2016-03-16 08:39

2016-03-16 08:39

Det går att utveckla

ARVIKA: Sophanteringsförslag

Replik. Tack till Dan Johansson och Peter Berg för det omfattande svaret angående matavfallsåtervinningen.

Som sagt så är frågan mycket komplex och det är inte helt solklart hur stor egentligen nyttan är i slutänden.

Det går däremot att utveckla verksamheten så att utfallet går mer mot plussidan för miljön. Om jag förstått saken rätt så ska matavfallet läggas i fuktsäkra papperspåsar som får bytas varje dygn. Det gör i vår kommun med uppskattningsvis 8000 hushåll cirka 3 miljoner påsar per år med en pappersvikt på minst 10 ton.

Ett krav finns som det är nu att allt annat avfall ska vara ”väl emballerat” i soptunnorna, om jag inte missminner mig. Något som i dagsläget till minst 90 % utförs med plastpåsar, övervägande shoppingkassar av plast. Detta medför sannolikt mer än 3 miljoner plastkassar i soporna varje år. Kassar som är mycket aggressiva mot miljön både när det gäller produktion och som avfall.

Om vi tänker oss att sorteringskärl med tättslutande lock införs för matsorteringen inomhus, kärl som kan tömmas direkt i en soptunna med därför anpassat fack. Vidare så tas kravet på att övriga sopor ska vara emballerade bort, utan matavfall så bör dessa vara tämligen torra. Då elimineras användningen av mer än 6 miljoner soppåsar per år bara inom Arvika kommun.

I förlängningen skulle kanske flera eller de flesta då minska användningen av engångskassar när de handlar, nyttigt både för miljön och den egna plånboken. IKEA-kassar är inte så illa, de går att handla mat i under minst ett par år innan de blir utslitna.

Beträffande hanteringsförslaget så blir det med nu använd teknik kanske lite söligt på soptippen, men med nya utvecklade metoder i en positiv anda så bör det gå att lösa.

Om det går att lösa så gagnar det helt klart miljön, men personligen är jag ändå skeptisk till nyttan av matavfallsåtervinningen i Arvika. Inga klart entydiga siffror verkar gå att få redovisade över hur miljön gynnas i en glesbygdskommun utan egen rötningsanläggning. Det kanske är en viss skillnad i en storstadskommun med 50 000 eller fler invånare inom en mil från den egna anläggningen?

Göran Olofsson

Som sagt så är frågan mycket komplex och det är inte helt solklart hur stor egentligen nyttan är i slutänden.

Det går däremot att utveckla verksamheten så att utfallet går mer mot plussidan för miljön. Om jag förstått saken rätt så ska matavfallet läggas i fuktsäkra papperspåsar som får bytas varje dygn. Det gör i vår kommun med uppskattningsvis 8000 hushåll cirka 3 miljoner påsar per år med en pappersvikt på minst 10 ton.

Ett krav finns som det är nu att allt annat avfall ska vara ”väl emballerat” i soptunnorna, om jag inte missminner mig. Något som i dagsläget till minst 90 % utförs med plastpåsar, övervägande shoppingkassar av plast. Detta medför sannolikt mer än 3 miljoner plastkassar i soporna varje år. Kassar som är mycket aggressiva mot miljön både när det gäller produktion och som avfall.

Om vi tänker oss att sorteringskärl med tättslutande lock införs för matsorteringen inomhus, kärl som kan tömmas direkt i en soptunna med därför anpassat fack. Vidare så tas kravet på att övriga sopor ska vara emballerade bort, utan matavfall så bör dessa vara tämligen torra. Då elimineras användningen av mer än 6 miljoner soppåsar per år bara inom Arvika kommun.

I förlängningen skulle kanske flera eller de flesta då minska användningen av engångskassar när de handlar, nyttigt både för miljön och den egna plånboken. IKEA-kassar är inte så illa, de går att handla mat i under minst ett par år innan de blir utslitna.

Beträffande hanteringsförslaget så blir det med nu använd teknik kanske lite söligt på soptippen, men med nya utvecklade metoder i en positiv anda så bör det gå att lösa.

Om det går att lösa så gagnar det helt klart miljön, men personligen är jag ändå skeptisk till nyttan av matavfallsåtervinningen i Arvika. Inga klart entydiga siffror verkar gå att få redovisade över hur miljön gynnas i en glesbygdskommun utan egen rötningsanläggning. Det kanske är en viss skillnad i en storstadskommun med 50 000 eller fler invånare inom en mil från den egna anläggningen?

Göran Olofsson