2016-01-27 06:00

2016-01-27 10:33

Otäck krasch för K-J

THANYAPURA: Triathlon

Karl-Johan Danielsson drog söderut, till Thailand, för att lägga grunden inför den kommande tävlingssäsongen.
En otäck cykelkrasch i lördags gör dock att västvärmlänningen nu får ägna sig åt allt annat än träning.

– Jag trodde först att jag klarat mig ganska bra. Jag kände inget speciellt, men när jag släppte vänsterhanden så sprutade det blod och då såg jag att jag skurit upp handflatan, konstaterar K-J.

Det stannade dock inte där. Karl-Johan hade skrapat upp även vänsterbenet och hjälmen var i praktiken skrot.

– Jag var lite groggy och har ganska luddiga minnen av det.

Djupa sår

Det stora problemet var dock skrapsåren som visade sig vara riktigt djupa.

– Jag har brutit armarna och sånt tidigare, åkt på skrapsår och någon hjärnskakning, men inget som varit så komplicerat som det här.

Vägkanten var full av grus, sten och glas och Karl-Johan fick mycket ”skräp” under skinnet och i såren.

– Det blev operation samma kväll, där de plockade bort en massa saker ur handen. Dagen efter fick de göra samma saker på benet.

Måste vänta

Nu, flera dagar senare, går han fortfarande runt med öppna sår och väntar på att de ska kunna sys ihop.

– Det är en timme i taxi, enkel väg, varje dag för att ta sig in till sjukhuset för att de ska kunna se över det och tvätta rent, så att det inte blir någon infektion i det. Svullnaden måste gå ned först innan de kan börja lappa ihop det.

En allt annat än önskvärd sits på ett ställe där man just nu snittar på en temperatur på 29 grader.

– Bakterier ska man ha respekt för. Jag hoppas verkligen att de kan sy ihop mig snart.

Kunde varit värre

Muskler och senor i handen tog också stryk, men i det avseendet kunde det ha varit värre.

– De var i alla fall inte helt av, som tur var. Jag klarade alla senor och större blodkärl.

K-J räknar med att han höll ungefär 43 kilometer i timmen när han gick omkull.

– Jag körde ett cykelpass med en grupp här, det var bara ett första pass för att anpassa sig till värmen. Det är ganska halt på vägarna här och jag fick ett släpp i en ganska brant kurva i en nedförslöpa. Min linje blev förstörd och jag fick en ny linje, ut mot en ravin, men jag hinner nästan räta upp det innan jag kommer ut i rullgruset. Hade det varit en decimeter till hade jag klarat det.

Å andra sidan var det inte många decimeter till godo åt andra hållet heller, med ett vägräcke och en ravin.

Bra vård

K-J är tacksam över kvalitén på den thailändska vården.

– Den är fantastisk om man har sjukvårdsförsäkring. Det är ett bra land så och de är väldigt noggranna.

Han är också väldigt tacksam att han har familjen med sig på plats.

– Det är jättebra. Det hade varit väldigt jobbigt att gå här, med det här, utan dem. Då hade det varit katastrof.

Nu får han ägna sig åt att träna andra istället för att träna själv och försäsongen blir sålunda helt annorlunda än vad som var tänkt från början.

– Jag vet ju inte när jag kan börja träna på riktigt igen. Jag måste kolla över allt, vilka möjligheter som finns, och hur det här påverkar tävlingspremiären på Lanzarote. Jag hade avsatt tid och pengar för att kunna vara här och träna, och få ganska mycket träningsvolym, men nu får jag inte något av det, jag får inte ens svettas.

– Jag trodde först att jag klarat mig ganska bra. Jag kände inget speciellt, men när jag släppte vänsterhanden så sprutade det blod och då såg jag att jag skurit upp handflatan, konstaterar K-J.

Det stannade dock inte där. Karl-Johan hade skrapat upp även vänsterbenet och hjälmen var i praktiken skrot.

– Jag var lite groggy och har ganska luddiga minnen av det.

Djupa sår

Det stora problemet var dock skrapsåren som visade sig vara riktigt djupa.

– Jag har brutit armarna och sånt tidigare, åkt på skrapsår och någon hjärnskakning, men inget som varit så komplicerat som det här.

Vägkanten var full av grus, sten och glas och Karl-Johan fick mycket ”skräp” under skinnet och i såren.

– Det blev operation samma kväll, där de plockade bort en massa saker ur handen. Dagen efter fick de göra samma saker på benet.

Måste vänta

Nu, flera dagar senare, går han fortfarande runt med öppna sår och väntar på att de ska kunna sys ihop.

– Det är en timme i taxi, enkel väg, varje dag för att ta sig in till sjukhuset för att de ska kunna se över det och tvätta rent, så att det inte blir någon infektion i det. Svullnaden måste gå ned först innan de kan börja lappa ihop det.

En allt annat än önskvärd sits på ett ställe där man just nu snittar på en temperatur på 29 grader.

– Bakterier ska man ha respekt för. Jag hoppas verkligen att de kan sy ihop mig snart.

Kunde varit värre

Muskler och senor i handen tog också stryk, men i det avseendet kunde det ha varit värre.

– De var i alla fall inte helt av, som tur var. Jag klarade alla senor och större blodkärl.

K-J räknar med att han höll ungefär 43 kilometer i timmen när han gick omkull.

– Jag körde ett cykelpass med en grupp här, det var bara ett första pass för att anpassa sig till värmen. Det är ganska halt på vägarna här och jag fick ett släpp i en ganska brant kurva i en nedförslöpa. Min linje blev förstörd och jag fick en ny linje, ut mot en ravin, men jag hinner nästan räta upp det innan jag kommer ut i rullgruset. Hade det varit en decimeter till hade jag klarat det.

Å andra sidan var det inte många decimeter till godo åt andra hållet heller, med ett vägräcke och en ravin.

Bra vård

K-J är tacksam över kvalitén på den thailändska vården.

– Den är fantastisk om man har sjukvårdsförsäkring. Det är ett bra land så och de är väldigt noggranna.

Han är också väldigt tacksam att han har familjen med sig på plats.

– Det är jättebra. Det hade varit väldigt jobbigt att gå här, med det här, utan dem. Då hade det varit katastrof.

Nu får han ägna sig åt att träna andra istället för att träna själv och försäsongen blir sålunda helt annorlunda än vad som var tänkt från början.

– Jag vet ju inte när jag kan börja träna på riktigt igen. Jag måste kolla över allt, vilka möjligheter som finns, och hur det här påverkar tävlingspremiären på Lanzarote. Jag hade avsatt tid och pengar för att kunna vara här och träna, och få ganska mycket träningsvolym, men nu får jag inte något av det, jag får inte ens svettas.