2016-08-26 06:00

2016-08-26 06:00

Karnstedt släpper "litterärt testamente"

LITTERATUR: Författaren från Arvika aktuell med ny bok

Han kom från ingenstans och blev en litterär stjärna som 25-åring. Debutverket ”Slamfarmen” gjorde honom till den nya stora arbetarförfattaren.
Nu, 40 år senare, kommer Torgny Karnstedt med en bok som är i nivå med Slamfarmen enligt honom själv. Men nu är förutsättningarna annorlunda. Sverige är annorlunda.

Torgny Karnstedt som numera bor i Båstad bodde i Arvika under 30 år. Den som läser nya novellsamlingen ”Karlssons pojke” kommer att se spår och bilder av hans tid i Arvika.

– Här är noveller från skolan, från Arvikaverken, från Taserud, noveller från bibliotekets värld, där jag har haft en förebild på Arvika bibliotek.

Torgny Karnstedts 40-åriga produktion spänner över ett brett fält - romaner, dramatik, filmmanus, skönlitterär dokumentation och romaner för ungdomar för att nämna något. Hans nya bok består av texter som han har plockat upp från sin tidigare produktion, en del utgivet, en del outgivet.

– Jag började botanisera i gamla noveller och har haft dem som grundmaterial. Jag har fräschat upp dem, gjort nya och lagt till nytt, utvecklat dem och byggt ut.

Arbete ett tema

Precis som i flera av hans mest kända böcker är arbete ett viktigt tema. Vanliga människor som arbetar och försöker få vardagen att gå ihop. Det är där han har sina rötter. Hans arbetarbakgrund är hans ”synsätt, mitt hjärta, mitt blodomlopp, mina känslor, mitt engagemang” som han säger.

– Båda mina föräldrar var upptagna med att skapa ett samhälle som alla skulle få ta plats i. De var förvägrade skolgång när de var unga, det fanns inte pengar och de fick vuxenstudera. Pappa var yngst av åtta syskon, och fick bara gå sex år i skolan. Han var född för 100 år sen. Då var inte ens Sverige en demokrati. Hela det här samhällsbygget som jag såg och föddes in i... Jag föds när alla reformer kommer, det blir bara bättre och bättre med trygghetslagar, semestrar, ingen skola på lördagar, fria skolluncher. Det var bara att ta för sig.

Karlssons pojke växte upp i en arbetarfamilj som lyfte sig till medelklass tack vare de nya möjligheterna i Sverige.

– Min farsa kunde inte förställa sig. Han var genuin. När han utbildade sig och blev socialvårdskonsulent så var han tvungen att ha slips i jobbet. Sen var det basker, arbeta, gräva i jorden, bygga och fiska och sådant där. Jag var alltid med honom. Hans rättesnöre var att alltid vara sann mot sin övertygelse.

Torgny Karnstedt själv försörjde sig från unga år i klassiska arbetaryrken, bland annat på Volvoverken i Arvika. Debutromanen Slaskfarmen bygger på erfarenheter från ett jobb på kemifabrik i Helsingborg.

Samhälle och politik

När Torgny Karnstedt pratar om sin bok blir det gärna utvikningar om politik och samhälle. Det går inte att skilja hans litteratur från det omgivande samhället.

– Den socialdemokrati som fanns då... Om du lyfter upp Jonas Sjöstedt i dag och släpper ner honom i Erlanders 60-tal så skulle han framstå som högersosse. Så världen är förändrad. De här novellerna visar hur människor kämpar och försöker förhålla sig till den här världen över tid. Jag tyckte det var som ett litterärt testamente, att få visa på en förändrad värld, ett förändrat Sverige genom skönlitteratur.

Hur tycker du att der ser ut för den svenska arbetarlitteraturen i dag?

– Det finns bra författare men det finns inte tillräckligt intresse. Förr hade de fackliga förbunden tidningar som kom ut en gång i veckan och där fanns det noveller och berättelser. I dag är det månadstidningar, glättiga magasin med kändisfaktor om jag ska spetsa till det lite. Den bildningsrörelse som ABF stod för är också förändrad. Medlen för bildningsrörelsen har krympt hela tiden så de har svårt att hävda sig.

