2016-05-20 06:00

2016-05-20 06:45

Jacob vill ta en centerplats i NHL

ARVIKA: Ishockey

Sedan några veckor tillbaka är Jacob de la Rose tillbaka hemma i Sverige igen efter sin andra säsong i Montreal Canadiens organisation.
– Det har varit en säsong som har varit både upp och ner. Periodvis har det gått bra, men jag har inte spelat så bra som jag vill under hela säsongen, summerar Jacob.

Jacob de la Roses andra säsong i Montreal Canadiens organisation utvecklade sig inte riktigt som den då 20-årige Arvikasonen hade förhoppningar om när han satte sig på flyget över Atlanten i slutet av förra sommaren.

– Nej, det kan man väl inte säga, konstaterar Jacob.

– När jag åkte till campen hade jag förhoppningar om att ta en plats i Montreal, direkt från säsongsstart, men det lyckades jag inte riktigt med.

Med armen i gips

Under sin första säsong i Nordamerika, 2014-2015, fick Jacob chansen att debutera i NHL med Montreal Canadiens i februari, och efter det behöll han sin plats i laget, trots att han redan i mars drabbades av en handledsskada, och sedan fick spela resten av säsongen hårt tejpad.

Jacob spelade 33 matcher under sin debutsäsong i NHL, och i slutspelet hann han med att spela tolv matcher innan Montreal fick se sig utslaget av Tampa Bay.

Direkt efter sin debutsäsong fick Jacob lägga sig på operationsbordet – på sin 20-årsdag, och efter en sommar med höger underarm i gips kom han inte så bra förberedd till försäsongscampen inför sin andra säsong i Nordamerika som han hade önskat.

Rostig inledning

– Det är klart att det inte var optimalt med den sommaren jag hade ifjol, konstaterar Jacob.

– Jag kunde inte träna som jag ville. Jag fick ju inte börja köra med klubba och puck förrän precis innan campen, så jag var lite rostig när den drog i gång. Och det har man inte råd med, det är kamp från dag ett på campen.

Kampen på campen står om platserna i Montreals NHL-trupp, och den kampen höll sig Jacob kvar i länge, trots sin ”gipssommar”.

– Vi var på väg till flygplatsen, för att åka till premiären mot Toronto, när jag blev nedskickad, säger Jacob och suckar.

– Det är två år i rad nu som jag har blivit nedskickad som sista spelare, fortsätter han.

Hur kändes det att få det beskedet igen?

– Man är ändå förberedd på det, speciellt om man har ett tvåvägskontrakt, som jag har, säger Jacob, som den här sommaren tänker göra allt för att historien inte ska upprepa sig en tredje gång.

– Nu har jag kunnat träna på som jag vill ända sedan jag drog i gång för någon vecka sedan, och förhoppningsvis fortsätter det så.

Tung höst i AHL

I höstas fick alltså Jacob inleda säsongen i AHL, i Montreals farmarlag St. John's Icecaps, och där fick han inte alls spelet att fungera som han ville inledningsvis.

– När jag ser tillbaka på säsongen är jag missnöjd med campen och hösten. Jag spelade inte så bra som jag ville och tappade självförtroendet, säger Jacob, som till råga på allt drabbades av en ny skada, den här gången i ett knä, efter 13 matcher i AHL.

– Jag var borta i åtta veckor. Det är klart att det aldrig är bra att vara skadad, men jag samlade tankarna och knöt näven under den perioden. Jag tränade bra och kände mig stark när jag kom tillbaka.

Uppkallad i januari

Efter comebacken i St John's dröjde det inte länge innan Jacob blev uppkallad till Montreal, där han fick göra comeback i NHL i mitten av januari.

– Det gick bra i början när jag blev uppkallad. Jag fick spela center i de tio första matcherna, och fick spela mot motståndarnas bästa kedjor. Då gick det hur bra som helst för min egen del, säger Jacob.

– Efter de matcherna fick jag en mer undanskymd roll som ytterforward. Lagledningen ville ge andra unga spelare chansen att spela i den rollen som jag hade haft, fortsätter Jacob, som inte lyckades lika bra i den rollen.

– Jag är bättre som center, konstaterar han.

Nygammal roll

Totalt blev det 22 NHL-matcher under säsongen för Jacob, och på dessa noterades han för en assist.

I AHL, där han fick avsluta säsongen, blev det totalt 34 matcher med St. John's, och efter bara två poäng på de 13 inledande matcherna blev det bättre fart på poängproduktionen efter knäskadan – med tolv poäng på 21 matcher.

– Då fick jag styra lite powerplay och sådant. Det var längesedan jag fick göra det, det har jag inte gjort sedan jag var pojkspelare, säger Jacob.

– Jag är såpass anpassningsbar så jag har fått ta defensiva roller, både i Leksand och nu. Och jag vill spela så mycket som möjligt, så jag gör det de säger åt mig att göra, men det var kul att få prova den rollen igen.

Vill ha envägskontrakt

I år missade Montreal slutspel, trots att laget fick en kanonstart på säsongen, och ett tag låg i topp i tabellen.

