2015-11-15 13:02

2015-11-15 13:27

En sargad själ på scen

FÖRESTÄLLNING: Den fastspända flickan

När pjäsen Den fastspända flickan spelades upp av Rakel Wärmländer i torsdags var Taserudsgymnasiets aula fullsatt. I publiken fanns både ungdomar, kvinnor och några män. Tre föreningar samarbetade: Soroptimisterna, Kvinnojouren och Arvika Teaterförening.

Som producent för pjäsen står Fryshuset. Den fastspända flickan är iscensatt efter Daniel Velascos radiodokumentär och Nora som manuset handlar om har själv varit med i processen och godkänt resultatet.

Fasansfull historia

Rakel Wärmländer som spelar Nora agerade ensam på scengolvet. Hon spelade upp en fasansfull historia som sträcker sig från pappans våldsamhet vid fjorton års ålder till en än mer ärrad 22-åring. Hennes livsöde har kantats av självskadebeteende, ångest, missbruk, våldtäkter och slutenvård.

Tunn tråd

Publiken satt som fängslad av hennes uttryck och ord. Också tystnaden och kroppsspråket av en ärrad själ talade sitt tydliga språk. Rakel visade oro med en tom eller intensiv blick. Talet var ungdomligt och livshoppet balanserade på den tunnaste tråd som går att hitta, samtidigt som hon gång på gång nervöst drog i sin tröja för att finna trygghet. Till sin hjälp hade hon enbart musik och några inspelningar, bland annat fick vi höra en ljudupptagning från rättegången mot Göran Lindberg. Rakel förmedlade destruktiv maktlöshet med kvidande kroppsspråk och avslutade stark genom att sjunga ut: Ingenting är som det ska. Ett uppläst brev till publiken från den verkliga Nora var trots allt hoppfullt. Hon tar en dag i taget. It hurts, som Nora uttrycker det i sin egen låt.

Alla kan ta ansvar

– Förstår att ni behöver landa och att det känns tungt och hopplöst. Men det finns ett hopp. Det är ett stort steg att ni är här idag. Alla kan vara medmänniskor, alla kan göra någonting för att stödja och ta ansvar för att det ska minska, säger Annsofie Blixt som ledde ett samtal efter pjäsen, samt har startat upp föreningen Tilia, som jobbar med ungdomars hälsa.

Publikens frågor

Men hur kan detta hända, finns det ingen kontroll eller utvärdering? Annsofie fick svara på publikens frågor. Hennes svar var att det händer mycket i frågan. Bland annat är det nu lättare för barn att anmäla missförhållanden via IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Det finns också flera kvinno- och tjejjourer där man kan söka stöd. Problemet ställs också mot sin spets i och med att frågan tas upp i pjäsen och att den turnerar land och rike runt, vilket är av vikt.

Som producent för pjäsen står Fryshuset. Den fastspända flickan är iscensatt efter Daniel Velascos radiodokumentär och Nora som manuset handlar om har själv varit med i processen och godkänt resultatet.

Fasansfull historia

Rakel Wärmländer som spelar Nora agerade ensam på scengolvet. Hon spelade upp en fasansfull historia som sträcker sig från pappans våldsamhet vid fjorton års ålder till en än mer ärrad 22-åring. Hennes livsöde har kantats av självskadebeteende, ångest, missbruk, våldtäkter och slutenvård.

Tunn tråd

Publiken satt som fängslad av hennes uttryck och ord. Också tystnaden och kroppsspråket av en ärrad själ talade sitt tydliga språk. Rakel visade oro med en tom eller intensiv blick. Talet var ungdomligt och livshoppet balanserade på den tunnaste tråd som går att hitta, samtidigt som hon gång på gång nervöst drog i sin tröja för att finna trygghet. Till sin hjälp hade hon enbart musik och några inspelningar, bland annat fick vi höra en ljudupptagning från rättegången mot Göran Lindberg. Rakel förmedlade destruktiv maktlöshet med kvidande kroppsspråk och avslutade stark genom att sjunga ut: Ingenting är som det ska. Ett uppläst brev till publiken från den verkliga Nora var trots allt hoppfullt. Hon tar en dag i taget. It hurts, som Nora uttrycker det i sin egen låt.

Alla kan ta ansvar

– Förstår att ni behöver landa och att det känns tungt och hopplöst. Men det finns ett hopp. Det är ett stort steg att ni är här idag. Alla kan vara medmänniskor, alla kan göra någonting för att stödja och ta ansvar för att det ska minska, säger Annsofie Blixt som ledde ett samtal efter pjäsen, samt har startat upp föreningen Tilia, som jobbar med ungdomars hälsa.

Publikens frågor

Men hur kan detta hända, finns det ingen kontroll eller utvärdering? Annsofie fick svara på publikens frågor. Hennes svar var att det händer mycket i frågan. Bland annat är det nu lättare för barn att anmäla missförhållanden via IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Det finns också flera kvinno- och tjejjourer där man kan söka stöd. Problemet ställs också mot sin spets i och med att frågan tas upp i pjäsen och att den turnerar land och rike runt, vilket är av vikt.