2017-05-16 08:43

2017-05-16 08:43

Att vara flykting i Sverige

Migration: Alla flyktingar bär på minnen om hot och våld

Migration. Det är något som gnager och protesterar när den nya asylpolitiken praktiseras.

Under flera år har jag umgåtts och lärt känna flyktingar från olika kulturer med olika religiös bakgrund. Som grupp är de påfallande lika svenskarna. Somliga är energiska, andra tillbakadragna, någon delar med sig, andra tar för sig precis som vi svenskar gör. Men flertalet är mycket hjälpsamma. Något som också verkar naturligt för dem är att känna in och att visa tacksamhet. De är tacksamma för vad andra kan bidra med medvetna om sitt beroende av andra människor och deras medkänsla och hjälpsamhet.

I mitt umgänge med flyktingar har jag alltid fått en och samma fråga. Frågan är om jag inte är rädd att bo ensam i skogen? Nej, varför skulle jag vara det, har jag tyckt. Men är det inte farligt? Nej, jag tror inte jag behöver vara rädd.

Den återkommande frågan gav mig en känsla att alla flyktingar bär på minnen om hot och våld. En konsekvens av otrygghet och rädsla som vi har svårt att leva oss in i. Rädslan är för dem en ryggsäck, packad med dåliga upplevelser och ångest. Den upphör inte för att de kommit till Sverige.

Insikten fick mig att fundera över vad krig och fientligheter egentligen gör med människors djupaste existens. Rädslan verkar urholka det viktigaste som en människa äger, nämligen grundtryggheten och tilliten till andra.

Jag frågade en ung afghan vad som var det bästa med Sverige. Det bästa, sa han, är att det är lugnt och fridfullt här. Han kanske menade att han inte kände sig hotad.

Den 7 april slog terrorn till mitt i Stockholm. Medkänsla och empati fyllde stockholmarna och ett blomsterhav växte fram på Drottninggatan. Ingen hade svårighet att förstå den fasa som de utsatta hade drabbats av. Det var självklart att visa medmänsklighet och bli delaktig.

Nära katastrofen förstår man på ett annorlunda sätt, man tänker med hjärtat.

Flyktingars rädsla för hot och våld är samma skräck som stockholmarna upplevde den där fredagen i april. Det verkar som vi har svårt att förstå att flyktingarna också flyr från terrorism och krig, deras flykt är ingen nöjesresa utan ofta en sista utväg för att leva drägligt eller för att överleva.

När ensamkommande flyktingbarn utvisas och börjar skada sig själva är det inte för att de fått en dålig information utan för att det sista hoppet tagits ifrån dem. De måste återvända till den mardröm de trodde sig ha lämnat bakom sig.

Ett sådant hanterande är inte mänskligt och det är inte att göra gott för andra.

Tänk om det gick att ordna ett annat flyktingmottagande som har billigare boendelösningar där man slapp bli beroende av företag vars enda affärsidé är att tjäna maximalt på varje flykting. Människors nöd är inte lämpad att omhändertas av den gruppen girigbukar. Jag är övertygad om att det i samhället finns humana krafter som skulle kunna göra boendet både bättre och billigare.

Idag är flyktingförläggningen i Glava förmodligen bygdens mest vinstgivande företag. Fem års verksamhet har genererat miljoner inklusive en Porsche till ägaren. Ur många perspektiv är det beklagligt. När Sida ger bistånd och pengarna hamnar i fel fickor pratar man om korrupta regimer. Kan inte riskkapitalister också ses som felande fickor?

Jag bär på en otrevlig känsla att det inte spelar någon roll för Migrationsverkets bedömning vad afghanen bär med sig i sin ”ryggsäck”. De svenska myndigheterna har i realiteten bestämt sig för att avvisa alla afghaner eftersom myndigheten blivit garanterad och skrivit avtal om ett bra omhändertagande för återvändarna.

Det finns ingen anledning till oro, tror Migrationsverket, flyktingar kommer att placeras inom trygga områden. Hazarer är visserligen en utsatt folkgrupp men även om talibanerna hotar och också dödar dem, så finns ingen hotbild mot enskilda hazarer. Därför utvisas majoriteten av afghaner även om bomberna fortsätter att falla i hela Afghanistan. Det finns inga trygga eller säkra platser. På marknader fortsätter självmordsbombare att spränga sig själva och oskyldiga till döds, talibaner tar sig in på militärförläggningar och dödar så många soldater man kommer åt. Men i Sverige finns säkert medborgare som blir upprörda över att afghanerna inte frivilligt lämnar vårt land.

