2016-02-24 09:36

2016-02-24 09:36

Att resa är inte så enkelt

INSÄNDARE: Reseproblem

Att resa är numera ett äventyr, även om färden ej är lång. Har man tur kommer man fram, om inte i tid, så åtminstone nån gång.

Att köpa biljett till SJ-tåg är så äventyrligt att jag delegerat det till min dotter, som fixar det via internet. Har man inte biljett, när man stiger på SJ-tåg räcker det inte att betala 100 kr extra och köpa en. Det går inte längre, utan nu bötfälls den biljettlöse med 1 200 kr.

Tidtabeller trycks inte längre upp, finns bara på nätet, men tabeller anslås av Värmlandstrafik på stationen i Arvika. Men dem får man se upp med, är otydligt formulerade.

När jag i början av året startade min resa till Borås, stod avgångstiden 13.26 angiven på biljetten. När jag tittade på nämnda tidtabell fanns ingen avgång då... varför jag gick in på Arvika Resecentrum, som är beläget i stationshuset, för att fråga vad som gällde. Fritt ur minnet citerar jag följande samtal med en personal, vi var ensamma i butiken:

- Jag undrar vad som gäller, det står på min bilj...

- Har du köpt den här?

- Nä, jag vill bara fråga...

- Tyvärr, vi tar 50 kr för att hjälpa dem som inte köpt biljett hos oss!

- Jamen, jag undrar bara över tidtab...

- Tyvärr, 50 kr är det som gäller!

Mina ögon voro tefat i denna overkliga stund. Vem av oss var mest korkad, jag eller mannen bakom disken? Tänk er en turist kommer in i denna servicebutik och frågar om vägen till Biblioteket: Det blir 50 kr, tack!

Nu redde det ut sig. Det kom in ett SJ-tåg, vars konduktör jag kunde fråga. Det skulle komma ett tåg, som biljetten utlovade. Han påpekade även att det fanns en elektronisk anslagstavla vid stationen som brukade visa rätt.

Om ej i tid, så nådde jag Borås på kvällen. Hade då suttit på en toalös buss en timme från Göteborg. Lättad gick jag in på den stadens Resecentrum, äntligen en toa.

Men ack, där mötte mig nästa chock kontant betalning. Att det skulle kosta 10 spänn var väl överkomligt. Men att man var tvungen SMS:a in tian för att sedan få en kod att trycka in på det elektroniska låset – det övergick min förmåga vid det laget, när dessutom nödmobilen var nerstoppad i ryggsäcken.

Vad gör en gammal man, när nöden tränger på och ingen inrättning finns att tillgå? Jo, han skiter i lagen och pissar i närmsta rabatt.

Hade någon vaktkonstapel kommit på mig därvid, så hade jag fått betala 800 kr. Kontant!

Sånt är livet för oss oanpassbara till profit- och privatiseringspolitikens sköna nya värld. För oss var det – bättre förr.

Håkan Engvall, född -44

Att köpa biljett till SJ-tåg är så äventyrligt att jag delegerat det till min dotter, som fixar det via internet. Har man inte biljett, när man stiger på SJ-tåg räcker det inte att betala 100 kr extra och köpa en. Det går inte längre, utan nu bötfälls den biljettlöse med 1 200 kr.

Tidtabeller trycks inte längre upp, finns bara på nätet, men tabeller anslås av Värmlandstrafik på stationen i Arvika. Men dem får man se upp med, är otydligt formulerade.

När jag i början av året startade min resa till Borås, stod avgångstiden 13.26 angiven på biljetten. När jag tittade på nämnda tidtabell fanns ingen avgång då... varför jag gick in på Arvika Resecentrum, som är beläget i stationshuset, för att fråga vad som gällde. Fritt ur minnet citerar jag följande samtal med en personal, vi var ensamma i butiken:

- Jag undrar vad som gäller, det står på min bilj...

- Har du köpt den här?

- Nä, jag vill bara fråga...

- Tyvärr, vi tar 50 kr för att hjälpa dem som inte köpt biljett hos oss!

- Jamen, jag undrar bara över tidtab...

- Tyvärr, 50 kr är det som gäller!

Mina ögon voro tefat i denna overkliga stund. Vem av oss var mest korkad, jag eller mannen bakom disken? Tänk er en turist kommer in i denna servicebutik och frågar om vägen till Biblioteket: Det blir 50 kr, tack!

Nu redde det ut sig. Det kom in ett SJ-tåg, vars konduktör jag kunde fråga. Det skulle komma ett tåg, som biljetten utlovade. Han påpekade även att det fanns en elektronisk anslagstavla vid stationen som brukade visa rätt.

Om ej i tid, så nådde jag Borås på kvällen. Hade då suttit på en toalös buss en timme från Göteborg. Lättad gick jag in på den stadens Resecentrum, äntligen en toa.

Men ack, där mötte mig nästa chock kontant betalning. Att det skulle kosta 10 spänn var väl överkomligt. Men att man var tvungen SMS:a in tian för att sedan få en kod att trycka in på det elektroniska låset – det övergick min förmåga vid det laget, när dessutom nödmobilen var nerstoppad i ryggsäcken.

Vad gör en gammal man, när nöden tränger på och ingen inrättning finns att tillgå? Jo, han skiter i lagen och pissar i närmsta rabatt.

Hade någon vaktkonstapel kommit på mig därvid, så hade jag fått betala 800 kr. Kontant!

Sånt är livet för oss oanpassbara till profit- och privatiseringspolitikens sköna nya värld. För oss var det – bättre förr.

Håkan Engvall, född -44