2016-05-20 06:00

2016-05-20 06:43

Nolander avrundar hockeykarriären

STOCKHOLM: Ishockey

Med 346 matcher i SHL, 276 matcher i Allsvenskan och – inte minst – åtta landslagsinsatser i Tre Kronor har Peter Nolander skrivit in sig i den västvärmländska idrottshistorien för gott.
Något mer kapitel ute på isen blir det inte, för nu har Peter bestämt sig för att plocka undan matchstället för gott.

– Jag vet inte om jag är så jätteledsen över det, utan det känns ganska bra.

Allt har ett slut och nu känns det som ett ganska passande läge, konstaterar Peter.

Sista säsongen i tävlingssammanhang blev den förra, 2014-2105, med Södertälje i Allsvenskan. Den här vintern blev det inte något spel alls.

– Jag tränade på och hade ambitionen att hitta en klubb. Jag tackade nej till några erbjudanden, bland annat från en fransk klubb som var jädrigt på, men först och främst letade jag efter något inom pendlingsavstånd så i slutändan blev det mycket mitt eget val. Klart det blev lite konstigt med den säsongen som var ifjol, men nu blev det som det blev.

Struligt i SSK

Den avslutande säsongen i Södertälje blev strulig, men istället kan Peter glädja sig över en mycket imponerande karriär om man ser till helheten.

– Jag får trots allt vara relativt nöjd, även om jag aldrig fick vinna något stort, konstaterar Peter, som utan att tveka lyfter fram Moras avancemang till SHL, säsongen 03-04, som det mest minnesvärda.

Laget i första hand

– Jag har alltid satt laget i första hand och så är det även nu, när man ska se tillbaka. Sättet som vi fick ihop den säsongen, det är klart det var speciellt. Det var ingen som trodde på oss, utom vi själva.

Den avgörande matchen i ett öde Globen blir samtidigt den enskilda matchen som etsat sig fast hårdast.

– Det finns så många starka minnen kopplat till den och hur vi står kvar på isen när vi spelat klart och lyssnar på slutet av matchen mellan Leksand och Skellefteå.

Det blev två säsonger i SHL med Mora, innan Peter drog till Brynäs – där det blev fyra säsonger och där han noterade sina sportsligt bästa år.

Bästa noteringen

Första säsongen i Brynäs blev det sju mål och tio assist, vilket blev Peters bästa resultat i SHL.

– Jag spelade hela säsongen med Tommy Sjödin och vi klickade fantastiskt bra. Vi hade ett bra lag och jag fick spela mycket, det är klart det hjälper. Jag kom från en säsong i Mora där jag gjorde 1+1 och där vi hade en finsk tränare som föredrog andra backar före mig. Leif Boork tog mig till Brynäs och det är jag evigt tacksam för.

Vad Peter presterade i Brynäs gjorde också att han fick chansen i Tre Kronor.

– Jag var på tapeten redan första säsongen i Brynäs och då var jag reserv både till Karjala Cup och Channel One Cup. Jag kom inte med då, men fick chansen efter säsongen istället, då inte alla fanns tillgängliga. Bland annat hann jag med att förlora mot Ungern borta, det är det inte alla som gjort, konstaterar Peter med ett skratt.

– Lockoutsäsongerna, med NHL-proffsen, är också något som sticker ut, så här i efterhand. Det var några sjukt bra spelare som man spelade med och mot.

Marian Hossa, i Mora, och Nicklas Bäckström, i Brynäs, är de medspelare som han rankar högst.

– Hossa hade en dimension till, som få andra har, och ”Bäckis” var bra redan då. Backmässigt lärde mig mycket av sådana som Andreas Lilja och Tommy Sjödin.

Efter Brynäs blev det ett år till i SHL, och ett SM-slutspel, med AIK, innan han vände tillbaka för ytterligare två säsonger i Allsvenskan med Mora.

Hem till Värmland

Nu lämnar han dock både hockeykarriären och Stockholm bakom sig. Nu går nämligen flyttlasset hem till Västvärmland och ett ”civilt” jobb som arbetsledare.

