2016-06-29 06:00

2016-06-29 06:00

Depålivet ska öppna dörrarna till USA-satsning för Hultgren

CHARLOTTENBERG: Rallycross

Sandra Hultgren har inte ställt sig på startlinjen i en rallycrosstävling på flera månader, men lever ändå drömmen – som mekaniker och ”spotter” åt OMSE i Global Rallycross borta i USA.

– Jag kom hem i tisdags efter att ha varit där i 20 dagar. Det var väl egentligen tio dagar tävling och tio dagar i verkstan – och på motorvägen, konstaterar Sandra, väl tillfreds med det lite lätt spartanska livet som mekaniker.

– Jag bor i verkstan hos Olsbergs, jag har ett litet rum med en våningssäng. Bättre än så här kan det inte bli, det blir väl så när man är uppvuxen med det här, konstaterar Sandra med ett skratt.

De andra förarna i teamet bor hemma, så hon är ensam om upplägget – men hon gör det också med ett väldigt tydligt mål.

– Jag vill visa att jag vill och jag finns här på plats. Det är svårt att få sponsring om man inte befinner sig här, om man inte är på plats. Min tanke är att jag ska kunna bli kvar i USA i några år.

Lärorikt

Erfarenheterna från den här säsongen ska också bakas in i det hela, inte minst som ”spotter”, förarens extra ögon och överblickande strateg, alltid närvarande i hörsnäckan.

– Det har varit både spännande och lärorikt att vara ”spotter”. Nu förstår jag vad de menat och det är inte så lätt att ta alla beslut, förklarar Sandra, som agerat som röst i örat åt GRC-debutanten Cole Keatts.

– Han är bara 15 år och har kört dirtrace förut. Han har tagit sig och det har varit stor skillnad i de två sista racen.

Förutom Keatts har OMSE också Oliver Eriksson och Miki Weckstrom igång i GRC Lites, men de tre ska snart bli fyra.

Vill tillbaka

Sandra debuterade i Global Rallycross i fjolårets finaltävling, i Las Vegas, och har siktet inställt på att komma dit igen – men då krävs det också ekonomiska muskler vid sidan av resultat på banan.

– Det ser positivt ut för tillfället. Jag kör en halv säsong nu för att kunna köra en hel säsong nästa år och bygga upp ett varumärke här, fortsätter Sandra, som just nu ligger i förhandlingar med ett företag som skulle kunna bli en huvudsponsor.

– Det går sakta men säkert åt rätt håll.

Sista fem

Inbakat i ”rätt håll” är också att Sandra kommer att köra de fem sista deltävlingarna i årets säsong, med start i Washington DC den 30 juli.

– Det är nästan så att det bokstavligen kliar under trampdynan på högerfoten. De säger det som en metafor, men det är faktiskt så.

– Jag missar New River, som går nu till helgen, men resten ska jag köra. Det är planen.

Bra test

De test som hon kört har också utfallit till belåtenhet.

– Det gick förvånansvärt bra. Det känns som att jag har kontroll på läget och nu är det bara att skruva upp tempot successivt och slipa bort de onödiga felen.

Höljes nästa

Sandra kommer att finnas på plats under VM-deltävlingen i Höljes under helgen, men hon kommer inte att finnas i teamet runt brorsan Simon Olofsson, som gjort stor succé i Lites-klassen den här säsongen.

– Jag kommer att jobba åt OMSE även den här helgen, jag jobbar åt dem hela säsongen, så jag ser ingen större möjlighet att vara med Simon överhuvudtaget egentligen. Det har ju gått fruktansvärt bra ändå. Jag är så stolt över honom, så jag vet inte vad.

– Jag kom hem i tisdags efter att ha varit där i 20 dagar. Det var väl egentligen tio dagar tävling och tio dagar i verkstan – och på motorvägen, konstaterar Sandra, väl tillfreds med det lite lätt spartanska livet som mekaniker.

– Jag bor i verkstan hos Olsbergs, jag har ett litet rum med en våningssäng. Bättre än så här kan det inte bli, det blir väl så när man är uppvuxen med det här, konstaterar Sandra med ett skratt.

De andra förarna i teamet bor hemma, så hon är ensam om upplägget – men hon gör det också med ett väldigt tydligt mål.

– Jag vill visa att jag vill och jag finns här på plats. Det är svårt att få sponsring om man inte befinner sig här, om man inte är på plats. Min tanke är att jag ska kunna bli kvar i USA i några år.

Lärorikt

Erfarenheterna från den här säsongen ska också bakas in i det hela, inte minst som ”spotter”, förarens extra ögon och överblickande strateg, alltid närvarande i hörsnäckan.

– Det har varit både spännande och lärorikt att vara ”spotter”. Nu förstår jag vad de menat och det är inte så lätt att ta alla beslut, förklarar Sandra, som agerat som röst i örat åt GRC-debutanten Cole Keatts.

– Han är bara 15 år och har kört dirtrace förut. Han har tagit sig och det har varit stor skillnad i de två sista racen.

Förutom Keatts har OMSE också Oliver Eriksson och Miki Weckstrom igång i GRC Lites, men de tre ska snart bli fyra.

Vill tillbaka

Sandra debuterade i Global Rallycross i fjolårets finaltävling, i Las Vegas, och har siktet inställt på att komma dit igen – men då krävs det också ekonomiska muskler vid sidan av resultat på banan.

– Det ser positivt ut för tillfället. Jag kör en halv säsong nu för att kunna köra en hel säsong nästa år och bygga upp ett varumärke här, fortsätter Sandra, som just nu ligger i förhandlingar med ett företag som skulle kunna bli en huvudsponsor.

– Det går sakta men säkert åt rätt håll.

Sista fem

Inbakat i ”rätt håll” är också att Sandra kommer att köra de fem sista deltävlingarna i årets säsong, med start i Washington DC den 30 juli.

– Det är nästan så att det bokstavligen kliar under trampdynan på högerfoten. De säger det som en metafor, men det är faktiskt så.

– Jag missar New River, som går nu till helgen, men resten ska jag köra. Det är planen.

Bra test

De test som hon kört har också utfallit till belåtenhet.

– Det gick förvånansvärt bra. Det känns som att jag har kontroll på läget och nu är det bara att skruva upp tempot successivt och slipa bort de onödiga felen.

Höljes nästa

Sandra kommer att finnas på plats under VM-deltävlingen i Höljes under helgen, men hon kommer inte att finnas i teamet runt brorsan Simon Olofsson, som gjort stor succé i Lites-klassen den här säsongen.

– Jag kommer att jobba åt OMSE även den här helgen, jag jobbar åt dem hela säsongen, så jag ser ingen större möjlighet att vara med Simon överhuvudtaget egentligen. Det har ju gått fruktansvärt bra ändå. Jag är så stolt över honom, så jag vet inte vad.