2016-05-31 19:36

2016-05-31 19:36

Hanna nöjd med landslagsdebuten

RACICE: Kanot

Med beröm godkänt. I helgen fick Hanna Johansson göra sin efterlängtade debut i seniorlandslaget, i världscupstävlingarna i Racice, och det blev med beröm godkänt med två finalplatser och en semifinal.

– Jag åkte inte dit med så höga förväntningar, men nu har jag varit där och tävlat mot världseliten och fått känna att det inte är så himla långt dit och att man närmar sig hela tiden. Det är en stor inspiration för framtiden och nu är drömmen ännu större än tidigare, konstaterar Hanna.

Hanna skulle enbart ha kört K2, tillsammans med Moa Wikberg, på sprintdistansen 200 meter och den olympiska distansen 500 meter, men nu blev det också en ”bonusstart” i den svenska K4:an på 200 meter.

– Det var inte tänkt så, men tjejen som skulle ha kört lade av efter OS-uttagningen och då satte de in mig där istället.

I finalen blev det en sjätteplats för den svenska besättningen, i övrigt bestående av Linnea Stensils, Karin Johansson och Moa Wikberg.

– Det gick förvånansvärt bra med tanke på att vi aldrig någonsin suttit tillsammans i en kanot före försöksheatet. De andra är så bra att de lyfter min nivå också, jag lyfts med dem, och det var väldigt kul att köra tillsammans med dem.

Huvudfokus för Hanna låg dock på K2-loppen och där blev det en semifinal på 500 meter.

– Vi gick vidare från försöken på 500 och vi gjorde verkligen det bästa vi kunde, men räckte inte riktigt i semin. I och med att det är en OS-distans så är konkurrensen stenhård.

På 200 meter nådde man ännu längre, ända fram till finalen – där det blev en niondeplats.

– Där var inte konkurrensen lika hård, då det är många som inte prioriterar den. På 200 paddlar man på en högre fart och då blir det svårare att hitta perfekt ”tajming”, på 500 får man mer tid på sig.

Fyra sekunder

Upp till segrande Aimee Fisher och Jaimee Lovett, från Nya Zeeland, skilde drygt fyra sekunder.

– Även om resultaten på papperet inte är något att skryta över så var det här något som jag personligen tycker var hur kul som helst och drömmen blev som sagt bara ännu större, fortsätter Hanna, som nu är tillbaka hemma i Sverige, och närmast kommer att köra uttagningstävlingar i Nyköping – för att förhoppningsvis ta en plats i den svenska truppen till U23-VM.

– Det är uttagningar också till senior-EM men det är nog U23 som jag är mest aktuell för. Det är oklart exakt vad det är som kommer att krävas, men det är bara att göra sitt bästa.

Om Hanna får åka till VM i Vitryssland, hoppas hon få göra det tillsammans med K2-kollegan Moa Wikberg.

– Det gick ganska bra för oss mot den här konkurrensen, och det kan gå ännu bättre när det inte är lika erfaren konkurrens.

– Jag åkte inte dit med så höga förväntningar, men nu har jag varit där och tävlat mot världseliten och fått känna att det inte är så himla långt dit och att man närmar sig hela tiden. Det är en stor inspiration för framtiden och nu är drömmen ännu större än tidigare, konstaterar Hanna.

Hanna skulle enbart ha kört K2, tillsammans med Moa Wikberg, på sprintdistansen 200 meter och den olympiska distansen 500 meter, men nu blev det också en ”bonusstart” i den svenska K4:an på 200 meter.

– Det var inte tänkt så, men tjejen som skulle ha kört lade av efter OS-uttagningen och då satte de in mig där istället.

I finalen blev det en sjätteplats för den svenska besättningen, i övrigt bestående av Linnea Stensils, Karin Johansson och Moa Wikberg.

– Det gick förvånansvärt bra med tanke på att vi aldrig någonsin suttit tillsammans i en kanot före försöksheatet. De andra är så bra att de lyfter min nivå också, jag lyfts med dem, och det var väldigt kul att köra tillsammans med dem.

Huvudfokus för Hanna låg dock på K2-loppen och där blev det en semifinal på 500 meter.

– Vi gick vidare från försöken på 500 och vi gjorde verkligen det bästa vi kunde, men räckte inte riktigt i semin. I och med att det är en OS-distans så är konkurrensen stenhård.

På 200 meter nådde man ännu längre, ända fram till finalen – där det blev en niondeplats.

– Där var inte konkurrensen lika hård, då det är många som inte prioriterar den. På 200 paddlar man på en högre fart och då blir det svårare att hitta perfekt ”tajming”, på 500 får man mer tid på sig.

Fyra sekunder

Upp till segrande Aimee Fisher och Jaimee Lovett, från Nya Zeeland, skilde drygt fyra sekunder.

– Även om resultaten på papperet inte är något att skryta över så var det här något som jag personligen tycker var hur kul som helst och drömmen blev som sagt bara ännu större, fortsätter Hanna, som nu är tillbaka hemma i Sverige, och närmast kommer att köra uttagningstävlingar i Nyköping – för att förhoppningsvis ta en plats i den svenska truppen till U23-VM.

– Det är uttagningar också till senior-EM men det är nog U23 som jag är mest aktuell för. Det är oklart exakt vad det är som kommer att krävas, men det är bara att göra sitt bästa.

Om Hanna får åka till VM i Vitryssland, hoppas hon få göra det tillsammans med K2-kollegan Moa Wikberg.

– Det gick ganska bra för oss mot den här konkurrensen, och det kan gå ännu bättre när det inte är lika erfaren konkurrens.