2016-06-13 06:00

2016-06-13 06:00

Vad vet du egentligen, Kennet K R Fontaine?

ARVIKA MEDBORGARE: Odemokratisk argumentation

replik akutvården. I sin replik på mitt svar till Kennet K R Fontaine angående hotet mot Arvika sjukhus och dess framtid som akutsjukhus för västra Värmland, fortsätter Fontaine envetet sin odemokratiska argumentation.

I begreppet allmänhet ingår fortfarande inte företagare enligt honom. Inte heller accepterar han att alla medborgare, arbetstagare som företagare så väl som politiker äger rätt att uttala sig i samhällsfrågor utan att mötas av munkavelresonemang. Fontaine avslöjar en häpnadsväckande demokratisyn – om han nu äger någon.

Att företrädare för näringslivet i västra Värmland i ett uttalande kräver att akutkirurgin vid Arvika sjukhus skall vara kvar resulterar enligt Fontaine i, jag citerar, en aning tillknäppt och snedvriden debatt slut citat. I ursprungsartikeln var ordet patetiskt. Det blir något av Pelle Svanslös över det hela. Vad för en slags debatt skulle det bli om inte den allmänhet (inklusive företagare) som drabbas av en nedläggning av sjukhusets akutkirurgi, skulle uttala sig?

De inte bara känner konsekvenserna in på bara skinnet, de förstår i förväg vilka de kommer att bli, för dem själva, för befolkningen, för arbetsplatserna och för näringslivet. Vad Kennet K R Fontaine därför exakt kan mena med sin formulering förlorar sig i dimmorna, men andemeningen tycks vara, att han inte tycker att andra än ledningspersoner i Landstinget i Värmland - möjligen (om än tveksamt) även landstingspolitikerna - bör uttala sig om lämpligheten av att ha kvar akutkirurgin vid Arvika sjukhus. Jag betackar mig för alla idéer om samsyn med Kennet Fontaine i det avseendet.

Inte med ord kommenterar Kennet Fontaine den underliggande orsaken till problemen; Centralsjukhusets i Karlstad dåliga ekonomi! Man vill i Karlstad och Landstinget i Värmland dra in skattemedlen från de perifera delarna av länet och satsa dem centralt; varje skattekrona!

Inte heller vill Kennet Fontaine diskutera alternativen: Höjd skatt parad med minskad centralbyråkrati, ohemula kostnader för ledningen av landstinget eller behovet av att sätta stopp för stafettsystemen inom sjukvården. Stafetterna hjälper för stunden men stjälper i grunden!

Istället för att välkomna debatten försöker Fontaine strypa den, till förfång för demokratin i samhället, och – naturligtvis – för att bereda väg för den beramade nya utredningen, om huruvida akutkirurgin skall få vara kvar eller inte. Märkligt att man inte redan betänkt denna fråga innan man presenterade förslaget? Nej, blå dunster i de västvärmländska invånarnas ögon är detta! Eller som Karl den XI sa: Vad göras skall är alla redan gjort! Inte har man tänkt sig att slutresultatet skall bli annorlunda, men man avser att skaffa sig nya argument för att inte sätta yxan i roten.

Det Kennet K R Fontaine däremot återkommer till är den underbara ambulanshelikoptervården. Säkert utmärkt i sig, i den mån den kan bidra. Problemet är inte dess möjligheter utan dess begränsningar. Det gäller både ekonomi och väder och vind.

Helikopteralternativet kan inte i fall av behov av snabb intensivvård ersätta snabb färd till ett akututrustat sjukhus med kirurgisk kompetens för vård och bedömning. Däremot kan akutvården ge den tid som behövs för avancerad transport till en än kompetentare vårdgivare. Folk dör medan de väntar, Kennet K R Fontaine! Vägambulansen har också begränsad framkomlighet. Korta avstånd är det enda som hjälper.

Debatten gäller, som professionen framhållit, vad som händer med ett sjukhus beträffande dess möjligheter att utvecklas, rekrytera läkare och specialistsjuksköterskor, om akutkirurgin läggs ned. AT-läkarsystemet fungerar vid nedläggning av akutkirurgin så, att unga läkare och sköterskor inte söker sig till ett stympat sjukhus. Det är och förblir den andra sidan av problemet.

