2016-09-30 06:00

2016-09-30 06:00

Ludvig vann Sverigecupen

KLÄSSBOL: Trial

Intresset för mountainbikecykling har varit explosivt under de senaste åren, men för alla handlar det inte om att ”bara” ta sig fram i skog och mark.
Det går också att leta efter ännu lite mera extrema utmaningar – som i cykeltrial.

Tolvårige Ludvig Andersson fann ”sin” sport för sex år sedan. Delar av trädgården hemma i Klässbol var som klippt och skuren för att hitta utmaningar och hinder, så det var inte så konstigt.

– Nej, det är så bra det kan bli, konstaterar Ludvig.

Vad är det som lockar?

– Det är utmanande och en kul sport.

I tävlingssammanhang gäller det att ta sig runt en bana på så kort tid som möjligt, med så få fotisättningar – så kallade prickar – som möjligt.

Det krävs ett balanssinne utöver det vanliga och en hel del andra färdigheter.

– Jag har bra balans och är smidig, sedan behöver man ju våga också, och orka ta i ordentligt när det behövs.

Och att han har en hel del av de färdigheter som behövs har om inte annat stått klart den här säsongen, då han i helgen säkrade totalsegern i Sverigecupen i trial.

Etta och tvåa

Ludvig var etta eller tvåa i de fyra deltävlingar som kördes – och tog inte i någon av tävlingarna stryk av någon annan svensk cyklist.

– Jag gjorde min första tävling ifjol och då blev jag bästa 04:a och när det gick så bra så blev man ju bara ännu mera sugen. Efter den första tävlingen i år, som jag vann, blev det ju att man satte ribban högt, innan det visste man ju inte riktigt.

I helgens deltävling, i Laholm, blev det en andraplats för Ludvig, efter tre prickar på det första varvet, sju på det andra och åtta på det tredje och sista, vilket gav en andraplats efter danske Sune Olesen.

– Det är fem hinder på ett varv och sedan har man två timmar på sig att köra tre varv. Man får vila och äta emellan varven om man vill det.

Något som öppnar upp för mycket strategi och planering.

– Det är mycket hur man ska göra sina spårval, det är inte alltid som det snabbaste är det bästa.

Hindren kan vara nästan vad som helst, från naturligt uppbyggda med stenar och stockar, till i princip vad som helst från betongrör till lastpallar.

Ensam från Värmland

Ludvig kör i C-klassen, upp till tolv år, och efter en snabb genomgång av resultatlistan ser man snart att han är ensam värmlänning till start.

Det blir det förhoppningsvis ändring på redan till nästa år och då högst sannolikt med fler i Arvika IS färger.

– Det finns redan de som är intresserade och jag tror nog jag ska klara av att locka med någon mer.

Även resorna till tävlingarna är långa, så finns träningsmöjligheterna nära till hands – och materialkostnaderna är inte hutlösa.

– Du kan få en bra cykel för kanske 4 000 kronor, förklarar pappa Christian.

Cyklarna är ett kapitel för sig och det mest iögonfallande är naturligtvis att de saknar sadel.

– Man står ändå upp hela tiden, för att få bättre balans.

Tolvårige Ludvig Andersson fann ”sin” sport för sex år sedan. Delar av trädgården hemma i Klässbol var som klippt och skuren för att hitta utmaningar och hinder, så det var inte så konstigt.

– Nej, det är så bra det kan bli, konstaterar Ludvig.

Vad är det som lockar?

– Det är utmanande och en kul sport.

I tävlingssammanhang gäller det att ta sig runt en bana på så kort tid som möjligt, med så få fotisättningar – så kallade prickar – som möjligt.

Det krävs ett balanssinne utöver det vanliga och en hel del andra färdigheter.

– Jag har bra balans och är smidig, sedan behöver man ju våga också, och orka ta i ordentligt när det behövs.

Och att han har en hel del av de färdigheter som behövs har om inte annat stått klart den här säsongen, då han i helgen säkrade totalsegern i Sverigecupen i trial.

Etta och tvåa

Ludvig var etta eller tvåa i de fyra deltävlingar som kördes – och tog inte i någon av tävlingarna stryk av någon annan svensk cyklist.

– Jag gjorde min första tävling ifjol och då blev jag bästa 04:a och när det gick så bra så blev man ju bara ännu mera sugen. Efter den första tävlingen i år, som jag vann, blev det ju att man satte ribban högt, innan det visste man ju inte riktigt.

I helgens deltävling, i Laholm, blev det en andraplats för Ludvig, efter tre prickar på det första varvet, sju på det andra och åtta på det tredje och sista, vilket gav en andraplats efter danske Sune Olesen.

– Det är fem hinder på ett varv och sedan har man två timmar på sig att köra tre varv. Man får vila och äta emellan varven om man vill det.

Något som öppnar upp för mycket strategi och planering.

– Det är mycket hur man ska göra sina spårval, det är inte alltid som det snabbaste är det bästa.

Hindren kan vara nästan vad som helst, från naturligt uppbyggda med stenar och stockar, till i princip vad som helst från betongrör till lastpallar.

Ensam från Värmland

Ludvig kör i C-klassen, upp till tolv år, och efter en snabb genomgång av resultatlistan ser man snart att han är ensam värmlänning till start.

Det blir det förhoppningsvis ändring på redan till nästa år och då högst sannolikt med fler i Arvika IS färger.

– Det finns redan de som är intresserade och jag tror nog jag ska klara av att locka med någon mer.

Även resorna till tävlingarna är långa, så finns träningsmöjligheterna nära till hands – och materialkostnaderna är inte hutlösa.

– Du kan få en bra cykel för kanske 4 000 kronor, förklarar pappa Christian.

Cyklarna är ett kapitel för sig och det mest iögonfallande är naturligtvis att de saknar sadel.

– Man står ändå upp hela tiden, för att få bättre balans.