2016-05-24 19:56

2016-05-24 19:56

Ling är klar och Löfvenholm i valet och kvalet

ARVIKA: Innebandy

En duo från Hagfors har i dagarna blivit till en trio. Elias Söderqvist och Filip Nilsson, nyförvärv från innebandygymnasiet i Hagfors, har nämligen fått sällskap av Årjängsbördige Viktor Ling.
– Han var inte klar förra veckan, inte på papper, men nu är det helt klart, konstaterar Arvika Innebandys avgående ordförande, Maria Speelgren.

Ett förvärv som uppskattas av tränaren Björn Arvidsson.

– En konditionsstark och offensiv back, en fysisk spelare, berömmer Björn.

Viktor är också den av de tre som funnits med i flest division I-matcher med Hagfors den här säsongen, totalt 18 stycken.

– Sedan har han ju haft begränsad speltid där, men man får också se till vad han presterat i juniorallsvenskan och även deras U-lag, fortsätter Arvidsson.

I utgångsläget kommer Viktor, som hunnit bli 19 år fyllda, att flytta hem till Årjäng och pendla upp till Arvika för att fullborda den lilla ”Hagforskolonin” i laget.

– De har ju levt ihop på skolan i några år. Det här kommer att bli jättebra.

Stämmer inte

Förra veckan cirkulerade också uppgifter om att Arvika kommer att tappa Simon Löfvenholm, spelaren med den kanske absolut högsta lägstanivån i laget under den gångna säsongen.

En uppgift som dock inte stämmer.

– Nej, jag har inte lämnat Arvika. Jag för en dialog med dem och väger för- och nackdelar, konstaterar Simon, som dock också har anbud från andra föreningar att ta ställning till.

– Kamratskapen i Arvika väger tungt. Jag har lagkamrater där som jag har spelat med sedan långt tillbaka, det är ett gott gäng och det är min moderklubb. Det är klart det är speciella känslor med det – och sedan skulle jag nog våga säga att Arvika har Värmlands bästa innebandypublik. Sådant är positivt och talar ju för Arvika.

På minussidan finns, inte minst, att Daniel Jonsson tidigare valt att skriva på för Skoghall, vilket påverkar pendlandet från Kil.

– Och då blir man ju själv, som det ser ut nu. Det är lätt att vara sugen nu, men man vet ju själv hur det kommer att bli i november och december.

Simon själv har inte satt någon tidsram för när han kommer att bestämma sig.

– Just nu är det svårt att veta exakt hur det kommer att se ut. Tjejen läser sista året på Universitetet och det är ett himla pussel att få ihop det. Visst vore det skönt om jag kunde bestämma mig redan nu, men det är en del småsaker som behöver redas ut. Jag håller i alla fall igång med träningen och vill fortsätta spela i ettan, på den nivån.

Intresserade

Speelgren ser också, naturligtvis, gärna att Simon fortsätter i föreningen, som sedan tidigare tappat tongivande spelare som Daniel Jonsson och Robin Andersson.

– Vi för en dialog med Simon och det är klart att vi är intresserade av att ha honom kvar. Det beror lite på hur det blir med Simon, men annars tror jag vi är i princip klara med truppen. De allra flesta är kontrakterade och får vi med honom på banan är vi nöjda.

Dags nu

Speelgren själv tackar dock för sig, åtminstone på ordförandeposten, då hon formellt avgick på årsmötet för några dagar sedan.

– Det är helt självvalt. Jag känner att jag har gjort flera år i styrelsen nu, på flera olika poster, och kände att det var dags nu. Det tar rätt mycket tid, men samtidigt är man också väldigt kluven, då det är en förening som man brinner för och vill se fortsätta utvecklas, säger Maria, som kommer att finnas kvar i föreningen, om än inte i styrelsen.

– Det känns inte som att jag lämnar över någon katastrof. Det har flutit på från de flesta håll och kanter. De flesta spelarna är kontrakterade och de flesta ledarna är klara.

Ett förvärv som uppskattas av tränaren Björn Arvidsson.

– En konditionsstark och offensiv back, en fysisk spelare, berömmer Björn.

Viktor är också den av de tre som funnits med i flest division I-matcher med Hagfors den här säsongen, totalt 18 stycken.

– Sedan har han ju haft begränsad speltid där, men man får också se till vad han presterat i juniorallsvenskan och även deras U-lag, fortsätter Arvidsson.

I utgångsläget kommer Viktor, som hunnit bli 19 år fyllda, att flytta hem till Årjäng och pendla upp till Arvika för att fullborda den lilla ”Hagforskolonin” i laget.

– De har ju levt ihop på skolan i några år. Det här kommer att bli jättebra.

Stämmer inte

Förra veckan cirkulerade också uppgifter om att Arvika kommer att tappa Simon Löfvenholm, spelaren med den kanske absolut högsta lägstanivån i laget under den gångna säsongen.

En uppgift som dock inte stämmer.

– Nej, jag har inte lämnat Arvika. Jag för en dialog med dem och väger för- och nackdelar, konstaterar Simon, som dock också har anbud från andra föreningar att ta ställning till.

– Kamratskapen i Arvika väger tungt. Jag har lagkamrater där som jag har spelat med sedan långt tillbaka, det är ett gott gäng och det är min moderklubb. Det är klart det är speciella känslor med det – och sedan skulle jag nog våga säga att Arvika har Värmlands bästa innebandypublik. Sådant är positivt och talar ju för Arvika.

På minussidan finns, inte minst, att Daniel Jonsson tidigare valt att skriva på för Skoghall, vilket påverkar pendlandet från Kil.

– Och då blir man ju själv, som det ser ut nu. Det är lätt att vara sugen nu, men man vet ju själv hur det kommer att bli i november och december.

Simon själv har inte satt någon tidsram för när han kommer att bestämma sig.

– Just nu är det svårt att veta exakt hur det kommer att se ut. Tjejen läser sista året på Universitetet och det är ett himla pussel att få ihop det. Visst vore det skönt om jag kunde bestämma mig redan nu, men det är en del småsaker som behöver redas ut. Jag håller i alla fall igång med träningen och vill fortsätta spela i ettan, på den nivån.

Intresserade

Speelgren ser också, naturligtvis, gärna att Simon fortsätter i föreningen, som sedan tidigare tappat tongivande spelare som Daniel Jonsson och Robin Andersson.

– Vi för en dialog med Simon och det är klart att vi är intresserade av att ha honom kvar. Det beror lite på hur det blir med Simon, men annars tror jag vi är i princip klara med truppen. De allra flesta är kontrakterade och får vi med honom på banan är vi nöjda.

Dags nu

Speelgren själv tackar dock för sig, åtminstone på ordförandeposten, då hon formellt avgick på årsmötet för några dagar sedan.

– Det är helt självvalt. Jag känner att jag har gjort flera år i styrelsen nu, på flera olika poster, och kände att det var dags nu. Det tar rätt mycket tid, men samtidigt är man också väldigt kluven, då det är en förening som man brinner för och vill se fortsätta utvecklas, säger Maria, som kommer att finnas kvar i föreningen, om än inte i styrelsen.

– Det känns inte som att jag lämnar över någon katastrof. Det har flutit på från de flesta håll och kanter. De flesta spelarna är kontrakterade och de flesta ledarna är klara.