2016-05-04 08:39

2016-05-04 08:39

Personligt om livets sidor

ARVIKA: Studentkonsert: Karolina Östervald

Att må bra är viktigt. Lika viktigt är det att ha fina människor runt sig som hjälper en att må bra. Karolina Östervald är ett levande bevis på att livet kan ha sina törnar, men också ge rosor tillbaka.

Karolina hade i fredags en högst personlig studentkonsert på Sveabiografen. Titeln var Hemlängtan.

Publiken fick vara med på en återberättad resa i musikens tecken där vi fick följa Karolina från barndom till sjukdom fram till var hon är idag.

Vi fick veta att Karolina har haft det tufft. Att hon vid 16 års ålder blev diagnosticerad med anorexia, depression, social fobi och ångest.

– Med hjälp av nära och kära och mycket hjälp från sjukvården så har jag lyckats tagit mig en bit på vägen för att bli frisk.

Stolta föräldrar

Karolina pratade öppet om sitt livsöde och om hur hon har det idag. Också hennes mamma och pappa deltog på scenen och berättade om hur Karolina och familjen har haft det.

Men föräldrarna nämnde inte bara sjukdomsförhållandena. De berättade också positiva minnen. Bland annat talade mamman om hur hon gladdes av att Karolina redan vid sju års ålder fick ett intresse för att spela piano.

Föräldrarna framhävde framförallt hur mycket de och hela familjen älskar Karolina och att de är stolta över henne. Också Karolinas systrar medverkade på scenen som musiker.

Pressade sig själv

Problemen började när hon studerade i Karlstad. Hon pressade sig själv att bli så bra som möjligt på sina studier. Hon fick också en känsla av att hennes kropp inte dög. Karolina svälte sig själv, men fick som tur var hjälp i tid.

Idag är Karolina glad för att hon började studera i Arvika istället. På Estetiska skolan. Där har hon hittat vänner som hon i fredags visade stor tacksamhet för. Idag har hon också en pojkvän.

Ett sätt att tacka

– Låtarna i min konsert har inspirerat mig att fortsätta kämpa och de har en stor betydelse för min barndom, mitt liv och mina nära. Konserten är också ett sätt att tacka alla som har hjälpt mig på vägen till att må bättre. Intäkterna från konserten kommer att gå till organisationen Shedo som jobbar för att bekämpa ätstörningar och psykisk ohälsa.

Konserten inleddes med att Karolina sjöng Sofia Karlssons Hemlängtan. Därefter spelade hon Ballade pour Adelaine på piano. Ett stycke som hon dedicerade till sin mamma.

Till sin pappa framförde hon rocklåten Seven Nation Army av White Stripes. Hon ville påminna honom om alla de roliga tillfällen då hon har åkt bil med honom och lyssnat på rock på hög volym.

Näst på tur var en låt som hon sa har hjälpt henne mycket och det är John Mayers Who Says. En låt som hon framförde tillsammans med Eric Nilsson på sång och gitarr.

Fler låtar dedicerades till nära och kära. Your song sjöng hon för sin pojkvän och Master pretender tillägnades vännen Ida Solbrekke som hon också sjöng låten tillsammans med. Konserten avslutades med extranumret: Mitt enda liv.

– Jag vill inte byta ut mitt liv – då hade jag inte träffat er. Jag är så glad att jag har er här och nu.

Karolina hade i fredags en högst personlig studentkonsert på Sveabiografen. Titeln var Hemlängtan.

Publiken fick vara med på en återberättad resa i musikens tecken där vi fick följa Karolina från barndom till sjukdom fram till var hon är idag.

Vi fick veta att Karolina har haft det tufft. Att hon vid 16 års ålder blev diagnosticerad med anorexia, depression, social fobi och ångest.

– Med hjälp av nära och kära och mycket hjälp från sjukvården så har jag lyckats tagit mig en bit på vägen för att bli frisk.

Stolta föräldrar

Karolina pratade öppet om sitt livsöde och om hur hon har det idag. Också hennes mamma och pappa deltog på scenen och berättade om hur Karolina och familjen har haft det.

Men föräldrarna nämnde inte bara sjukdomsförhållandena. De berättade också positiva minnen. Bland annat talade mamman om hur hon gladdes av att Karolina redan vid sju års ålder fick ett intresse för att spela piano.

Föräldrarna framhävde framförallt hur mycket de och hela familjen älskar Karolina och att de är stolta över henne. Också Karolinas systrar medverkade på scenen som musiker.

Pressade sig själv

Problemen började när hon studerade i Karlstad. Hon pressade sig själv att bli så bra som möjligt på sina studier. Hon fick också en känsla av att hennes kropp inte dög. Karolina svälte sig själv, men fick som tur var hjälp i tid.

Idag är Karolina glad för att hon började studera i Arvika istället. På Estetiska skolan. Där har hon hittat vänner som hon i fredags visade stor tacksamhet för. Idag har hon också en pojkvän.

Ett sätt att tacka

– Låtarna i min konsert har inspirerat mig att fortsätta kämpa och de har en stor betydelse för min barndom, mitt liv och mina nära. Konserten är också ett sätt att tacka alla som har hjälpt mig på vägen till att må bättre. Intäkterna från konserten kommer att gå till organisationen Shedo som jobbar för att bekämpa ätstörningar och psykisk ohälsa.

Konserten inleddes med att Karolina sjöng Sofia Karlssons Hemlängtan. Därefter spelade hon Ballade pour Adelaine på piano. Ett stycke som hon dedicerade till sin mamma.

Till sin pappa framförde hon rocklåten Seven Nation Army av White Stripes. Hon ville påminna honom om alla de roliga tillfällen då hon har åkt bil med honom och lyssnat på rock på hög volym.

Näst på tur var en låt som hon sa har hjälpt henne mycket och det är John Mayers Who Says. En låt som hon framförde tillsammans med Eric Nilsson på sång och gitarr.

Fler låtar dedicerades till nära och kära. Your song sjöng hon för sin pojkvän och Master pretender tillägnades vännen Ida Solbrekke som hon också sjöng låten tillsammans med. Konserten avslutades med extranumret: Mitt enda liv.

– Jag vill inte byta ut mitt liv – då hade jag inte träffat er. Jag är så glad att jag har er här och nu.

  • Karin Gustafsson