2016-02-15 10:12

2016-02-15 10:12

Väder för extremlöpare

ARVIKA: Ultralöpning

Uthållighet. I helgen avgjordes den tredje omgången av Arctic Ultra 100 miles i Arvika.
26 startande från flera länder tog sig an utmaningen att ta sig i mål. Snabbaste herr i mål efter 100 miles blev Martin Scharp efter 18 timmar och 42 minuter.
Linda Bengtsson tog hem både totalseger, damseger och banrekord på tiden 17 timmar och 40 minuter. 50-milesklassen vanns av David Rydstedt.

Starten gick tidigt på lördagsmorgonen. Deltagarna i 50-milesloppet, det vill säga de som skulle springa cirka 80 kilometer, beräknades komma i mål samma kväll. Deltagarna som tog sig an 100 miles, cirka 160 kilometer, började passera mållinjen tidigt på söndagsmorgonen.

Utmaning med snö

Ett tunt snötäcke hade lagt sig över Arvika under det tidigare dygnet och vid 11-tiden på förmiddagen började snön återigen sakta falla över Ingesunds camping, där start och mål fanns. Remy Brändefalk, en av arrangörerna, välkomnade snöfallet.

– Det här vädret är egentligen optimalt för loppet och deltagarnas skull. De anmäler sig hur för att de vill ha lite mer utmaning och det får de nu. Även om det inte kom mycket snö så är det ändå kallt och det är lång tid som de ska vara i rörelse. Banan är dessutom ganska tuff, så det blir en ordentlig utmaning. Men redan nu är det många som har sprungit in fem mil.

Fler svenskar

Årets upplaga i Arvika lockade löpare från både Italien, Cypern och Norge.

Men den starkaste nationen i år är Sverige, berättar Remy Brändefalk.

– Förra året var det inte så, men det är ju jättekul att det kom fler svenskar i år.

Banan, som sträckte sig över Ingestrand och delar av Dottevik, Ingesund och Lundellsgärdet, var tio kilometer lång och bjöd på totalt 185 höjdmeter per varv.

– De springer 50 procent på väg och resten är skog, stigar och motionsspår. Det gör att detta är det tuffaste 100 milesloppet i Sverige rent banmässigt, säger Remy Brändefalk.

Hålla jämnhet

Ett lopp som Arctic Ultra gäller det att springa taktiskt och varsamt, menar Remy.

– Det går inte att ödsla energi för tidigt, det gäller att hålla en jämnhet i loppet eftersom det pågår så länge. Dessutom är det viktigt att få i sig mat och dryck. Många tänker ju inte på att luftfuktigheten är nästan på 100 procent just nu och det gör ju att man förlorar vätska i kroppen och kylan blir nästan dubblerad.

Varför vill man då genomföra ett så svårt lopp?

Gregor Gucwa från Norge har gett sig ut för att springa 50 miles och stannar till för att få i sig lite dryck.

– Jag gör det för att se var gränsen ligger och för att se om man klarar att pusha sig lite till.

Han sprang sin första 50-mileslopp i Arvika förra året.

– Då gick det väldigt bra så jag ville göra det en gång till. Hittills har det gått bra och nu kom solen fram också så det är helt fantastiskt. Man får vara ute och träffa andra människor, och så är det fantastiskt fin miljö att springa i, säger han.

Starten gick tidigt på lördagsmorgonen. Deltagarna i 50-milesloppet, det vill säga de som skulle springa cirka 80 kilometer, beräknades komma i mål samma kväll. Deltagarna som tog sig an 100 miles, cirka 160 kilometer, började passera mållinjen tidigt på söndagsmorgonen.

Utmaning med snö

Ett tunt snötäcke hade lagt sig över Arvika under det tidigare dygnet och vid 11-tiden på förmiddagen började snön återigen sakta falla över Ingesunds camping, där start och mål fanns. Remy Brändefalk, en av arrangörerna, välkomnade snöfallet.

– Det här vädret är egentligen optimalt för loppet och deltagarnas skull. De anmäler sig hur för att de vill ha lite mer utmaning och det får de nu. Även om det inte kom mycket snö så är det ändå kallt och det är lång tid som de ska vara i rörelse. Banan är dessutom ganska tuff, så det blir en ordentlig utmaning. Men redan nu är det många som har sprungit in fem mil.

Fler svenskar

Årets upplaga i Arvika lockade löpare från både Italien, Cypern och Norge.

Men den starkaste nationen i år är Sverige, berättar Remy Brändefalk.

– Förra året var det inte så, men det är ju jättekul att det kom fler svenskar i år.

Banan, som sträckte sig över Ingestrand och delar av Dottevik, Ingesund och Lundellsgärdet, var tio kilometer lång och bjöd på totalt 185 höjdmeter per varv.

– De springer 50 procent på väg och resten är skog, stigar och motionsspår. Det gör att detta är det tuffaste 100 milesloppet i Sverige rent banmässigt, säger Remy Brändefalk.

Hålla jämnhet

Ett lopp som Arctic Ultra gäller det att springa taktiskt och varsamt, menar Remy.

– Det går inte att ödsla energi för tidigt, det gäller att hålla en jämnhet i loppet eftersom det pågår så länge. Dessutom är det viktigt att få i sig mat och dryck. Många tänker ju inte på att luftfuktigheten är nästan på 100 procent just nu och det gör ju att man förlorar vätska i kroppen och kylan blir nästan dubblerad.

Varför vill man då genomföra ett så svårt lopp?

Gregor Gucwa från Norge har gett sig ut för att springa 50 miles och stannar till för att få i sig lite dryck.

– Jag gör det för att se var gränsen ligger och för att se om man klarar att pusha sig lite till.

Han sprang sin första 50-mileslopp i Arvika förra året.

– Då gick det väldigt bra så jag ville göra det en gång till. Hittills har det gått bra och nu kom solen fram också så det är helt fantastiskt. Man får vara ute och träffa andra människor, och så är det fantastiskt fin miljö att springa i, säger han.

  • Lisa Harkman