Arvika sjukhus behöver alltså vara kvar intakt - med kirurgi och allt - till och med utökas. Höj skatten! Stoppa stafetterna!

Sverker Magnusson

I begreppet allmänhet ingår fortfarande inte företagare enligt honom. Inte heller accepterar han att alla medborgare, arbetstagare som företagare så väl som politiker äger rätt att uttala sig i samhällsfrågor utan att mötas av munkavelresonemang. Fontaine avslöjar en häpnadsväckande demokratisyn – om han nu äger någon.

Att företrädare för näringslivet i västra Värmland i ett uttalande kräver att akutkirurgin vid Arvika sjukhus skall vara kvar resulterar enligt Fontaine i, jag citerar, en aning tillknäppt och snedvriden debatt slut citat. I ursprungsartikeln var ordet patetiskt. Det blir något av Pelle Svanslös över det hela. Vad för en slags debatt skulle det bli om inte den allmänhet (inklusive företagare) som drabbas av en nedläggning av sjukhusets akutkirurgi, skulle uttala sig?

De inte bara känner konsekvenserna in på bara skinnet, de förstår i förväg vilka de kommer att bli, för dem själva, för befolkningen, för arbetsplatserna och för näringslivet. Vad Kennet K R Fontaine därför exakt kan mena med sin formulering förlorar sig i dimmorna, men andemeningen tycks vara, att han inte tycker att andra än ledningspersoner i Landstinget i Värmland - möjligen (om än tveksamt) även landstingspolitikerna - bör uttala sig om lämpligheten av att ha kvar akutkirurgin vid Arvika sjukhus. Jag betackar mig för alla idéer om samsyn med Kennet Fontaine i det avseendet.

Inte med ord kommenterar Kennet Fontaine den underliggande orsaken till problemen; Centralsjukhusets i Karlstad dåliga ekonomi! Man vill i Karlstad och Landstinget i Värmland dra in skattemedlen från de perifera delarna av länet och satsa dem centralt; varje skattekrona!

Inte heller vill Kennet Fontaine diskutera alternativen: Höjd skatt parad med minskad centralbyråkrati, ohemula kostnader för ledningen av landstinget eller behovet av att sätta stopp för stafettsystemen inom sjukvården. Stafetterna hjälper för stunden men stjälper i grunden!

Istället för att välkomna debatten försöker Fontaine strypa den, till förfång för demokratin i samhället, och – naturligtvis – för att bereda väg för den beramade nya utredningen, om huruvida akutkirurgin skall få vara kvar eller inte. Märkligt att man inte redan betänkt denna fråga innan man presenterade förslaget? Nej, blå dunster i de västvärmländska invånarnas ögon är detta! Eller som Karl den XI sa: Vad göras skall är alla redan gjort! Inte har man tänkt sig att slutresultatet skall bli annorlunda, men man avser att skaffa sig nya argument för att inte sätta yxan i roten.

Det Kennet K R Fontaine däremot återkommer till är den underbara ambulanshelikoptervården. Säkert utmärkt i sig, i den mån den kan bidra. Problemet är inte dess möjligheter utan dess begränsningar. Det gäller både ekonomi och väder och vind.

Helikopteralternativet kan inte i fall av behov av snabb intensivvård ersätta snabb färd till ett akututrustat sjukhus med kirurgisk kompetens för vård och bedömning. Däremot kan akutvården ge den tid som behövs för avancerad transport till en än kompetentare vårdgivare. Folk dör medan de väntar, Kennet K R Fontaine! Vägambulansen har också begränsad framkomlighet. Korta avstånd är det enda som hjälper.

Debatten gäller, som professionen framhållit, vad som händer med ett sjukhus beträffande dess möjligheter att utvecklas, rekrytera läkare och specialistsjuksköterskor, om akutkirurgin läggs ned. AT-läkarsystemet fungerar vid nedläggning av akutkirurgin så, att unga läkare och sköterskor inte söker sig till ett stympat sjukhus. Det är och förblir den andra sidan av problemet.

Arvika sjukhus behöver alltså vara kvar intakt - med kirurgi och allt - till och med utökas. Höj skatten! Stoppa stafetterna!

Sverker Magnusson