2016-01-14 06:00

2016-02-10 08:52

Äntligen gymnasieingenjörsutbildning

ARVIKA: Viktigt med bredd på sökande

Det finns drygt 250 gymnasieingenjörer i västra Värmland, som har gått på Solberga och som har stannat kvar i trakten eller återvänt hit. En del arbetar inom kommunen, men de flesta finns på industrier och konsultföretag. De arbetar som konstruktörer, produktionstekniker, projektledare, konstruktionschefer och platschefer.

Det är en speciell utbildning, utan illusioner om skolans förträfflighet. Efter en kort utbildning söker de jobb och lär sig på jobbet. Den, som byter jobb lagom ofta, lär sig mycket.

Det är roligt att Arvika äntligen erbjuder eleverna denna utbildning, men jag är förvånad över gymnasiechefens beskrivning av den. Gymnasieingenjörsutbildningen har alltid varit en viktig del av rekryteringen till tekniska högskolor. I det nuvarande

Teknikprogrammet är inriktningarna nästan onödigt lika. Bara 300 poäng skiljer av 2500. Idag krävs det två kurser, fysik 2 och matematik 4, för den extra kompetensen. På inriktningen Teknikvetenskap är de kurserna obligatoriska och på de andra inriktningarna är de valbara. Detta är en vanlig metod och eleverna väljer oftast mycket ambitiöst.

Enligt den förordning som gäller från juli 2015 kan även eleverna på Teknikvetenskap söka årskurs 4, gymnasieingenjörsutbildning. I en chatt på Skolverkets hemsida besvarar undervisningsrådet Åsa en fråga från en elev, som vill byta inriktning i årskurs 4 Ja det går bra. Du är behörig att söka vilken profil du vill. Däremot kan det krävas extra jobb från din sida för att komma in i de speciella karaktärsämnena. Detta är en försämring. Man hinner mer i årskurs 4, om eleverna från olika skolor har likvärdiga förkunskaper.

Teknik- och naturvetarprogrammen ger samma behörighet, men de lockar olika elevkategorier. En skillnad märks på hemadresserna i skolkatalogen. Om du letar efter elever från Helgeboda, Koppom och Gunnarskog finns oftast på Teknik. En annan skillnad märker man som lärare. Trots allt tal om jämlikhet finns det många begåvade femtonåringar, som har sådana hemförhållanden och studietraditioner att de inte ens reflekterar över en utbildning, som kräver en fortsättning på högskola. En del av dem kan möta på gymnasieingenjörsutbildningen. När de märker, att kamrater, som är sämre, tänker fortsätta på högskola, händer det att de också vågar.

Chalmers rektor, Stefan Bengtsson, är oroad över den skeva rekryteringen till skolan. Näst efter Handels är Chalmers den högskola, som har störst andel elever vars föräldrar är akademiker. De lyckas ovanligt dåligt med att locka elever från arbetar- och invandrarfamiljer. Varje år delar Chalmers ut två medaljer till före detta elever, som lyckats inom näringslivet. Vid ett tillfälle gavs den ena medaljen till en skola, därför att den hade skickat så många elever till Chalmers, med hänsyn taget till elevunderlaget. Arvika hade lyckats med det som Chalmers strävar efter, nämligen att bredda rekryteringen. Till stor del berodde det på, att vi hade ett fungerande Teknikprogram, där gymnasiechefen då var en driftig och energisk rektor. Detta är ytterligare ett skäl till att göra något bra av gymnasieingenjörsutbildningen.

Om skolan skall lyckas, måste den få hjälp av företagen med lärare. Det är 30 år sedan skolan hade råd att anställa en behörig tekniklärare, så nu är alla pensionerade.

Arvikas företag är mycket måna om att skolan skall fungera. Om man ber om hjälp får man det alltid,., bara man exakt anger vad som behövs. När regeringen avskaffade gymnasieingenjörsutbildningen på 1990-talet startade jag årskurs 4 i Arvika. Företagen hjälpte oss med lärare, lokaler och utrustningen. De skötte ungefär hälften av utbildningen. Den fanns kvar i tio år och vi fick hjälp hela tiden trots många personalbyten och konjunktursvängningar. Idag finns Teknikcollege så det bör vara ännu enklare.

