2016-06-22 06:00

2016-06-22 06:00

Jesper jagar bättre sparring

HAMMAR: Bordtennis

Jesper Solvin är Edas stora hopp i bordtennissammanhang, men för att ha en chans att kunna nå sin målsättning har han bestämt sig för att lämna hemkommunen redan som 15-åring.
– Jag tror inte att det kommer att funka att bo kvar här, när alla andra tränar så mycket som de gör, säger Jesper.

Jesper Solvin har precis gått ur åttan, men redan nu planerar han alltså för att lämna föräldrahemmet i Ås och flytta österut – till bordtennismetropolen Köping.

– Det är klart att det var ett svårt beslut, med tanke på skola, kompisar och allt, säger Jesper.

– Men jag vill se hur bra jag kan bli på att spela bordtennis, fortsätter han.

– Landslaget är ett mål som jag har.

En plats i seniorlandslaget alltså, i kadettlandslaget har Jesper redan varit med och representerat Sverige.

– En tävling har jag varit med där, säger Jesper, som under en lång period varit rankad bland de tio bästa i sin åldersgrupp i Sverige.

– Jag har varit sexa som bäst på rankingen, men nu är det inte bra, typ 20:e ligger jag nu tror jag, säger Jesper med en suck.

– Det har gått dåligt under våren. Jag var skadad i januari och februari, och sedan när jag kom tillbaka blev jag sjuk länge. Jag fick influensa och var sjuk i över en vecka.

Väl tillbaka i spel igen, efter knäproblem och influensa, var Jesper långtifrån i toppform och föll därför en hel del placeringar på rankingen.

– Det är väldigt jämnt mellan femte och 20:e plats typ, och jag hoppas att det blir bättre igen när jag får mer bra träning i Köping.

I Köping finns ett bordtennisgymnasium, och även om Jesper själv bara börjar i nian till hösten kommer han att dra nytta av det.

– När jag får bra regelbunden sparring så kan det bli bra, säger Jesper, som när vi besöker Folkets Hus i Hammar under förra tisdagen har en bra sparringpartner på plats i form av jämnårige Albin Karlsson från Örebroklubben BTK Safir.

– Det är bra att han är här, men det är ju inte så ofta, säger Jesper.

– Jag tränar en del med Alma Rööse också, eller så åker jag till Köping någon gång i månaden. Annars blir det att jag kör med pappa, fortsätter Jesper, som inte tror att det upplägget räcker för att ta honom dit han vill inom bordtennisen.

– Jag tror inte att det kommer att funka att bo kvar här, när alla andra tränar så mycket som de gör, konstaterar han.

Jesper Solvin har precis gått ur åttan, men redan nu planerar han alltså för att lämna föräldrahemmet i Ås och flytta österut – till bordtennismetropolen Köping.

– Det är klart att det var ett svårt beslut, med tanke på skola, kompisar och allt, säger Jesper.

– Men jag vill se hur bra jag kan bli på att spela bordtennis, fortsätter han.

– Landslaget är ett mål som jag har.

En plats i seniorlandslaget alltså, i kadettlandslaget har Jesper redan varit med och representerat Sverige.

– En tävling har jag varit med där, säger Jesper, som under en lång period varit rankad bland de tio bästa i sin åldersgrupp i Sverige.

– Jag har varit sexa som bäst på rankingen, men nu är det inte bra, typ 20:e ligger jag nu tror jag, säger Jesper med en suck.

– Det har gått dåligt under våren. Jag var skadad i januari och februari, och sedan när jag kom tillbaka blev jag sjuk länge. Jag fick influensa och var sjuk i över en vecka.

Väl tillbaka i spel igen, efter knäproblem och influensa, var Jesper långtifrån i toppform och föll därför en hel del placeringar på rankingen.

– Det är väldigt jämnt mellan femte och 20:e plats typ, och jag hoppas att det blir bättre igen när jag får mer bra träning i Köping.

I Köping finns ett bordtennisgymnasium, och även om Jesper själv bara börjar i nian till hösten kommer han att dra nytta av det.

– När jag får bra regelbunden sparring så kan det bli bra, säger Jesper, som när vi besöker Folkets Hus i Hammar under förra tisdagen har en bra sparringpartner på plats i form av jämnårige Albin Karlsson från Örebroklubben BTK Safir.

– Det är bra att han är här, men det är ju inte så ofta, säger Jesper.

– Jag tränar en del med Alma Rööse också, eller så åker jag till Köping någon gång i månaden. Annars blir det att jag kör med pappa, fortsätter Jesper, som inte tror att det upplägget räcker för att ta honom dit han vill inom bordtennisen.

– Jag tror inte att det kommer att funka att bo kvar här, när alla andra tränar så mycket som de gör, konstaterar han.