2016-07-04 08:21

2016-07-04 09:52

Första och största segern för Simon

HÖLJES: Rallycross

Det finns sämre ställen att ta sin första EM-seger än i Höljes. Fråga Simon Olofsson.
– Första segern i EM och den största. Den kommer att vara den största en lång tid framöver, säger en stillsamt lycklig Olofsson efter segern i RX Lites inför storpubliken i Nordvärmland.

Det har varit en del motgångar längs vägen för Simon Olofsson, men stadigt har talangen från Eda tagit kliv framåt som rallycrossförare och igår kom det stora beviset på hur långt han har kommit i sin utveckling.

– Det här är han så värd!

Mamma Yvonne Hultgren skrek ut sin glädje efter ett nervdallrande sista varv och tog emot mängder av gratulationer längs vägen upp till depåtältet där hon fick dela ut stora kramen till sin son.

Simon jublade förstås också, även om han av vana tar saker och ting med viss ro. Just det har också varit en del av strategin för att ta honom framåt som förare.

– Fina jämna och lugna varv. Det är så vi har kommit fram till att det går fortast.

Och även i finalen lyckades han behålla lugnet från sin startplats i andra ledet. Framför tjuvstartade en av storfavoriterna, Thomas Bryntesson, och dömdes till två besök på jokerslingan.

– Men jag var faktiskt före honom redan när han tog sitt första, påpekar Simon Olofsson.

Det var en av duellerna han hade att vinna, att klämma sig före halvnorrmannen från Töcksfors. Den andra, och avgörande, handlade om att komma före fransmannen Cyril Raymond. Olofsson hade gjort sin joker redan på första varvet och började sedan jakten.

– Jag såg ju att luckan minskade och att jag kom ikapp mer och mer.

När så Raymond begav sin i jokern smet Olofsson förbi med någon billängds marginal och höll sig sedan kall ända till mål.

– Någon liten miss blev det. Jag drog på lite för mycket nedför backen, men det var inte så allvarligt.

Till stort jubel från storpubliken firade han sedan segern med segerpiruetter och viftande med svenska flaggan.

– Hemmapublik och så mycket folk, säger en leende Olofsson.

En historia att lägga på minnet och berätta för eventuella barnbarn, utan tvekan. Och minnesvärt var det även för släktingar och vänner samt inte minst närmsta familjen. Syster Sandra kramade kanske hårdast, pappa Ove såg mer än nöjd ut och mamma Yvonne konstaterade:

– Nu var det vår tur!

Med segern förstärkte Olofsson sin tredjeplats i totala Lites-mästerskapet.

– Det är en bit upp till första och andra, men vi siktar uppåt, konstaterar Olofsson.

Det har varit en del motgångar längs vägen för Simon Olofsson, men stadigt har talangen från Eda tagit kliv framåt som rallycrossförare och igår kom det stora beviset på hur långt han har kommit i sin utveckling.

– Det här är han så värd!

Mamma Yvonne Hultgren skrek ut sin glädje efter ett nervdallrande sista varv och tog emot mängder av gratulationer längs vägen upp till depåtältet där hon fick dela ut stora kramen till sin son.

Simon jublade förstås också, även om han av vana tar saker och ting med viss ro. Just det har också varit en del av strategin för att ta honom framåt som förare.

– Fina jämna och lugna varv. Det är så vi har kommit fram till att det går fortast.

Och även i finalen lyckades han behålla lugnet från sin startplats i andra ledet. Framför tjuvstartade en av storfavoriterna, Thomas Bryntesson, och dömdes till två besök på jokerslingan.

– Men jag var faktiskt före honom redan när han tog sitt första, påpekar Simon Olofsson.

Det var en av duellerna han hade att vinna, att klämma sig före halvnorrmannen från Töcksfors. Den andra, och avgörande, handlade om att komma före fransmannen Cyril Raymond. Olofsson hade gjort sin joker redan på första varvet och började sedan jakten.

– Jag såg ju att luckan minskade och att jag kom ikapp mer och mer.

När så Raymond begav sin i jokern smet Olofsson förbi med någon billängds marginal och höll sig sedan kall ända till mål.

– Någon liten miss blev det. Jag drog på lite för mycket nedför backen, men det var inte så allvarligt.

Till stort jubel från storpubliken firade han sedan segern med segerpiruetter och viftande med svenska flaggan.

– Hemmapublik och så mycket folk, säger en leende Olofsson.

En historia att lägga på minnet och berätta för eventuella barnbarn, utan tvekan. Och minnesvärt var det även för släktingar och vänner samt inte minst närmsta familjen. Syster Sandra kramade kanske hårdast, pappa Ove såg mer än nöjd ut och mamma Yvonne konstaterade:

– Nu var det vår tur!

Med segern förstärkte Olofsson sin tredjeplats i totala Lites-mästerskapet.

– Det är en bit upp till första och andra, men vi siktar uppåt, konstaterar Olofsson.

  • Morgan Carlsson