2017-08-09 06:00

2017-08-16 07:03

Härifrån till månen

KRÖNIKA: MARCUS KOHLBERG

Skickliga spelare filmar sig själva när de spelar datorspel. Materialet görs sedan tillgängligt på YouTube. Människor som tycker om spel tittar på dessa filmer. Som vuxen och ointresserad av spel är detta svårt att förstå.

Saken tycks tagen ur sitt sammanhang. Som att titta i resekataloger istället för att resa. Men antagligen är det en fördjupning av upplevelsen och erfarenheten av det egna spelandet. Som en konferensweekend för intellektet och tangentbordsfingrarna.

Jag lunkar på gångvägen utmed Sävsjö kanal i ett försök att driva pirret ur benen efter en joggingrunda i Prästängsspåret på andra sidan vägen. Kolerakyrkogården och arvet efter Kyrkeby Brunn gör detta till historiskt laddad mark. Kvällsljuset sipprar ner genom det dignande lövverket. Buskar och träd har fått växa vilt och fritt. Det stora gröna häller ut sig självt i en otyglad klorofyllrevolt mitt i det urbana. Villorna står som dominobrickor på andra sidan kanalen, och strax bakom lövväggen sträcker ringleden ut sig. Av den märks ingenting. Där, just där, är staden långt borta. Jag känner mig som Frodo Baggins på äventyr.


När regissören Peter Jackson transformerade J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen till bioduken lämnades inget åt slumpen. Hantverksmässigt framställd rekvisita och horder av statister. Men också datoranimationer när så krävdes. I det digra extramaterial om filmproduktionen som finns att tillgå är det ingen ände på bakgrundsinformation.

En scen från de djupa sagoskogarna spelades i själva verket in i en park. Med rätt kameravinklar går detta såklart att göra. Ett smart och antagligen kostnadseffektivt sätt att förverkliga den konstnärliga visionen. Mäklare är också flitiga användare av kreativa kameravinklar. Denna uppfinningsrikedom leder dina drömmar rakt ned längs besvikelsens oundvikliga återvändsgränd. Förväntningarna rasslar mot botten likt en ankarkätting hos den potentielle husköparen utan lokalgeografiska referenser.

Men va f*n, går vägen SÅ nära huset!? Bilder ljuger inte. Ändå gör de det.


Saker tagna ur sitt sammanhang kan antingen hjälpa eller stjälpa. Är du påläst om tricken finns risk att magin går förlorad. Då blir det som att titta i resekataloger istället för att resa. Man kan också låta sig förtjusas över filmens (eller mäklarbranschens) illusionskonst. Allt sedan Georges Méliès science fiction-klassiker Resan till månen från 1902 har vi förförts och lockats av andra världar på bioduken. Betänk då att filmen ändå är primitiv jämfört med litteraturen.

Det var Kieslowski som sa det. Filmregissören Kieslowski. Vi behöver illusionen, oavsett konstart. Också i verkligheten. Vi använder den som språngbräda, och som isolering mot besvikelse. Förhoppningar knutna till semestern, eller övertygelser om existensens högre syften. Sådana tankar sträcker sig bortom det konkreta och mätbara.

Ibland räcker det dock med mjölksyra och rätt ljusförhållanden för att fantasin ska galoppera.

Mellan Kolerakyrkogården och Kyrkeby Brunn.

Som taget ur Sagan om ringen – inte sant?

Saken tycks tagen ur sitt sammanhang. Som att titta i resekataloger istället för att resa. Men antagligen är det en fördjupning av upplevelsen och erfarenheten av det egna spelandet. Som en konferensweekend för intellektet och tangentbordsfingrarna.

Jag lunkar på gångvägen utmed Sävsjö kanal i ett försök att driva pirret ur benen efter en joggingrunda i Prästängsspåret på andra sidan vägen. Kolerakyrkogården och arvet efter Kyrkeby Brunn gör detta till historiskt laddad mark. Kvällsljuset sipprar ner genom det dignande lövverket. Buskar och träd har fått växa vilt och fritt. Det stora gröna häller ut sig självt i en otyglad klorofyllrevolt mitt i det urbana. Villorna står som dominobrickor på andra sidan kanalen, och strax bakom lövväggen sträcker ringleden ut sig. Av den märks ingenting. Där, just där, är staden långt borta. Jag känner mig som Frodo Baggins på äventyr.


När regissören Peter Jackson transformerade J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen till bioduken lämnades inget åt slumpen. Hantverksmässigt framställd rekvisita och horder av statister. Men också datoranimationer när så krävdes. I det digra extramaterial om filmproduktionen som finns att tillgå är det ingen ände på bakgrundsinformation.

En scen från de djupa sagoskogarna spelades i själva verket in i en park. Med rätt kameravinklar går detta såklart att göra. Ett smart och antagligen kostnadseffektivt sätt att förverkliga den konstnärliga visionen. Mäklare är också flitiga användare av kreativa kameravinklar. Denna uppfinningsrikedom leder dina drömmar rakt ned längs besvikelsens oundvikliga återvändsgränd. Förväntningarna rasslar mot botten likt en ankarkätting hos den potentielle husköparen utan lokalgeografiska referenser.

Men va f*n, går vägen SÅ nära huset!? Bilder ljuger inte. Ändå gör de det.


Saker tagna ur sitt sammanhang kan antingen hjälpa eller stjälpa. Är du påläst om tricken finns risk att magin går förlorad. Då blir det som att titta i resekataloger istället för att resa. Man kan också låta sig förtjusas över filmens (eller mäklarbranschens) illusionskonst. Allt sedan Georges Méliès science fiction-klassiker Resan till månen från 1902 har vi förförts och lockats av andra världar på bioduken. Betänk då att filmen ändå är primitiv jämfört med litteraturen.

Det var Kieslowski som sa det. Filmregissören Kieslowski. Vi behöver illusionen, oavsett konstart. Också i verkligheten. Vi använder den som språngbräda, och som isolering mot besvikelse. Förhoppningar knutna till semestern, eller övertygelser om existensens högre syften. Sådana tankar sträcker sig bortom det konkreta och mätbara.

Ibland räcker det dock med mjölksyra och rätt ljusförhållanden för att fantasin ska galoppera.

Mellan Kolerakyrkogården och Kyrkeby Brunn.

Som taget ur Sagan om ringen – inte sant?

  • Marcus Kohlberg