2016-01-10 12:39

2016-01-10 12:39

Överraskningarnas konsert

MUSIKHÖGSKOLAN INGESUND: Trettondagskonsert

Ingen konsert vid juletid är den andra lik. Skillnaden kan vara stor. Men en Trettondagskonsert med Wermland operas orkester följer väl alltid gängse traditioner?

Inte när en av Norges mest populära multiinstrumentalister, Stian Carstensen, är orkesterns gästsolist!

Som väntat var Ingesund Musikhögskolas aula fylld till sista plats i fredags. Ett besök av Wermlandsoperans orkester är alltid populärt. Högklassig musik förväntades. Men få hade väntat sig en så rolig konsert.

Dansa om ni vill

Publiken blev förvarnad direkt genom Arvika Konsertförenings ordförande Nils Petter Tvetens välkomsttal.

– Ikväll kan ni släppa på högtidligheten och bara ha det trevligt. Klappa händer så mycket ni vill och känner ni för att dansa så gör det!

Och visst var vi många som gärna hade velat dansa en riktig wienervals, särskilt efter pausen, då dirigenten Johannes Gustavsson och hans orkester bjöd på idel Strauss-pärlor. Men dansgolvet räckte inte till. Värmlands enda professionella symfoniorkester (35 pers.) kräver stort utrymme.

Programmet var uppdelat i två avdelningar med 20 minuters paus.

Ovanlig takt

Redan inledningen lovade gott och överraskade med uruppförandet av tonsättaren Tobias Broströms Beatnik, ett spännande musikstycke, där dirigenten och orkestermedlemmarna sattes på hårt prov genom den ovanliga taktarten. Här gick det undan! (Tobias, som satt bland publiken, fick förstås en välförtjänt applåd.)

In träder sedan Stian Carstensen, som kom att dominera hela scenen med sin musik och sin humor. Skratten och applåderna blev allt fler samtidigt som det osynliga skranket mellan solist, orkester och publik försvann.

Tidig debut

Stian, som lärt sig spela av både sin far och farfar, debuterade offentligt redan som 12-åring på norsk tv. Sedan dess har han synts i många olika sammanhang både som jazz- och folkmusiker. För 15 år sedan grundade han kvintetten Farmers Market och fick därefter ett statligt konstnärsstipendium för att studera bulgarisk musik.

Med stor humor berättade Stian om hur hans intresse väcktes under ett bulgariskt bröllop, som pågick i tre dagar. Ett oförglömligt minne, som kommit att prägla hans musik och drömmen om att kombinera musiktraditioner världen runt.

Mästare på instrument

Denna kväll hade han valt att ta med sig en flöjt (bulgarisk?), dragspel, banjo och steel guitar. Alla instrument som han visade sig vara en verklig mästare på.

Med hjälp av flöjten skapades en underbar musik, som belönades med stora applåder och trampeklapp. För det var väl norrmännen bland publiken, som började? Har aldrig hört det förut vid en konsert...

Publiken blev alltmer entusiastisk när Stian bjöd på en egen version av Carolas Främling och sedan avslutade första akten med Czardaz av Monti.

Succén ett faktum

Succén var vid det här laget redan klar, men de fem Strauss-pärlorna - bland annat Tritsch-Tratsch-Polka och An der schönen blauen Donau - plus extranumret Champagne Polka återupplivade hos mig samma härliga känsla som under nyårsdagarnas Wienkonserter på TV. Härligt!

Tilläggas bör att det kändes extra stolt att se Johannes på dirigentpulpeten. Han har många meriter förutom uppgiften som chefsdirigent på Wermland opera.

Han är ju född och uppvuxen i Arvika. Och bor fortfarande vid Racken!

Som väntat var Ingesund Musikhögskolas aula fylld till sista plats i fredags. Ett besök av Wermlandsoperans orkester är alltid populärt. Högklassig musik förväntades. Men få hade väntat sig en så rolig konsert.

Dansa om ni vill

Publiken blev förvarnad direkt genom Arvika Konsertförenings ordförande Nils Petter Tvetens välkomsttal.

– Ikväll kan ni släppa på högtidligheten och bara ha det trevligt. Klappa händer så mycket ni vill och känner ni för att dansa så gör det!

Och visst var vi många som gärna hade velat dansa en riktig wienervals, särskilt efter pausen, då dirigenten Johannes Gustavsson och hans orkester bjöd på idel Strauss-pärlor. Men dansgolvet räckte inte till. Värmlands enda professionella symfoniorkester (35 pers.) kräver stort utrymme.

Programmet var uppdelat i två avdelningar med 20 minuters paus.

Ovanlig takt

Redan inledningen lovade gott och överraskade med uruppförandet av tonsättaren Tobias Broströms Beatnik, ett spännande musikstycke, där dirigenten och orkestermedlemmarna sattes på hårt prov genom den ovanliga taktarten. Här gick det undan! (Tobias, som satt bland publiken, fick förstås en välförtjänt applåd.)

In träder sedan Stian Carstensen, som kom att dominera hela scenen med sin musik och sin humor. Skratten och applåderna blev allt fler samtidigt som det osynliga skranket mellan solist, orkester och publik försvann.

Tidig debut

Stian, som lärt sig spela av både sin far och farfar, debuterade offentligt redan som 12-åring på norsk tv. Sedan dess har han synts i många olika sammanhang både som jazz- och folkmusiker. För 15 år sedan grundade han kvintetten Farmers Market och fick därefter ett statligt konstnärsstipendium för att studera bulgarisk musik.

Med stor humor berättade Stian om hur hans intresse väcktes under ett bulgariskt bröllop, som pågick i tre dagar. Ett oförglömligt minne, som kommit att prägla hans musik och drömmen om att kombinera musiktraditioner världen runt.

Mästare på instrument

Denna kväll hade han valt att ta med sig en flöjt (bulgarisk?), dragspel, banjo och steel guitar. Alla instrument som han visade sig vara en verklig mästare på.

Med hjälp av flöjten skapades en underbar musik, som belönades med stora applåder och trampeklapp. För det var väl norrmännen bland publiken, som började? Har aldrig hört det förut vid en konsert...

Publiken blev alltmer entusiastisk när Stian bjöd på en egen version av Carolas Främling och sedan avslutade första akten med Czardaz av Monti.

Succén ett faktum

Succén var vid det här laget redan klar, men de fem Strauss-pärlorna - bland annat Tritsch-Tratsch-Polka och An der schönen blauen Donau - plus extranumret Champagne Polka återupplivade hos mig samma härliga känsla som under nyårsdagarnas Wienkonserter på TV. Härligt!

Tilläggas bör att det kändes extra stolt att se Johannes på dirigentpulpeten. Han har många meriter förutom uppgiften som chefsdirigent på Wermland opera.

Han är ju född och uppvuxen i Arvika. Och bor fortfarande vid Racken!

  • Bodil Bohman Diseth