2016-05-20 06:00

2016-05-20 06:00

Specialisera – men med förnuft

LEDARE

Det är mycket som står på spel i det förslag om förändringar vid Arvika sjukhus som inom kort presenteras för politikerna i landstingsstyrelsen. På sikt äventyras sjukhusets möjligheter att erbjuda trygg dygnet runt-vård i Arvika.

Debatten om akutkirurgin har varit intensiv här i Arvika Nyheter. Det är inte bara vanliga Arvikabor och sjukhuspersonalen som vill bromsa vad man ser som en utveckling mot ett B-sjukhus, inte mycket mer än en vårdcentral. Åtskilliga politiker har stämt in i kritiken. De socialdemokratiska kommunalråden i både Arvika och Årjäng har slagit larm, tillsammans med kommunalrådskollegan Hans Nilsson i Hela Edas lista. Kritik har kommit även från borgerligt håll. Centerpartiet som ingår i den styrande Värmlandssamverkan har lokala företrädare som protesterar mot de planerade förändringarna.

Exakt vad tjänstemännen kommer att föreslå vet vi inte än, men man har sagt att kirurgjouren ska bort. Samtidigt ser man Arvika som en viktig del i nätverket av kompletterande vårdenheter och ger därför Arvika ett något utökat uppdrag när det gäller planerade operationer, dialys och palliativ vård bland annat.

Västvärmlänningarna som tidigare kunnat räkna med att mötas av specialiserade kirurger dygnet runt kommer inte längre att göra det på kvällar, nätter och helger. Det innebär att man oftare än tidigare kommer att behöva transportera sig de sju milen till Karlstad innan operation. Patienten har kanske kommit in själv med ett allvarligt men icke livshotande tillstånd och med egen bil. Hur ska han eller hon ta sig till Karlstad? Behovet av ambulanser kommer sannolikt att öka, vilket kommer att leda till att ambulanspersonalen tvingas till hårdare prioriteringar mellan sjukdomsfallen – om inte landstinget bestämmer sig för att bygga ut ambulanssjukvården i den takt som verkligheten kräver. Men finns pengarna till fler ambulanser, bemannade med mer specialiserad personal?

Problemet är inte transporten till Karlstad i akuta fall där man vet att resan är absolut nödvändig. Men som patient vill man veta att personen som avgör om man ska opereras i Karlstad eller inte är utbildad kirurgläkare.

De styrande i landstinget säger att det akuta omhändertagandet kommer att bestå. Men hur mycket är det värt om patienten kommer in med ett svårbedömt tillstånd där diagnosen kräver expertkunskap och/eller en akut insats av kirurg?

Drivs det här igenom kan det få stora konsekvenser för patienter som behöver akut vård – och det får konsekvenser för många västvärmlänningars upplevda trygghet i vardagen.

Vad man skulle vilja se i tjänstemannautredningen är flera spår, ett ”hårt” med stängda jourlinjer, och ett mjukare där viss kirurgkompetens är kvar jourtid men där man skickar fler patienter vidare till andra sjukhus än i dag. Gärna tillsammans med en förstärkt ambulanssjukvård. Därefter kan man som väljare tydligt se vilka partier som står för vad i landstinget. Risken är nu att politikerna ställs inför valet ”högre specialisering eller ingen förändring alls” och att valet därför blir enkelt med hänvisning till ekonomiska- och kvalitetsfaktorer.

Vi kommer att höra ledande tjänstemän och politiker säga att det bara handlar om en testperiod, och att man kommer att fortsätta lyssna på personalen. Men krafterna som styr mot en mer specialiserad vård är starka. Det handlar bland annat om nationella riktlinjer som alla ska följa. Och specialisering är förstås bra. Kvalificerad vård kräver kunskap och träning. Men den önskvärda specialiseringen måste gå att åstadkomma utan en så här kraftig nedmontering av den första, viktiga vårdinstansen för västvärmlänningarna.

Jonas Klint

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Debatten om akutkirurgin har varit intensiv här i Arvika Nyheter. Det är inte bara vanliga Arvikabor och sjukhuspersonalen som vill bromsa vad man ser som en utveckling mot ett B-sjukhus, inte mycket mer än en vårdcentral. Åtskilliga politiker har stämt in i kritiken. De socialdemokratiska kommunalråden i både Arvika och Årjäng har slagit larm, tillsammans med kommunalrådskollegan Hans Nilsson i Hela Edas lista. Kritik har kommit även från borgerligt håll. Centerpartiet som ingår i den styrande Värmlandssamverkan har lokala företrädare som protesterar mot de planerade förändringarna.

Exakt vad tjänstemännen kommer att föreslå vet vi inte än, men man har sagt att kirurgjouren ska bort. Samtidigt ser man Arvika som en viktig del i nätverket av kompletterande vårdenheter och ger därför Arvika ett något utökat uppdrag när det gäller planerade operationer, dialys och palliativ vård bland annat.

Västvärmlänningarna som tidigare kunnat räkna med att mötas av specialiserade kirurger dygnet runt kommer inte längre att göra det på kvällar, nätter och helger. Det innebär att man oftare än tidigare kommer att behöva transportera sig de sju milen till Karlstad innan operation. Patienten har kanske kommit in själv med ett allvarligt men icke livshotande tillstånd och med egen bil. Hur ska han eller hon ta sig till Karlstad? Behovet av ambulanser kommer sannolikt att öka, vilket kommer att leda till att ambulanspersonalen tvingas till hårdare prioriteringar mellan sjukdomsfallen – om inte landstinget bestämmer sig för att bygga ut ambulanssjukvården i den takt som verkligheten kräver. Men finns pengarna till fler ambulanser, bemannade med mer specialiserad personal?

Problemet är inte transporten till Karlstad i akuta fall där man vet att resan är absolut nödvändig. Men som patient vill man veta att personen som avgör om man ska opereras i Karlstad eller inte är utbildad kirurgläkare.

De styrande i landstinget säger att det akuta omhändertagandet kommer att bestå. Men hur mycket är det värt om patienten kommer in med ett svårbedömt tillstånd där diagnosen kräver expertkunskap och/eller en akut insats av kirurg?

Drivs det här igenom kan det få stora konsekvenser för patienter som behöver akut vård – och det får konsekvenser för många västvärmlänningars upplevda trygghet i vardagen.

Vad man skulle vilja se i tjänstemannautredningen är flera spår, ett ”hårt” med stängda jourlinjer, och ett mjukare där viss kirurgkompetens är kvar jourtid men där man skickar fler patienter vidare till andra sjukhus än i dag. Gärna tillsammans med en förstärkt ambulanssjukvård. Därefter kan man som väljare tydligt se vilka partier som står för vad i landstinget. Risken är nu att politikerna ställs inför valet ”högre specialisering eller ingen förändring alls” och att valet därför blir enkelt med hänvisning till ekonomiska- och kvalitetsfaktorer.

Vi kommer att höra ledande tjänstemän och politiker säga att det bara handlar om en testperiod, och att man kommer att fortsätta lyssna på personalen. Men krafterna som styr mot en mer specialiserad vård är starka. Det handlar bland annat om nationella riktlinjer som alla ska följa. Och specialisering är förstås bra. Kvalificerad vård kräver kunskap och träning. Men den önskvärda specialiseringen måste gå att åstadkomma utan en så här kraftig nedmontering av den första, viktiga vårdinstansen för västvärmlänningarna.

Jonas Klint

Chefredaktör och ansvarig utgivare