– Författarna finns men upplagorna blir så små. Jag skulle tjäna mer än 100 gånger mer än vad mina författare gör under en livstid om jag drev ett HVB-hem i tre månader.

Eget förlag

Numera ger Karnstedt ut sina böcker på eget förlag. Han har tröttnat på de stora förlagen som han menar har blivit enögda i sitt letande efter bestsellers och i sättet de marknadsför sina författare på.

– Men nu känner jag att jag har min stolthet, jag har min frihet.

Skulle du vilja se mer ny svensk litteratur som utgår från vanligt folks arbete och vardag?

– Ivar Lo sa en gång att allt spännande finns hos arbetarklassen. I dag är arbetarklassen svår att ringa in eftersom gränserna är uppluckrade. Då får vi den här klyftan som har ökat något oerhört och du får en grupp som sitter i skruvstäd med bemanningsföretagen. Du måste svara i mobilen på sju sekunder annars får någon annan jobbet. Den världen skildras faktiskt. Vi har Yarden av Kristian Lundberg om bemanningsföretagen, vi har restaurang och köken som är många ungas arbetsplats. De skildras också. Men det var en äldre man som frågade mig var den fysiska klassiska arbetarskildringen har tagit vägen. Den ”arbetande mannen”. Okej vi har inga skildringar från gruvor och stålverk eller sådant där kvar, så jag håller lite kvar i det. Jag menar, verken finns ju kvar.

Schabloner

– Om man vill vara elak så kan man säga att de böcker medelklassen köper och läser om arbetarklassen, har chans att bli mer uppskattade om karaktären är alkoholiserad och slår sina barn. ”Mig äger ingen” av Åsa Linderborg och Susanna Alakoskis alkoholistfarsa – det är bra böcker, det är bra litteratur, men jag har fått kritik för att mina karaktärer, mina arbetare, var för smarta, för starka, för lite försupna. Men det är ju så de flesta ser ut!

Även om han själv menar att den nya boken är i nivå med bestsellern från 70-talet har han inga illusioner om att han ska få en liknande hit nu.

– Marknaden ser inte likadan ut.

Du får väl börja skriva krim i stället?

– Det är faktiskt så att jag går och bär på en sådan berättelse.

Utspelar den sig i Arvikamiljö?

– Jag har pratat med folk här men jag vet inte var den blir förlagd än...

Det slutgiltiga testamentet dröjer alltså. Torgny Karnstedt har många mer berättelser som vill ut.

Torgny Karnstedt som numera bor i Båstad bodde i Arvika under 30 år. Den som läser nya novellsamlingen ”Karlssons pojke” kommer att se spår och bilder av hans tid i Arvika.

– Här är noveller från skolan, från Arvikaverken, från Taserud, noveller från bibliotekets värld, där jag har haft en förebild på Arvika bibliotek.

Torgny Karnstedts 40-åriga produktion spänner över ett brett fält - romaner, dramatik, filmmanus, skönlitterär dokumentation och romaner för ungdomar för att nämna något. Hans nya bok består av texter som han har plockat upp från sin tidigare produktion, en del utgivet, en del outgivet.

– Jag började botanisera i gamla noveller och har haft dem som grundmaterial. Jag har fräschat upp dem, gjort nya och lagt till nytt, utvecklat dem och byggt ut.

Arbete ett tema

Precis som i flera av hans mest kända böcker är arbete ett viktigt tema. Vanliga människor som arbetar och försöker få vardagen att gå ihop. Det är där han har sina rötter. Hans arbetarbakgrund är hans ”synsätt, mitt hjärta, mitt blodomlopp, mina känslor, mitt engagemang” som han säger.

– Båda mina föräldrar var upptagna med att skapa ett samhälle som alla skulle få ta plats i. De var förvägrade skolgång när de var unga, det fanns inte pengar och de fick vuxenstudera. Pappa var yngst av åtta syskon, och fick bara gå sex år i skolan. Han var född för 100 år sen. Då var inte ens Sverige en demokrati. Hela det här samhällsbygget som jag såg och föddes in i... Jag föds när alla reformer kommer, det blir bara bättre och bättre med trygghetslagar, semestrar, ingen skola på lördagar, fria skolluncher. Det var bara att ta för sig.