Carina S

Under flera år har jag umgåtts och lärt känna flyktingar från olika kulturer med olika religiös bakgrund. Som grupp är de påfallande lika svenskarna. Somliga är energiska, andra tillbakadragna, någon delar med sig, andra tar för sig precis som vi svenskar gör. Men flertalet är mycket hjälpsamma. Något som också verkar naturligt för dem är att känna in och att visa tacksamhet. De är tacksamma för vad andra kan bidra med medvetna om sitt beroende av andra människor och deras medkänsla och hjälpsamhet.

I mitt umgänge med flyktingar har jag alltid fått en och samma fråga. Frågan är om jag inte är rädd att bo ensam i skogen? Nej, varför skulle jag vara det, har jag tyckt. Men är det inte farligt? Nej, jag tror inte jag behöver vara rädd.

Den återkommande frågan gav mig en känsla att alla flyktingar bär på minnen om hot och våld. En konsekvens av otrygghet och rädsla som vi har svårt att leva oss in i. Rädslan är för dem en ryggsäck, packad med dåliga upplevelser och ångest. Den upphör inte för att de kommit till Sverige.

Insikten fick mig att fundera över vad krig och fientligheter egentligen gör med människors djupaste existens. Rädslan verkar urholka det viktigaste som en människa äger, nämligen grundtryggheten och tilliten till andra.

Jag frågade en ung afghan vad som var det bästa med Sverige. Det bästa, sa han, är att det är lugnt och fridfullt här. Han kanske menade att han inte kände sig hotad.

Den 7 april slog terrorn till mitt i Stockholm. Medkänsla och empati fyllde stockholmarna och ett blomsterhav växte fram på Drottninggatan. Ingen hade svårighet att förstå den fasa som de utsatta hade drabbats av. Det var självklart att visa medmänsklighet och bli delaktig.

Nära katastrofen förstår man på ett annorlunda sätt, man tänker med hjärtat.

Flyktingars rädsla för hot och våld är samma skräck som stockholmarna upplevde den där fredagen i april. Det verkar som vi har svårt att förstå att flyktingarna också flyr från terrorism och krig, deras flykt är ingen nöjesresa utan ofta en sista utväg för att leva drägligt eller för att överleva.

När ensamkommande flyktingbarn utvisas och börjar skada sig själva är det inte för att de fått en dålig information utan för att det sista hoppet tagits ifrån dem. De måste återvända till den mardröm de trodde sig ha lämnat bakom sig.

Ett sådant hanterande är inte mänskligt och det är inte att göra gott för andra.

Tänk om det gick att ordna ett annat flyktingmottagande som har billigare boendelösningar där man slapp bli beroende av företag vars enda affärsidé är att tjäna maximalt på varje flykting. Människors nöd är inte lämpad att omhändertas av den gruppen girigbukar. Jag är övertygad om att det i samhället finns humana krafter som skulle kunna göra boendet både bättre och billigare.

Idag är flyktingförläggningen i Glava förmodligen bygdens mest vinstgivande företag. Fem års verksamhet har genererat miljoner inklusive en Porsche till ägaren. Ur många perspektiv är det beklagligt. När Sida ger bistånd och pengarna hamnar i fel fickor pratar man om korrupta regimer. Kan inte riskkapitalister också ses som felande fickor?

Jag bär på en otrevlig känsla att det inte spelar någon roll för Migrationsverkets bedömning vad afghanen bär med sig i sin ”ryggsäck”. De svenska myndigheterna har i realiteten bestämt sig för att avvisa alla afghaner eftersom myndigheten blivit garanterad och skrivit avtal om ett bra omhändertagande för återvändarna.

Det finns ingen anledning till oro, tror Migrationsverket, flyktingar kommer att placeras inom trygga områden. Hazarer är visserligen en utsatt folkgrupp men även om talibanerna hotar och också dödar dem, så finns ingen hotbild mot enskilda hazarer. Därför utvisas majoriteten av afghaner även om bomberna fortsätter att falla i hela Afghanistan. Det finns inga trygga eller säkra platser. På marknader fortsätter självmordsbombare att spränga sig själva och oskyldiga till döds, talibaner tar sig in på militärförläggningar och dödar så många soldater man kommer åt. Men i Sverige finns säkert medborgare som blir upprörda över att afghanerna inte frivilligt lämnar vårt land.

Carina S

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.