Nästa år ska det bli slutspel är det tänkt – och får Jacob som han vill är han med på resan mot slutspelet från start i en roll som center.

– Det är mitt sista år på kontraktet. Jag vill spela så många matcher som möjligt, så att jag får ett envägskontrakt sedan till nästa säsong.

Jacob de la Roses andra säsong i Montreal Canadiens organisation utvecklade sig inte riktigt som den då 20-årige Arvikasonen hade förhoppningar om när han satte sig på flyget över Atlanten i slutet av förra sommaren.

– Nej, det kan man väl inte säga, konstaterar Jacob.

– När jag åkte till campen hade jag förhoppningar om att ta en plats i Montreal, direkt från säsongsstart, men det lyckades jag inte riktigt med.

Med armen i gips

Under sin första säsong i Nordamerika, 2014-2015, fick Jacob chansen att debutera i NHL med Montreal Canadiens i februari, och efter det behöll han sin plats i laget, trots att han redan i mars drabbades av en handledsskada, och sedan fick spela resten av säsongen hårt tejpad.

Jacob spelade 33 matcher under sin debutsäsong i NHL, och i slutspelet hann han med att spela tolv matcher innan Montreal fick se sig utslaget av Tampa Bay.

Direkt efter sin debutsäsong fick Jacob lägga sig på operationsbordet – på sin 20-årsdag, och efter en sommar med höger underarm i gips kom han inte så bra förberedd till försäsongscampen inför sin andra säsong i Nordamerika som han hade önskat.

Rostig inledning

– Det är klart att det inte var optimalt med den sommaren jag hade ifjol, konstaterar Jacob.

– Jag kunde inte träna som jag ville. Jag fick ju inte börja köra med klubba och puck förrän precis innan campen, så jag var lite rostig när den drog i gång. Och det har man inte råd med, det är kamp från dag ett på campen.

Kampen på campen står om platserna i Montreals NHL-trupp, och den kampen höll sig Jacob kvar i länge, trots sin ”gipssommar”.

– Vi var på väg till flygplatsen, för att åka till premiären mot Toronto, när jag blev nedskickad, säger Jacob och suckar.

– Det är två år i rad nu som jag har blivit nedskickad som sista spelare, fortsätter han.

Hur kändes det att få det beskedet igen?

– Man är ändå förberedd på det, speciellt om man har ett tvåvägskontrakt, som jag har, säger Jacob, som den här sommaren tänker göra allt för att historien inte ska upprepa sig en tredje gång.

– Nu har jag kunnat träna på som jag vill ända sedan jag drog i gång för någon vecka sedan, och förhoppningsvis fortsätter det så.

Tung höst i AHL

I höstas fick alltså Jacob inleda säsongen i AHL, i Montreals farmarlag St. John's Icecaps, och där fick han inte alls spelet att fungera som han ville inledningsvis.

– När jag ser tillbaka på säsongen är jag missnöjd med campen och hösten. Jag spelade inte så bra som jag ville och tappade självförtroendet, säger Jacob, som till råga på allt drabbades av en ny skada, den här gången i ett knä, efter 13 matcher i AHL.

– Jag var borta i åtta veckor. Det är klart att det aldrig är bra att vara skadad, men jag samlade tankarna och knöt näven under den perioden. Jag tränade bra och kände mig stark när jag kom tillbaka.

Uppkallad i januari

Efter comebacken i St John's dröjde det inte länge innan Jacob blev uppkallad till Montreal, där han fick göra comeback i NHL i mitten av januari.

– Det gick bra i början när jag blev uppkallad. Jag fick spela center i de tio första matcherna, och fick spela mot motståndarnas bästa kedjor. Då gick det hur bra som helst för min egen del, säger Jacob.

– Efter de matcherna fick jag en mer undanskymd roll som ytterforward. Lagledningen ville ge andra unga spelare chansen att spela i den rollen som jag hade haft, fortsätter Jacob, som inte lyckades lika bra i den rollen.

– Jag är bättre som center, konstaterar han.

Nygammal roll

Totalt blev det 22 NHL-matcher under säsongen för Jacob, och på dessa noterades han för en assist.

I AHL, där han fick avsluta säsongen, blev det totalt 34 matcher med St. John's, och efter bara två poäng på de 13 inledande matcherna blev det bättre fart på poängproduktionen efter knäskadan – med tolv poäng på 21 matcher.

– Då fick jag styra lite powerplay och sådant. Det var längesedan jag fick göra det, det har jag inte gjort sedan jag var pojkspelare, säger Jacob.

– Jag är såpass anpassningsbar så jag har fått ta defensiva roller, både i Leksand och nu. Och jag vill spela så mycket som möjligt, så jag gör det de säger åt mig att göra, men det var kul att få prova den rollen igen.

Vill ha envägskontrakt

I år missade Montreal slutspel, trots att laget fick en kanonstart på säsongen, och ett tag låg i topp i tabellen.

Nästa år ska det bli slutspel är det tänkt – och får Jacob som han vill är han med på resan mot slutspelet från start i en roll som center.

– Det är mitt sista år på kontraktet. Jag vill spela så många matcher som möjligt, så att jag får ett envägskontrakt sedan till nästa säsong.