2015-11-29 15:39

2015-11-29 15:39

Môra-Per bjöd på glädje

ARVIKA: Varm spelning inbringade 23 400 kronor till Flyktinghjälpen

23 400 kronor till Flyktinghjälpen Arvika, massor av älskad och välkänd musik till publiken, hög stämning på scenen, skratt som värmde i novembermörkret och en hel del tänkvärdheter att ta med sig hem. Môra-Pers stödkonsert i Palladium kan bara beskrivas som lyckad.

Erica Johansson lånade ut Arvikas vackraste lokal och gläds både åt att kunna hjälpa till på sitt vis och att samtidigt ge sitt Palladium ytterligare en funktion.

– Vi har bara haft livespelning här en gång förut, på Metallicakvällen när Maryland spelade.

Scen med bredd

Kanhända blir det fler liknande tillställningar framöver. Publiken sitter bekvämt, akustiken är riktigt bra. Begränsningen är möjligen scenen. En filmduk kräver ju inte riktigt samma utrymme som ett band. Eller som Pär-Erik ”Pärra” Eriksson uttryckte det:

– Det är inte så mycket djup här på scenen... Det är bredd!

Men det gick ju bra det också. Môra-Per är Môra-Per och begränsas inte av sådana världsligheter.

Glädje och kända låtar

I nästa andetag konstaterade samma Pärra att lokalen är fantastisk. Precis som bandet, får man väl säga. Som alltid charmar sin publik med den där uppenbara spelglädjen och alla låtar som sitter så bra i Arvikabornas medvetanden att nästan alla sjunger med.

Värmländskt vemod, bekanta miljöer och universella känslor.

Vilket Malte Hallquist också plockade upp i sina tänkvärda setinledande minuter, där han tog upp allt från nackdelen med att bara följa sin känsla – i hans fall ödesdigert vid ett par tillfällen – till att nä... det sitter nog faktiskt inte i blodet.

Mjäll och muntorrhet

Dessutom är vi alla lite skadade, vilket publiken glatt höll med om, och det erkändes såväl mjäll som vattenfyllda knän och ont om saliv under tiden som hans egenskrivna låt på temat spelades. Många skratt lockade Malte fram under sina minuter. Och en och annan tankeställare därtill.

Akustisk inledning

Môra-Per bjöd på ett pärlband av sina älskade låtar, med ett akustiskt set som inledning. Vi sover länge, Amanda, Nykter hel och ren och Temple Bar – denna kväll sjöng Hasse Eriksson den tillsammans med gästspelande riksspelmannen Maria Larsson – var några av de låtar som värmde upp publiken.

De som byggde landet fick avsluta första setet. Kanske den låt som fått störst genomslag bland rikslyssnarna i nutid och som har ”fått ett eget liv” och plockats upp av andra artister, bland annat Mikael Wiehe/Sofia Karlsson och, förstås, Göran Samuelsson, som har gjort den till ett givet inslag i Packmopedsturnén.

Självklart val

Pärra Erikssons episka text, en uppenbar betraktelse över Sveriges förhållande med och till invandringen, passade kanske som allra bäst just denna kväll, i denna tid, där de senaste månaderna nästan uteslutande har handlat om detta.

Fler favoriter

När publiken skrattat färdigt en andra gång åt Malte Hallquist i högform var det dags för ytterligare en lång rad av favoritlåtar. Stockholm-Oslo, Som en sång av Kjell Höglund, Solberga gränd, Amanda och, förstås Sockervägen som, av publikens entusiasm att döma, kanske var kvällens mest populära.

23 400 kronor inbringade fredagens stödspelning till Flyktinghjälpen Arvika.

– Tack publiken och tack Palladium, utropade Pärra Eriksson till den stående publiken efter några extranummer.

Tack Môra-Per, säger vi som var där.

Erica Johansson lånade ut Arvikas vackraste lokal och gläds både åt att kunna hjälpa till på sitt vis och att samtidigt ge sitt Palladium ytterligare en funktion.

– Vi har bara haft livespelning här en gång förut, på Metallicakvällen när Maryland spelade.

Scen med bredd

Kanhända blir det fler liknande tillställningar framöver. Publiken sitter bekvämt, akustiken är riktigt bra. Begränsningen är möjligen scenen. En filmduk kräver ju inte riktigt samma utrymme som ett band. Eller som Pär-Erik ”Pärra” Eriksson uttryckte det:

– Det är inte så mycket djup här på scenen... Det är bredd!

Men det gick ju bra det också. Môra-Per är Môra-Per och begränsas inte av sådana världsligheter.

Glädje och kända låtar

I nästa andetag konstaterade samma Pärra att lokalen är fantastisk. Precis som bandet, får man väl säga. Som alltid charmar sin publik med den där uppenbara spelglädjen och alla låtar som sitter så bra i Arvikabornas medvetanden att nästan alla sjunger med.

Värmländskt vemod, bekanta miljöer och universella känslor.

Vilket Malte Hallquist också plockade upp i sina tänkvärda setinledande minuter, där han tog upp allt från nackdelen med att bara följa sin känsla – i hans fall ödesdigert vid ett par tillfällen – till att nä... det sitter nog faktiskt inte i blodet.

Mjäll och muntorrhet

Dessutom är vi alla lite skadade, vilket publiken glatt höll med om, och det erkändes såväl mjäll som vattenfyllda knän och ont om saliv under tiden som hans egenskrivna låt på temat spelades. Många skratt lockade Malte fram under sina minuter. Och en och annan tankeställare därtill.

Akustisk inledning

Môra-Per bjöd på ett pärlband av sina älskade låtar, med ett akustiskt set som inledning. Vi sover länge, Amanda, Nykter hel och ren och Temple Bar – denna kväll sjöng Hasse Eriksson den tillsammans med gästspelande riksspelmannen Maria Larsson – var några av de låtar som värmde upp publiken.

De som byggde landet fick avsluta första setet. Kanske den låt som fått störst genomslag bland rikslyssnarna i nutid och som har ”fått ett eget liv” och plockats upp av andra artister, bland annat Mikael Wiehe/Sofia Karlsson och, förstås, Göran Samuelsson, som har gjort den till ett givet inslag i Packmopedsturnén.

Självklart val

Pärra Erikssons episka text, en uppenbar betraktelse över Sveriges förhållande med och till invandringen, passade kanske som allra bäst just denna kväll, i denna tid, där de senaste månaderna nästan uteslutande har handlat om detta.

Fler favoriter

När publiken skrattat färdigt en andra gång åt Malte Hallquist i högform var det dags för ytterligare en lång rad av favoritlåtar. Stockholm-Oslo, Som en sång av Kjell Höglund, Solberga gränd, Amanda och, förstås Sockervägen som, av publikens entusiasm att döma, kanske var kvällens mest populära.

23 400 kronor inbringade fredagens stödspelning till Flyktinghjälpen Arvika.

– Tack publiken och tack Palladium, utropade Pärra Eriksson till den stående publiken efter några extranummer.

Tack Môra-Per, säger vi som var där.