Jens, som kämpat med en krånglande axel under större delen av året.

Så illa var det till och med att charlottenbergaren inte ens tänkt sig att tävla i Masters-VM, speciellt som baksidan av låret också började spöka då han börjat komma tillrätta med axeln.

– Det var coachen som anmälde mig. Jag hade nästan lust att säga nej men då var flygbiljetten redan betald. Det är ju roligt att komma ut och jag intalade mig själv att jag i alla fall kunde göra så gott jag kan.

Det kunde han. Med bra effekt.

Med 240 i knäböj tog han greppet om klassen, -93 kilo för Masters 3.

Kändes osäkert

– Jag gick in på 220. Det hör väl lite till saken att jag inte tävlat med utrustning sedan 2010 och det handlar mycket om att våga lita på materialet och allt kändes väldigt osäkert, men på podiet vågade jag släppa på och då gick det bra.

I bänkpress blev det 162 kilo och då var ledningen uppe i 70 kilo, före största hotet, Antero Juntunen, från Finland.

– Men jag visste att finnarna alltid är starka i marken.

God marginal

Fullt riktigt så vann Juntunen det avslutande momentet, marklyft, men med 215 kilo i det sista försöket så säkrade ändå Jens guldet med god marginal, med 617,5 kg mot 582,5

– Jag kände av låret i andra lyftet, på 210, men på 215 gick det bättre.

Polacken Edward Roznowski låg tvåa efter två moment, men fick till slut nöja sig med tredjeplatsen, två och ett halvt kilo bakom Juntunen.

Jens vann VM-guld i, så kallat, klassiskt styrkelyft förra året, en tävlingsform där man tävlar utan hjälpmedel i form av speciella dräkter och lindor, men det är rätt stor skillnad mot att – som här – tävla med utrustning.

– Jag ville väldigt gärna ha en tävling i år, inför VM som går i Sundsvall nästa år.

Och resultatet blev ju minst sagt ett styrkebesked.

– Det gick ju bra.

Så illa var det till och med att charlottenbergaren inte ens tänkt sig att tävla i Masters-VM, speciellt som baksidan av låret också började spöka då han börjat komma tillrätta med axeln.

– Det var coachen som anmälde mig. Jag hade nästan lust att säga nej men då var flygbiljetten redan betald. Det är ju roligt att komma ut och jag intalade mig själv att jag i alla fall kunde göra så gott jag kan.

Det kunde han. Med bra effekt.

Med 240 i knäböj tog han greppet om klassen, -93 kilo för Masters 3.

Kändes osäkert

– Jag gick in på 220. Det hör väl lite till saken att jag inte tävlat med utrustning sedan 2010 och det handlar mycket om att våga lita på materialet och allt kändes väldigt osäkert, men på podiet vågade jag släppa på och då gick det bra.

I bänkpress blev det 162 kilo och då var ledningen uppe i 70 kilo, före största hotet, Antero Juntunen, från Finland.

– Men jag visste att finnarna alltid är starka i marken.

God marginal

Fullt riktigt så vann Juntunen det avslutande momentet, marklyft, men med 215 kilo i det sista försöket så säkrade ändå Jens guldet med god marginal, med 617,5 kg mot 582,5

– Jag kände av låret i andra lyftet, på 210, men på 215 gick det bättre.

Polacken Edward Roznowski låg tvåa efter två moment, men fick till slut nöja sig med tredjeplatsen, två och ett halvt kilo bakom Juntunen.

Jens vann VM-guld i, så kallat, klassiskt styrkelyft förra året, en tävlingsform där man tävlar utan hjälpmedel i form av speciella dräkter och lindor, men det är rätt stor skillnad mot att – som här – tävla med utrustning.

– Jag ville väldigt gärna ha en tävling i år, inför VM som går i Sundsvall nästa år.

Och resultatet blev ju minst sagt ett styrkebesked.

– Det gick ju bra.