2016-05-23 06:00

2016-05-23 06:00

Bästa premiären hittills

ARRECIFE: Triathlon

Det blev inte någon topp 10-placering på Ironman Lanzarote för Karl-Johan Danielsson, men han kom så nära som man bara kan komma.
Allt sammantaget kan nog ändå lördagens elfteplats vara den bästa säsongspremiären som västvärmlänningen någonsin gjort.

– Om man går tillbaka till 2010 så har jag aldrig gjort en bra säsongsöppning. Det var samma känsla nu, men det gick fortare. Det blev inte någon topp 5, men jag höll ändå ihop det från start till mål. Om man jämför med Sydafrika förra året så var det här som natt och dag, konstaterar K-J, som gick i mål på nio timmar och 20 minuter.

Med ett helt koppel superstjärnor på jakt efter segern så var kanske inte tätplatserna de mest lättfångade heller, men tidsförhoppningarna höll ändå ganska väl genom racet.

– Bryter man ner det så är det inte så mycket som skiljer från det jag ville uppnå. Tyvärr körde jag lite dåligt i början av cyklingen och jag orkade inte gå med Timo Bracht, som jag hade hoppats. Jag har gjort det förr och hade jag gjort det nu så hade det blivit ett ganska bra resultat.

45 sekunder

K-J låg 45 sekunder över sin ”idealtid” på simningen och ”tappade” tolv minuter på cyklingen, mot målet på fem timmar blankt.

På det avslutande marathonloppet tappade han tio minuter på målet tre timmar.

Fast han var inte mest nöjd med något av de tre delmomenten i sig.

– Nej, det var nog det fjärde momentet, att jag anpassade skallen efter situationen. Man ser på datan som man får, att man inte producerar det man vet att man kan, och istället så kör man på gameplan två – och det fungerar ganska bra jämfört med vad man gjort tidigare, då man kört mer på hjärta.

Det här var en av de varmaste marorna jag gjort och det blir ändå inget jätteras.

– Nu när jag inte kunde gå med de andra så körde jag mitt eget lopp, hela vägen till mållinjen och inte bara till växlingsområdet till löpningen.

Lyckad taktik

Taktiken att hålla tillbaka på cyklingen för att orka mer på löpningen var sålunda också lyckad.

– Jag slår ju folk som jag inte slagit tidigare, även om många – och alla som är med där uppe – redan har kört ett par-tre tävlingar.

Tävlingsrosten ska dock K-J åtgärda snabbt.

Nästa inplanerade Ironman ligger bara fem veckor bort och före det ska han hinna med ytterligare två race, är det tänkt.

– Ironman UK går den 17 juli och jag tänkte slänga in två ”halvor” före det, en i Örebro om två veckor och en i Haugesund den 3 juli.

Han ser inte någon risk i det flitiga tävlandet.

– Nej, jag tror att jag behöver det. Jag måste få med det som jag inte kan träna på. Jag ser det mer som en del i uppbyggnaden för nästa Ironman.

Så värst många poäng i jakten på en biljett till Hawaii gav inte den här elfteplatsen tyvärr, därtill var tätskiktet alltför vasst.

– Det är bara placeringar som räknas, de tar inte någon hänsyn till vilka det är som tävlar, konstaterar K-J, som fick se amerikanen Jesse Thomas avsluta snyggt och ta segern med två minuterns marginal till regerande världsmästaren Jan Frodeno.

– Han tävlar mest på den amerikanska cirkusen, på halv Ironman-distans. Han har kört två Ironman och vunnit båda, och det var det han var här för att göra också.

Fyra man gick under åtta timmar och 50 minuter, ytterligare tre tog sig under niotimmarsgränsen.

– Om man går tillbaka till 2010 så har jag aldrig gjort en bra säsongsöppning. Det var samma känsla nu, men det gick fortare. Det blev inte någon topp 5, men jag höll ändå ihop det från start till mål. Om man jämför med Sydafrika förra året så var det här som natt och dag, konstaterar K-J, som gick i mål på nio timmar och 20 minuter.

Med ett helt koppel superstjärnor på jakt efter segern så var kanske inte tätplatserna de mest lättfångade heller, men tidsförhoppningarna höll ändå ganska väl genom racet.

– Bryter man ner det så är det inte så mycket som skiljer från det jag ville uppnå. Tyvärr körde jag lite dåligt i början av cyklingen och jag orkade inte gå med Timo Bracht, som jag hade hoppats. Jag har gjort det förr och hade jag gjort det nu så hade det blivit ett ganska bra resultat.

45 sekunder

K-J låg 45 sekunder över sin ”idealtid” på simningen och ”tappade” tolv minuter på cyklingen, mot målet på fem timmar blankt.

På det avslutande marathonloppet tappade han tio minuter på målet tre timmar.

Fast han var inte mest nöjd med något av de tre delmomenten i sig.

– Nej, det var nog det fjärde momentet, att jag anpassade skallen efter situationen. Man ser på datan som man får, att man inte producerar det man vet att man kan, och istället så kör man på gameplan två – och det fungerar ganska bra jämfört med vad man gjort tidigare, då man kört mer på hjärta.

Det här var en av de varmaste marorna jag gjort och det blir ändå inget jätteras.

– Nu när jag inte kunde gå med de andra så körde jag mitt eget lopp, hela vägen till mållinjen och inte bara till växlingsområdet till löpningen.

Lyckad taktik

Taktiken att hålla tillbaka på cyklingen för att orka mer på löpningen var sålunda också lyckad.

– Jag slår ju folk som jag inte slagit tidigare, även om många – och alla som är med där uppe – redan har kört ett par-tre tävlingar.

Tävlingsrosten ska dock K-J åtgärda snabbt.

Nästa inplanerade Ironman ligger bara fem veckor bort och före det ska han hinna med ytterligare två race, är det tänkt.

– Ironman UK går den 17 juli och jag tänkte slänga in två ”halvor” före det, en i Örebro om två veckor och en i Haugesund den 3 juli.

Han ser inte någon risk i det flitiga tävlandet.

– Nej, jag tror att jag behöver det. Jag måste få med det som jag inte kan träna på. Jag ser det mer som en del i uppbyggnaden för nästa Ironman.

Så värst många poäng i jakten på en biljett till Hawaii gav inte den här elfteplatsen tyvärr, därtill var tätskiktet alltför vasst.

– Det är bara placeringar som räknas, de tar inte någon hänsyn till vilka det är som tävlar, konstaterar K-J, som fick se amerikanen Jesse Thomas avsluta snyggt och ta segern med två minuterns marginal till regerande världsmästaren Jan Frodeno.

– Han tävlar mest på den amerikanska cirkusen, på halv Ironman-distans. Han har kört två Ironman och vunnit båda, och det var det han var här för att göra också.

Fyra man gick under åtta timmar och 50 minuter, ytterligare tre tog sig under niotimmarsgränsen.