2016-05-01 16:45

2016-05-01 16:45

Rockshow utan gränser

SCEN: David Gustafsson gav allt

David Gustafsson är en frän person, som ljusteknikern Jonas Swanö från Studiefrämjandet beskrev honom i torsdags kväll när det var dags för tack- och kramkalas på Sveabiografens scen. Ska det vara rockkonsert, så ska det. Och då är det allt som gäller.

David tar snart studenten och läser sista terminen på Estetiska skolans linje Stage & Perform. Han hade verkligen laddat inför denna konsert. Och laddat har han gjort sedan han imponerades av Hannes Liljedahls studentkonsert, numera trummis i Arvikabandet Gain Eleven.

Ramp ut i publiken

Scenen hade byggts om med en ramp ut i publikhavet. Centrerat på scenen fanns också en trappa. David utnyttjade alla möjligheter som fanns att uttrycka sig och skapa närkontakt med publiken. Han har sjungit hela sitt liv och det är det han känner sig säkrast på men han kan också spela trummor, bas, gitarr och piano med mera. David visade att han inte är rädd för någonting utan han kör på för fullt. Han är som en blandning mellan Axl Rose, Michael Hutchence, Dave Gahan och Mick Jagger.

Är en blandning

– Mina förebilder i livet är Jon Bon Jovi och Axl Rose. Men det är endast på grund av deras tidigare hårsvall och sångröster som får vem som helst att tuppa av. Just nu slog det mig att jag kan vara en blandning av dem bägge.

I ett mellansnack sa David att han inte gillar korta konserter. Av den enkla anledningen blev det hela 21 låtar uppdelade i två akter. Första låten var ledmotivet till teveserien Nile City som han sa har förföljt honom hela hans liv. David berättade också skämtsamt om att låtvalen inte hade någon röd tråd, men att det var just det som var en röd tråd.

– Jag har gett upp det här med att hålla sig till genrer, jag gillar musik. Sen är det endast vissa grejer med musiken jag kan gilla. Markeringar, tonartsbyten, förhållanden, stämmor och allt avancerat som kanske inte den gemene lyssnaren letar efter.

Galen i Pink Floyd

David är trots allt galen i Pink Floyd och ingår dessutom i ett band som spelar covers av Pink Floyd. Konserten innehöll därför bland annat Time och The great gig in the sky. David är också med i ett band där även Felicia Tholén är med, som går i samma klass. Tillsammans med Felicia och resten av bandet framförde de den egna rocklåten Kromatic fool. Shoot to thrill av AC/DC lämnade nog inte heller någon oberörd och svängig soulrock blev det med Gavin DeGraws Sweeter.

Inga konkreta planer

– Efter studenten har jag inga större planer på framgång eller dylikt. Jag har sökt till rockmusiklinjen som hålls av Birkagårdens folkhögskola på Fryshuset i Stockholm. Kommer jag inte in där så hoppas jag på jobb där jag kan få jobb. I nuläget arbetar jag för AudioBlix och Br. Olsson. Min dröm med livet är att lämna allt bakom mig och resa på bästa sätt söderut (till fots eller vad som helst, ständigt resande var dag) till en ö där jag kan bygga mitt egna hus och bara vara. Ett mål är att segla dit med en rejäl brigg. Men det spôrs.

David tar snart studenten och läser sista terminen på Estetiska skolans linje Stage & Perform. Han hade verkligen laddat inför denna konsert. Och laddat har han gjort sedan han imponerades av Hannes Liljedahls studentkonsert, numera trummis i Arvikabandet Gain Eleven.

Ramp ut i publiken

Scenen hade byggts om med en ramp ut i publikhavet. Centrerat på scenen fanns också en trappa. David utnyttjade alla möjligheter som fanns att uttrycka sig och skapa närkontakt med publiken. Han har sjungit hela sitt liv och det är det han känner sig säkrast på men han kan också spela trummor, bas, gitarr och piano med mera. David visade att han inte är rädd för någonting utan han kör på för fullt. Han är som en blandning mellan Axl Rose, Michael Hutchence, Dave Gahan och Mick Jagger.

Är en blandning

– Mina förebilder i livet är Jon Bon Jovi och Axl Rose. Men det är endast på grund av deras tidigare hårsvall och sångröster som får vem som helst att tuppa av. Just nu slog det mig att jag kan vara en blandning av dem bägge.

I ett mellansnack sa David att han inte gillar korta konserter. Av den enkla anledningen blev det hela 21 låtar uppdelade i två akter. Första låten var ledmotivet till teveserien Nile City som han sa har förföljt honom hela hans liv. David berättade också skämtsamt om att låtvalen inte hade någon röd tråd, men att det var just det som var en röd tråd.

– Jag har gett upp det här med att hålla sig till genrer, jag gillar musik. Sen är det endast vissa grejer med musiken jag kan gilla. Markeringar, tonartsbyten, förhållanden, stämmor och allt avancerat som kanske inte den gemene lyssnaren letar efter.

Galen i Pink Floyd

David är trots allt galen i Pink Floyd och ingår dessutom i ett band som spelar covers av Pink Floyd. Konserten innehöll därför bland annat Time och The great gig in the sky. David är också med i ett band där även Felicia Tholén är med, som går i samma klass. Tillsammans med Felicia och resten av bandet framförde de den egna rocklåten Kromatic fool. Shoot to thrill av AC/DC lämnade nog inte heller någon oberörd och svängig soulrock blev det med Gavin DeGraws Sweeter.

Inga konkreta planer

– Efter studenten har jag inga större planer på framgång eller dylikt. Jag har sökt till rockmusiklinjen som hålls av Birkagårdens folkhögskola på Fryshuset i Stockholm. Kommer jag inte in där så hoppas jag på jobb där jag kan få jobb. I nuläget arbetar jag för AudioBlix och Br. Olsson. Min dröm med livet är att lämna allt bakom mig och resa på bästa sätt söderut (till fots eller vad som helst, ständigt resande var dag) till en ö där jag kan bygga mitt egna hus och bara vara. Ett mål är att segla dit med en rejäl brigg. Men det spôrs.

  • Karin Gustafsson