– Jag ser ändå fram emot att göra något annat än att spela hockey. Det är klart att jag kommer att sakna hockeyn, men det är inte uteslutet att det blir hockey ändå på något vis, i någon form. Jag ser med tillförsikt fram mot det som kommer framöver.

– Jag vet inte om jag är så jätteledsen över det, utan det känns ganska bra.

Allt har ett slut och nu känns det som ett ganska passande läge, konstaterar Peter.

Sista säsongen i tävlingssammanhang blev den förra, 2014-2105, med Södertälje i Allsvenskan. Den här vintern blev det inte något spel alls.

– Jag tränade på och hade ambitionen att hitta en klubb. Jag tackade nej till några erbjudanden, bland annat från en fransk klubb som var jädrigt på, men först och främst letade jag efter något inom pendlingsavstånd så i slutändan blev det mycket mitt eget val. Klart det blev lite konstigt med den säsongen som var ifjol, men nu blev det som det blev.

Struligt i SSK

Den avslutande säsongen i Södertälje blev strulig, men istället kan Peter glädja sig över en mycket imponerande karriär om man ser till helheten.

– Jag får trots allt vara relativt nöjd, även om jag aldrig fick vinna något stort, konstaterar Peter, som utan att tveka lyfter fram Moras avancemang till SHL, säsongen 03-04, som det mest minnesvärda.

Laget i första hand

– Jag har alltid satt laget i första hand och så är det även nu, när man ska se tillbaka. Sättet som vi fick ihop den säsongen, det är klart det var speciellt. Det var ingen som trodde på oss, utom vi själva.

Den avgörande matchen i ett öde Globen blir samtidigt den enskilda matchen som etsat sig fast hårdast.

– Det finns så många starka minnen kopplat till den och hur vi står kvar på isen när vi spelat klart och lyssnar på slutet av matchen mellan Leksand och Skellefteå.

Det blev två säsonger i SHL med Mora, innan Peter drog till Brynäs – där det blev fyra säsonger och där han noterade sina sportsligt bästa år.

Bästa noteringen

Första säsongen i Brynäs blev det sju mål och tio assist, vilket blev Peters bästa resultat i SHL.

– Jag spelade hela säsongen med Tommy Sjödin och vi klickade fantastiskt bra. Vi hade ett bra lag och jag fick spela mycket, det är klart det hjälper. Jag kom från en säsong i Mora där jag gjorde 1+1 och där vi hade en finsk tränare som föredrog andra backar före mig. Leif Boork tog mig till Brynäs och det är jag evigt tacksam för.

Vad Peter presterade i Brynäs gjorde också att han fick chansen i Tre Kronor.

– Jag var på tapeten redan första säsongen i Brynäs och då var jag reserv både till Karjala Cup och Channel One Cup. Jag kom inte med då, men fick chansen efter säsongen istället, då inte alla fanns tillgängliga. Bland annat hann jag med att förlora mot Ungern borta, det är det inte alla som gjort, konstaterar Peter med ett skratt.

– Lockoutsäsongerna, med NHL-proffsen, är också något som sticker ut, så här i efterhand. Det var några sjukt bra spelare som man spelade med och mot.

Marian Hossa, i Mora, och Nicklas Bäckström, i Brynäs, är de medspelare som han rankar högst.

– Hossa hade en dimension till, som få andra har, och ”Bäckis” var bra redan då. Backmässigt lärde mig mycket av sådana som Andreas Lilja och Tommy Sjödin.

Efter Brynäs blev det ett år till i SHL, och ett SM-slutspel, med AIK, innan han vände tillbaka för ytterligare två säsonger i Allsvenskan med Mora.

Hem till Värmland

Nu lämnar han dock både hockeykarriären och Stockholm bakom sig. Nu går nämligen flyttlasset hem till Västvärmland och ett ”civilt” jobb som arbetsledare.

– Jag ser ändå fram emot att göra något annat än att spela hockey. Det är klart att jag kommer att sakna hockeyn, men det är inte uteslutet att det blir hockey ändå på något vis, i någon form. Jag ser med tillförsikt fram mot det som kommer framöver.