2016-03-23 06:00

2016-03-23 08:13

Nato driver människor på flykt

SÄKERHETSPOLITIK: Integrationen av flyktingarna pressar ned lönerna i Sverige

Gösta Frödin förstår inte sambandet mellan flyktingkatastrofer och Nato, erkänner han i AN den 7/3. Det är annars inte så värst komplicerat. En av Natos uppgifter är uppenbarligen att driva människor på flykt.

Krig brukar ha den effekten. Av liberal medkänsla med flyktingarna vill GF därför att Sverige ansluts till Nato för att ”stödja andra medlemmar i utsatta situationer” (GF), så som vi gjorde när Nato bombade sönder Libyen för att släppa loss allehanda terroristgrupper i Afrika och Syrien, eller när vi slussade 40 miljoner till syriska terrorister. Så ska vi alltså ta vårt ansvar för „internationell säkerhetspolitik”, det vill säga militärt våld direkt eller per bulvan mot alla stater som inte underordnar sig västs direktiv. Liberal medkänsla a la Nato tycks också innebära att vi lätt ska kunna avvisa människor från länder vi ännu inte bombat och lika geschwint ge asyl åt dem vi tvingat fly. Sen ska vi „integrera” dessa, det vill säga skapa obegränsad tillgång till billig, allmänt lönenedpressande arbetskraft.

Därav den senaste tidens förslag om lagstadgad skitlön för „nyanlända”. Nog sjutton är GF medveten om den aspekten, och jag anar att han kallar också detta för medkänsla och ansvar och känner sig humanitär. Själv kallar jag det något annat som dock ej lämpar sig för trycket. Det är dessutom så, enligt GF, att Rysslands övertagande av Krim visar att man hotar Sverige. Nu kan man ju undra om den ryska motviljan mot att få amerikanska missilbaser inpå knuten inte kan drabba Sverige likaväl som Krim, om liberalerna får ge „uttryck för ansvar och medkänsla” (GF) och Natodrömmen förverkligas. Natos framryckning mot Rysslands gränser och provokativa jätteövningar torde rimligen tas på allvar i Moskva. Sverige som uppmarschområde för ett aggressivt USA-Nato är knappast något som ryssen skulle ta lätt på i ett skärpt politiskt läge. Så långt är jag överens med GF om ett tänkbart ryskt hot. Men detta hot vill alltså GF förverkliga, så svenska folket omfattas tydligen inte av liberalt ansvar.

Peter Nilsson, Klässbol

Krig brukar ha den effekten. Av liberal medkänsla med flyktingarna vill GF därför att Sverige ansluts till Nato för att ”stödja andra medlemmar i utsatta situationer” (GF), så som vi gjorde när Nato bombade sönder Libyen för att släppa loss allehanda terroristgrupper i Afrika och Syrien, eller när vi slussade 40 miljoner till syriska terrorister. Så ska vi alltså ta vårt ansvar för „internationell säkerhetspolitik”, det vill säga militärt våld direkt eller per bulvan mot alla stater som inte underordnar sig västs direktiv. Liberal medkänsla a la Nato tycks också innebära att vi lätt ska kunna avvisa människor från länder vi ännu inte bombat och lika geschwint ge asyl åt dem vi tvingat fly. Sen ska vi „integrera” dessa, det vill säga skapa obegränsad tillgång till billig, allmänt lönenedpressande arbetskraft.

Därav den senaste tidens förslag om lagstadgad skitlön för „nyanlända”. Nog sjutton är GF medveten om den aspekten, och jag anar att han kallar också detta för medkänsla och ansvar och känner sig humanitär. Själv kallar jag det något annat som dock ej lämpar sig för trycket. Det är dessutom så, enligt GF, att Rysslands övertagande av Krim visar att man hotar Sverige. Nu kan man ju undra om den ryska motviljan mot att få amerikanska missilbaser inpå knuten inte kan drabba Sverige likaväl som Krim, om liberalerna får ge „uttryck för ansvar och medkänsla” (GF) och Natodrömmen förverkligas. Natos framryckning mot Rysslands gränser och provokativa jätteövningar torde rimligen tas på allvar i Moskva. Sverige som uppmarschområde för ett aggressivt USA-Nato är knappast något som ryssen skulle ta lätt på i ett skärpt politiskt läge. Så långt är jag överens med GF om ett tänkbart ryskt hot. Men detta hot vill alltså GF förverkliga, så svenska folket omfattas tydligen inte av liberalt ansvar.

Peter Nilsson, Klässbol

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.