2016-10-12 06:00

2016-10-12 12:48

Frigörande konst på höstsalongen

KRÖNIKA

Rackstadmuseets höstsalong i regi av Värmlands Konstförening är möjligen på väg mot publikrekord? Under vernissagedagen samma helg som mârten kom det över 600 besökare. Kort sagt är det bara att följa strömmen och ta sig dit. Om man vill. Speciellt om man vill se vad värmländska konstnärer gör idag. Kanske blir du rent av inspirerad, hittar en färgburk och drar på? Eller inte. Men möjligheter finns alltid. Intryck och uttryck går hand i hand.

Väl inne på museet får du ett digert program i din hand och du har en bred blandning av det mesta framför dig, både på övre och nedre plan. Totalt 285 verk visas. 16 konstnärer är från Arvika. I huvudsak bildkonst sprunget ur helt olika personligheter, åldrar, stilar, material och teknik. Det finns också några videoinstallationer och skulpturer. Du hittar både drömska, naiva, kliniskt exakta, symboliska, fotorealistiska och abstrakta verk.

’’Jag fatter inte nôe ja. Detta ger mig inge starke känsler ôtt nôtt hôll. Vad är det för precker och färgdôtter på vägga? De där bildera utta titel – vad är det?’’ Ibland kan det kännas så när man ser på mer eller mindre abstrakta och symboliskt betonade konstverk. Det finns ingen som kan förstå ett abstrakt verk i ordets bemärkelse av att det föreställer någonting exakt och det är inte heller meningen. En tanke finns säkert bakom varje skapelse. Eller så kanske konstnären låtsas som att det finns det. Det kan aldrig betraktaren veta. Färg, form och ditt intresse avgör. Du kan inte googla upp svaret på ett konstverks betydelse och hitta dess mening oavsett om det är föreställande eller inte. Och det är frigörande.

Att vandra runt bland tavlor och ting ger en ingivelse av att man letar efter någonting som man tycker om. Någonting som du kan känna; lugn och välbefinnande, eller tvärt om, en eggande och ifrågasättande känsla. Du vill bilda dig en uppfattning om verken. Wow!, what? eller så blir du likgiltigt inställd och går vidare. Egentligen är det ett litet mysterium varför man fastnar för vissa konstverk.

Värmländsk samtida konst – hur ser den ut? En rafflande fråga. Lars Lerin och Karin Broos är kända, omtyckta och etablerade. De är stora konstnärer som målar realistiskt med kvalitet och känsla. De har också lyckats med publikinfriande konst. Det är många som tycker om det de gör. De säljer helt enkelt, men de medverkar inte på Rackstadmuseet i detta nu. Däremot får vi se ett axplock av många andra kreativa själar. De som har hållit på ett tag, men också unga och lovande. Årets ungdomsstipendiat är Amanda Karlsson, 26 år ung. Hon målar också fotorealistiskt likt Karin Broos, men hon har ändå skapat ett eget drömskt universum i gråskala och jordnära toner. Inte lika publikinfriande som Karin Broos, men om man vill kan man tolka in en mening om identitetslöshet. Och det är kanske just identiteten som man får se som lite lös för att ta in alla nya intryck. Var bara fri i tanken så kommer du också att hitta en känsla i ’’alle färgdôtter och precker’’. Om du vill.

Rackstadmuseets höstsalong i regi av Värmlands Konstförening är möjligen på väg mot publikrekord? Under vernissagedagen samma helg som mârten kom det över 600 besökare. Kort sagt är det bara att följa strömmen och ta sig dit. Om man vill. Speciellt om man vill se vad värmländska konstnärer gör idag. Kanske blir du rent av inspirerad, hittar en färgburk och drar på? Eller inte. Men möjligheter finns alltid. Intryck och uttryck går hand i hand.

Väl inne på museet får du ett digert program i din hand och du har en bred blandning av det mesta framför dig, både på övre och nedre plan. Totalt 285 verk visas. 16 konstnärer är från Arvika. I huvudsak bildkonst sprunget ur helt olika personligheter, åldrar, stilar, material och teknik. Det finns också några videoinstallationer och skulpturer. Du hittar både drömska, naiva, kliniskt exakta, symboliska, fotorealistiska och abstrakta verk.

’’Jag fatter inte nôe ja. Detta ger mig inge starke känsler ôtt nôtt hôll. Vad är det för precker och färgdôtter på vägga? De där bildera utta titel – vad är det?’’ Ibland kan det kännas så när man ser på mer eller mindre abstrakta och symboliskt betonade konstverk. Det finns ingen som kan förstå ett abstrakt verk i ordets bemärkelse av att det föreställer någonting exakt och det är inte heller meningen. En tanke finns säkert bakom varje skapelse. Eller så kanske konstnären låtsas som att det finns det. Det kan aldrig betraktaren veta. Färg, form och ditt intresse avgör. Du kan inte googla upp svaret på ett konstverks betydelse och hitta dess mening oavsett om det är föreställande eller inte. Och det är frigörande.

Att vandra runt bland tavlor och ting ger en ingivelse av att man letar efter någonting som man tycker om. Någonting som du kan känna; lugn och välbefinnande, eller tvärt om, en eggande och ifrågasättande känsla. Du vill bilda dig en uppfattning om verken. Wow!, what? eller så blir du likgiltigt inställd och går vidare. Egentligen är det ett litet mysterium varför man fastnar för vissa konstverk.

Värmländsk samtida konst – hur ser den ut? En rafflande fråga. Lars Lerin och Karin Broos är kända, omtyckta och etablerade. De är stora konstnärer som målar realistiskt med kvalitet och känsla. De har också lyckats med publikinfriande konst. Det är många som tycker om det de gör. De säljer helt enkelt, men de medverkar inte på Rackstadmuseet i detta nu. Däremot får vi se ett axplock av många andra kreativa själar. De som har hållit på ett tag, men också unga och lovande. Årets ungdomsstipendiat är Amanda Karlsson, 26 år ung. Hon målar också fotorealistiskt likt Karin Broos, men hon har ändå skapat ett eget drömskt universum i gråskala och jordnära toner. Inte lika publikinfriande som Karin Broos, men om man vill kan man tolka in en mening om identitetslöshet. Och det är kanske just identiteten som man får se som lite lös för att ta in alla nya intryck. Var bara fri i tanken så kommer du också att hitta en känsla i ’’alle färgdôtter och precker’’. Om du vill.

  • KARIN GUSTAFSSON