Karlssons pojke växte upp i en arbetarfamilj som lyfte sig till medelklass tack vare de nya möjligheterna i Sverige.

– Min farsa kunde inte förställa sig. Han var genuin. När han utbildade sig och blev socialvårdskonsulent så var han tvungen att ha slips i jobbet. Sen var det basker, arbeta, gräva i jorden, bygga och fiska och sådant där. Jag var alltid med honom. Hans rättesnöre var att alltid vara sann mot sin övertygelse.

Torgny Karnstedt själv försörjde sig från unga år i klassiska arbetaryrken, bland annat på Volvoverken i Arvika. Debutromanen Slaskfarmen bygger på erfarenheter från ett jobb på kemifabrik i Helsingborg.

Samhälle och politik

När Torgny Karnstedt pratar om sin bok blir det gärna utvikningar om politik och samhälle. Det går inte att skilja hans litteratur från det omgivande samhället.

– Den socialdemokrati som fanns då... Om du lyfter upp Jonas Sjöstedt i dag och släpper ner honom i Erlanders 60-tal så skulle han framstå som högersosse. Så världen är förändrad. De här novellerna visar hur människor kämpar och försöker förhålla sig till den här världen över tid. Jag tyckte det var som ett litterärt testamente, att få visa på en förändrad värld, ett förändrat Sverige genom skönlitteratur.

Hur tycker du att der ser ut för den svenska arbetarlitteraturen i dag?

– Det finns bra författare men det finns inte tillräckligt intresse. Förr hade de fackliga förbunden tidningar som kom ut en gång i veckan och där fanns det noveller och berättelser. I dag är det månadstidningar, glättiga magasin med kändisfaktor om jag ska spetsa till det lite. Den bildningsrörelse som ABF stod för är också förändrad. Medlen för bildningsrörelsen har krympt hela tiden så de har svårt att hävda sig.

– Författarna finns men upplagorna blir så små. Jag skulle tjäna mer än 100 gånger mer än vad mina författare gör under en livstid om jag drev ett HVB-hem i tre månader.

Eget förlag

Numera ger Karnstedt ut sina böcker på eget förlag. Han har tröttnat på de stora förlagen som han menar har blivit enögda i sitt letande efter bestsellers och i sättet de marknadsför sina författare på.

– Men nu känner jag att jag har min stolthet, jag har min frihet.

Skulle du vilja se mer ny svensk litteratur som utgår från vanligt folks arbete och vardag?

– Ivar Lo sa en gång att allt spännande finns hos arbetarklassen. I dag är arbetarklassen svår att ringa in eftersom gränserna är uppluckrade. Då får vi den här klyftan som har ökat något oerhört och du får en grupp som sitter i skruvstäd med bemanningsföretagen. Du måste svara i mobilen på sju sekunder annars får någon annan jobbet. Den världen skildras faktiskt. Vi har Yarden av Kristian Lundberg om bemanningsföretagen, vi har restaurang och köken som är många ungas arbetsplats. De skildras också. Men det var en äldre man som frågade mig var den fysiska klassiska arbetarskildringen har tagit vägen. Den ”arbetande mannen”. Okej vi har inga skildringar från gruvor och stålverk eller sådant där kvar, så jag håller lite kvar i det. Jag menar, verken finns ju kvar.

Schabloner

– Om man vill vara elak så kan man säga att de böcker medelklassen köper och läser om arbetarklassen, har chans att bli mer uppskattade om karaktären är alkoholiserad och slår sina barn. ”Mig äger ingen” av Åsa Linderborg och Susanna Alakoskis alkoholistfarsa – det är bra böcker, det är bra litteratur, men jag har fått kritik för att mina karaktärer, mina arbetare, var för smarta, för starka, för lite försupna. Men det är ju så de flesta ser ut!

Även om han själv menar att den nya boken är i nivå med bestsellern från 70-talet har han inga illusioner om att han ska få en liknande hit nu.

– Marknaden ser inte likadan ut.

Du får väl börja skriva krim i stället?

– Det är faktiskt så att jag går och bär på en sådan berättelse.

Utspelar den sig i Arvikamiljö?

– Jag har pratat med folk här men jag vet inte var den blir förlagd än...

Det slutgiltiga testamentet dröjer alltså. Torgny Karnstedt har många mer berättelser som vill ut.