2016-03-10 21:16

2016-03-10 21:16

En bom kostade mycket i slitsamt distanslopp

OSLO: Skidskytte

Det såg länge riktigt lovande ut i onsdagens distanslopp i VM, med en tiondeplats efter den tredje skjutningen, men en bom på det sista besöket på skjutvallen gjorde att Mona Brorsson föll tillbaka till en slutlig 29:e plats.

– Jag är inte så nöjd. En 29:e plats i sig är väl inte ett så dåligt resultat, men det blir väl lätt så där när man fått något riktigt bra resultat, att man flyttar fram gränserna och ambitionsnivån, konstaterar Mona, som ju som bekant slog till med en VM-skräll av rang med en sjätteplats i sprinten.

Näst bästa nordbo

En 29:e plats innebar att Mona återigen var bästa svenska – och näst bästa nordbo – men hon var som sagt långt ifrån nöjd.

– Åkmässigt var kroppen inte alls med. Dagsformen går upp och ner på det här mästerskapet och igår så strejkade kroppen rejält.

Första varvet var i princip det enda som västvärmländskan var tillfreds med.

– Det tyckte jag att jag kämpade mig igenom, det var en stabil öppning, men efter det slog det till direkt. Det hade inget att göra med att man åkt långt eller något, man ska i alla fall stå sig i tre varv, men här tog det stopp efter första.

Tia efter tre

Fick hon slita ute i spåren i Holmenkollen så föll bitarna på plats på ett betydligt behagligare sätt på skjutvallen. Mona sköt prickfritt, och utan dramatik, på de tre första besöken på vallen.

I det läget låg Mona – trots trötta ben – på en tionde plats.

En bom på sista skjutningen förstörde dock drömmarna om en ny plats bland de 15 främsta.

Mix av allt

– Man kan ju verkligen säga att det gått upp och ner. Åkformen var till en början jättebra, medan jag inte alls var med på banan igår och skytteformen har också varit bra, men med en dipp i söndags. Man blir ju lite nervös över det, men idag (torsdag) tycker jag att det känns bra igen. Det är väl en mix av allt, av anspänningen i kombination med att man tar ut sig väldigt mycket.

Onsdagens distanslopp kom att domineras av Frankrike, där Marie Dorin Habert vann med tolv sekunder till godo på landsmaninnan Anais Bescond.

Första masstarten

Monas insats i onsdags gör att hon får chansen att ta ut sig ännu en gång, då hon kvalificerade sig till sitt livs första masstart i världscups- eller VM-sammanhang.

– Det känns skitfhäftigt. Det är ju något jag aldrig fått åka och det har ju varit ett drömmål för mig.

Samtliga tre individuella lopp hittills utgjorde grund för vilka som får starta, och Mona gick in som 23:e tjej av totalt 35 som fick en startplats.

Mona kommer också att få blågult sällskap på söndag, i form av Ingela Andersson som också hon gör debut i de här sammanhangen.

Hoppas på andra

Masstarten körs på söndag, men redan idag, fredag, är Mona i elden igen – i det svenska stafettlaget.

– Det är inte bestämt än vilken sträcka jag får åka, men jag hoppas att jag får andrasträckan. Den har jag åkt många gånger och det känns som att jag kan prestera bra där, konstaterar Mona, som inte tillåtit sig att fira helgens VM-succé i någon större utsträckning än.

– Det har varit lugnt med det. Vi har bestämt oss för att lägga fokus på mästerskapet. Fira får vi göra i efterhand. Det handlar så mycket om att återhämta sig mellan loppen här och då är det svårt att vara uppe i molnen – men det är klart att man är hur glad som helst.

– Jag är inte så nöjd. En 29:e plats i sig är väl inte ett så dåligt resultat, men det blir väl lätt så där när man fått något riktigt bra resultat, att man flyttar fram gränserna och ambitionsnivån, konstaterar Mona, som ju som bekant slog till med en VM-skräll av rang med en sjätteplats i sprinten.

Näst bästa nordbo

En 29:e plats innebar att Mona återigen var bästa svenska – och näst bästa nordbo – men hon var som sagt långt ifrån nöjd.

– Åkmässigt var kroppen inte alls med. Dagsformen går upp och ner på det här mästerskapet och igår så strejkade kroppen rejält.

Första varvet var i princip det enda som västvärmländskan var tillfreds med.

– Det tyckte jag att jag kämpade mig igenom, det var en stabil öppning, men efter det slog det till direkt. Det hade inget att göra med att man åkt långt eller något, man ska i alla fall stå sig i tre varv, men här tog det stopp efter första.

Tia efter tre

Fick hon slita ute i spåren i Holmenkollen så föll bitarna på plats på ett betydligt behagligare sätt på skjutvallen. Mona sköt prickfritt, och utan dramatik, på de tre första besöken på vallen.

I det läget låg Mona – trots trötta ben – på en tionde plats.

En bom på sista skjutningen förstörde dock drömmarna om en ny plats bland de 15 främsta.

Mix av allt

– Man kan ju verkligen säga att det gått upp och ner. Åkformen var till en början jättebra, medan jag inte alls var med på banan igår och skytteformen har också varit bra, men med en dipp i söndags. Man blir ju lite nervös över det, men idag (torsdag) tycker jag att det känns bra igen. Det är väl en mix av allt, av anspänningen i kombination med att man tar ut sig väldigt mycket.

Onsdagens distanslopp kom att domineras av Frankrike, där Marie Dorin Habert vann med tolv sekunder till godo på landsmaninnan Anais Bescond.

Första masstarten

Monas insats i onsdags gör att hon får chansen att ta ut sig ännu en gång, då hon kvalificerade sig till sitt livs första masstart i världscups- eller VM-sammanhang.

– Det känns skitfhäftigt. Det är ju något jag aldrig fått åka och det har ju varit ett drömmål för mig.

Samtliga tre individuella lopp hittills utgjorde grund för vilka som får starta, och Mona gick in som 23:e tjej av totalt 35 som fick en startplats.

Mona kommer också att få blågult sällskap på söndag, i form av Ingela Andersson som också hon gör debut i de här sammanhangen.

Hoppas på andra

Masstarten körs på söndag, men redan idag, fredag, är Mona i elden igen – i det svenska stafettlaget.

– Det är inte bestämt än vilken sträcka jag får åka, men jag hoppas att jag får andrasträckan. Den har jag åkt många gånger och det känns som att jag kan prestera bra där, konstaterar Mona, som inte tillåtit sig att fira helgens VM-succé i någon större utsträckning än.

– Det har varit lugnt med det. Vi har bestämt oss för att lägga fokus på mästerskapet. Fira får vi göra i efterhand. Det handlar så mycket om att återhämta sig mellan loppen här och då är det svårt att vara uppe i molnen – men det är klart att man är hur glad som helst.