2016-04-06 08:29

2016-04-06 08:29

Vittnesbörd

KULTURKANALEN

Den ungerske författaren och Nobelpristagaren Imre Kertész gick bort i torsdags. Som den kanske främste skildraren av Förintelsen räknas hans författarskap till ett av 1900-talets viktigaste. Min erfarenhet begränsar sig till Mannen utan öde, en bok jag läst för att det är en klassiker, snarare än för att jag aktivt utforskat Kertész författarskap.

Imre Kertész överlevde själv ett år i koncentrationsläger. Snart finns ingen kvar som kan berätta utifrån egna erfarenheter. Ett ord och en plats som Auschwitz blir en närmast metafysisk symbol för allt som ligger bortom vår fattningsförmåga. Risken är att förståelsen minskar när distansen ökar. De ofattbara grymheterna ses inte som en produkt av vår egen kultur. På samma sätt debatteras hur massmördaren Anders Behring Breivik porträtteras. Han är inte norsk, han är något annat, något avvikande. Det stämmer inte med den nationella självbilden att han också ätit Kvikk lunsj och rømmegröt. I och med EU:s avtal med Turkiet, och unionens strävanden att minska flyktingströmmen till Europa, vänder man på perspektivet. Utgångspunkten är förutsättningarna i de europeiska länderna, inte flyktingarnas villkor. Nu är det stram politik över hela linjen. I gestaltningen av vår egen historia och försöken att bekräfta vår egen självbild pratas det om Olof Palmes politiska arv, aktualiserat i vinter med anledning av trettioårsminnet av mordet. Jag kan bara konstatera att av Palmes politiska arv finns intet kvar. Han var obekväm, i vissa led hatad. Som den bländande retoriker han var kallade han saker vid dess rätta namn. Han såg elefanten i rummet och sade det som behövde sägas.

Idag, som bortblåst. Palme tillhörde en annan tid.

Europas utmaningar idag är av en magnitud vi inte skådat sedan andra världskriget. Samförståndsandan som råder kring att till exempel rädda krisande banker till varje pris är bortrationaliserad när det handlar om att öppna våra magasin för de som flyr från krig och terror. Det är lika tragiskt som ironiskt att det väloljade politiska väggspelet återupptagits nu när man anstränger sig för att hitta ett sätt att stoppa flyktingarna. En osynlig taggtråd, uppmonterad av män i kostym. Den europiska operan är en kall, historielös dödsdans.

Imre Kertész var en av de sista rösterna från andra världskrigets fasor.

Palme var den siste politikern i sitt slag.

När han 1975 drog paralleller mellan Francoregimen i Spanien och 1930-talets Europa kallade han regimen i Spanien för satans mördare.

Elefanten i rummet.

När Svenska Dagbladet listar svenska kontroversiella uttalanden samsas Palmes ord med Carl-Henrik Svanbergs plumpa formulering ”small people”, när han syftade på vanligt folk, i samband med BP:s oljeutsläpp i Mexikanska golfen.

Palme – en intellektuell sanningssägare.

Svanberg – en verklighetsfrånvänd direktör av vår tid.

Onyanserat av Svenska Dagbladet.

Kertész röst har tystnat, Palme var av en annan tid.

Europa enas – bakom osynlig taggtråd.

Imre Kertész överlevde själv ett år i koncentrationsläger. Snart finns ingen kvar som kan berätta utifrån egna erfarenheter. Ett ord och en plats som Auschwitz blir en närmast metafysisk symbol för allt som ligger bortom vår fattningsförmåga. Risken är att förståelsen minskar när distansen ökar. De ofattbara grymheterna ses inte som en produkt av vår egen kultur. På samma sätt debatteras hur massmördaren Anders Behring Breivik porträtteras. Han är inte norsk, han är något annat, något avvikande. Det stämmer inte med den nationella självbilden att han också ätit Kvikk lunsj och rømmegröt. I och med EU:s avtal med Turkiet, och unionens strävanden att minska flyktingströmmen till Europa, vänder man på perspektivet. Utgångspunkten är förutsättningarna i de europeiska länderna, inte flyktingarnas villkor. Nu är det stram politik över hela linjen. I gestaltningen av vår egen historia och försöken att bekräfta vår egen självbild pratas det om Olof Palmes politiska arv, aktualiserat i vinter med anledning av trettioårsminnet av mordet. Jag kan bara konstatera att av Palmes politiska arv finns intet kvar. Han var obekväm, i vissa led hatad. Som den bländande retoriker han var kallade han saker vid dess rätta namn. Han såg elefanten i rummet och sade det som behövde sägas.

Idag, som bortblåst. Palme tillhörde en annan tid.

Europas utmaningar idag är av en magnitud vi inte skådat sedan andra världskriget. Samförståndsandan som råder kring att till exempel rädda krisande banker till varje pris är bortrationaliserad när det handlar om att öppna våra magasin för de som flyr från krig och terror. Det är lika tragiskt som ironiskt att det väloljade politiska väggspelet återupptagits nu när man anstränger sig för att hitta ett sätt att stoppa flyktingarna. En osynlig taggtråd, uppmonterad av män i kostym. Den europiska operan är en kall, historielös dödsdans.

Imre Kertész var en av de sista rösterna från andra världskrigets fasor.

Palme var den siste politikern i sitt slag.

När han 1975 drog paralleller mellan Francoregimen i Spanien och 1930-talets Europa kallade han regimen i Spanien för satans mördare.

Elefanten i rummet.

När Svenska Dagbladet listar svenska kontroversiella uttalanden samsas Palmes ord med Carl-Henrik Svanbergs plumpa formulering ”small people”, när han syftade på vanligt folk, i samband med BP:s oljeutsläpp i Mexikanska golfen.

Palme – en intellektuell sanningssägare.

Svanberg – en verklighetsfrånvänd direktör av vår tid.

Onyanserat av Svenska Dagbladet.

Kertész röst har tystnat, Palme var av en annan tid.

Europa enas – bakom osynlig taggtråd.

  • MARCUS KOHLBERG