2015-11-06 06:00

2015-11-06 06:00

Långt ifrån jackpot i Las Vegas

LAS VEGAS: Rallycross

Stor besvikelse. Under hela hösten har Sandra Hultgren sett fram emot Global Rallycross-finalen i Las Vegas, men tävlingen – som kördes i onsdags kväll lokal tid – blev en stor besvikelse för Charlottenbergstjejen.

– Det gick käpprätt åt skogen om jag ska vara ärlig, konstaterade Sandra med en besviken suck.

En baklängesåkning in på jokervarvet på tidskvalet satte standarden för resten av kvällen.

– Det började inte så himla häftigt. Bilen var lite understyrd och jag försökte kasta ut ”arschlet”, men det gick lite för fort in.

Det gjorde sitt till för att Sandra, på elfte plats så långt, hamnade i det andra kvalheatet.

– Lagom till vår start började det spöregna och jag fick ligga och jaga, men jag fick en framför mig som krånglade och var i vägen så jag fick nöja mig med fjärdeplatsen.

Struket heat

Regnet lugnade sig inte, snarare tvärtom, och det gjorde sedermera att arrangörerna valde att stryka den sista kvalomgången – vilket gjorde att Sandra fick nöja sig med ett kvalrace.

Därmed fick allt hopp ställas till LCQ-heatet, ”sista chansen”, men där gick mörker över till nattsvart.

– Alejandro Fernandez gjorde en tjuvstart och då ryckte jag också. Van vid hur det är i Europa så bromsade jag för att backa tillbaka, men för alla andra så var det bara fullt ös framåt – så jag kom ut sist av alla.

Avtryckt och nedstämd

Sandra inledde en vild jakt, men fick betala ett högt pris då tävlingens andra tjej, Collete Davis, inte gärna såg sig passerad utan tryckte Sandra av banan inte mindre än tre gånger.

Davis fick sitt straff, men det hjälpte inte Sandra som besviken rullade i mål som femma – långt från en finalstart.

– Jag har aldrig någonsin varit så mållös och så uppgiven som jag var då. Visst jag har gjort några snabba tider, och splittider, men det har varit väldigt mycket stolpe ut. När jag såg finalen, och vilka som körde där, så var jag helt förstörd.

Viktig tävling

För Sandra var det viktigt att kunna leverera i Las Vegas, av många anledningar.

– Jag är mycket, mycket, besviken och framförallt för alla de som hjälpt mig och stöttat mig för att komma hit. Det var lärorikt, och det har varit mycket folk framme och diskuterat, men det känns lite som om jag inte fick köra om det. Det har varit mycket krångel, med tidsangivelser som inte funkat och transpondrar som stoppar.

Sandra trivdes dock väldigt bra med själva banan, så förutsättningarna fanns för att göra något bra.

– Den var annorlunda, men väldigt rolig. Det var lite ”Solvalla-stuk” på den.

Vad som händer framöver är än så länge ett oskrivet kort. Någon överenskommelse för fler styrningar för Olsbergs MSE-teamet finns inte just nu.

Ovisst läge

– Vi får se vad som händer framöver. Min önskan är i alla fall att vara kvar i Olsbergs, men det beror lite på hur det ser ut i teamet också.

Alex Keyes vann Lites-finalen före Sandras teamkompisar Andreas Wernersson och Oliver Eriksson, där den sistnämnde därmed tog hem totalsegern i mästerskapet.

– Det gick käpprätt åt skogen om jag ska vara ärlig, konstaterade Sandra med en besviken suck.

En baklängesåkning in på jokervarvet på tidskvalet satte standarden för resten av kvällen.

– Det började inte så himla häftigt. Bilen var lite understyrd och jag försökte kasta ut ”arschlet”, men det gick lite för fort in.

Det gjorde sitt till för att Sandra, på elfte plats så långt, hamnade i det andra kvalheatet.

– Lagom till vår start började det spöregna och jag fick ligga och jaga, men jag fick en framför mig som krånglade och var i vägen så jag fick nöja mig med fjärdeplatsen.

Struket heat

Regnet lugnade sig inte, snarare tvärtom, och det gjorde sedermera att arrangörerna valde att stryka den sista kvalomgången – vilket gjorde att Sandra fick nöja sig med ett kvalrace.

Därmed fick allt hopp ställas till LCQ-heatet, ”sista chansen”, men där gick mörker över till nattsvart.

– Alejandro Fernandez gjorde en tjuvstart och då ryckte jag också. Van vid hur det är i Europa så bromsade jag för att backa tillbaka, men för alla andra så var det bara fullt ös framåt – så jag kom ut sist av alla.

Avtryckt och nedstämd

Sandra inledde en vild jakt, men fick betala ett högt pris då tävlingens andra tjej, Collete Davis, inte gärna såg sig passerad utan tryckte Sandra av banan inte mindre än tre gånger.

Davis fick sitt straff, men det hjälpte inte Sandra som besviken rullade i mål som femma – långt från en finalstart.

– Jag har aldrig någonsin varit så mållös och så uppgiven som jag var då. Visst jag har gjort några snabba tider, och splittider, men det har varit väldigt mycket stolpe ut. När jag såg finalen, och vilka som körde där, så var jag helt förstörd.

Viktig tävling

För Sandra var det viktigt att kunna leverera i Las Vegas, av många anledningar.

– Jag är mycket, mycket, besviken och framförallt för alla de som hjälpt mig och stöttat mig för att komma hit. Det var lärorikt, och det har varit mycket folk framme och diskuterat, men det känns lite som om jag inte fick köra om det. Det har varit mycket krångel, med tidsangivelser som inte funkat och transpondrar som stoppar.

Sandra trivdes dock väldigt bra med själva banan, så förutsättningarna fanns för att göra något bra.

– Den var annorlunda, men väldigt rolig. Det var lite ”Solvalla-stuk” på den.

Vad som händer framöver är än så länge ett oskrivet kort. Någon överenskommelse för fler styrningar för Olsbergs MSE-teamet finns inte just nu.

Ovisst läge

– Vi får se vad som händer framöver. Min önskan är i alla fall att vara kvar i Olsbergs, men det beror lite på hur det ser ut i teamet också.

Alex Keyes vann Lites-finalen före Sandras teamkompisar Andreas Wernersson och Oliver Eriksson, där den sistnämnde därmed tog hem totalsegern i mästerskapet.