Om Solberga skall lyckas med gymnasieingenjörsutbildningen, bör man anstränga sig lite mer. Det duger inte att ha all utrustning stående i skyddsrummen i fyra år, när det finns tomma lokaler på andra sidan väggen. Skolan skulle behöva en bevärlig bråkstake. En person med ett jämnt humör. Som är grinet stött.

Lennart Fransson

Det är en speciell utbildning, utan illusioner om skolans förträfflighet. Efter en kort utbildning söker de jobb och lär sig på jobbet. Den, som byter jobb lagom ofta, lär sig mycket.

Det är roligt att Arvika äntligen erbjuder eleverna denna utbildning, men jag är förvånad över gymnasiechefens beskrivning av den. Gymnasieingenjörsutbildningen har alltid varit en viktig del av rekryteringen till tekniska högskolor. I det nuvarande

Teknikprogrammet är inriktningarna nästan onödigt lika. Bara 300 poäng skiljer av 2500. Idag krävs det två kurser, fysik 2 och matematik 4, för den extra kompetensen. På inriktningen Teknikvetenskap är de kurserna obligatoriska och på de andra inriktningarna är de valbara. Detta är en vanlig metod och eleverna väljer oftast mycket ambitiöst.

Enligt den förordning som gäller från juli 2015 kan även eleverna på Teknikvetenskap söka årskurs 4, gymnasieingenjörsutbildning. I en chatt på Skolverkets hemsida besvarar undervisningsrådet Åsa en fråga från en elev, som vill byta inriktning i årskurs 4 Ja det går bra. Du är behörig att söka vilken profil du vill. Däremot kan det krävas extra jobb från din sida för att komma in i de speciella karaktärsämnena. Detta är en försämring. Man hinner mer i årskurs 4, om eleverna från olika skolor har likvärdiga förkunskaper.

Teknik- och naturvetarprogrammen ger samma behörighet, men de lockar olika elevkategorier. En skillnad märks på hemadresserna i skolkatalogen. Om du letar efter elever från Helgeboda, Koppom och Gunnarskog finns oftast på Teknik. En annan skillnad märker man som lärare. Trots allt tal om jämlikhet finns det många begåvade femtonåringar, som har sådana hemförhållanden och studietraditioner att de inte ens reflekterar över en utbildning, som kräver en fortsättning på högskola. En del av dem kan möta på gymnasieingenjörsutbildningen. När de märker, att kamrater, som är sämre, tänker fortsätta på högskola, händer det att de också vågar.

Chalmers rektor, Stefan Bengtsson, är oroad över den skeva rekryteringen till skolan. Näst efter Handels är Chalmers den högskola, som har störst andel elever vars föräldrar är akademiker. De lyckas ovanligt dåligt med att locka elever från arbetar- och invandrarfamiljer. Varje år delar Chalmers ut två medaljer till före detta elever, som lyckats inom näringslivet. Vid ett tillfälle gavs den ena medaljen till en skola, därför att den hade skickat så många elever till Chalmers, med hänsyn taget till elevunderlaget. Arvika hade lyckats med det som Chalmers strävar efter, nämligen att bredda rekryteringen. Till stor del berodde det på, att vi hade ett fungerande Teknikprogram, där gymnasiechefen då var en driftig och energisk rektor. Detta är ytterligare ett skäl till att göra något bra av gymnasieingenjörsutbildningen.

Om skolan skall lyckas, måste den få hjälp av företagen med lärare. Det är 30 år sedan skolan hade råd att anställa en behörig tekniklärare, så nu är alla pensionerade.

Arvikas företag är mycket måna om att skolan skall fungera. Om man ber om hjälp får man det alltid,., bara man exakt anger vad som behövs. När regeringen avskaffade gymnasieingenjörsutbildningen på 1990-talet startade jag årskurs 4 i Arvika. Företagen hjälpte oss med lärare, lokaler och utrustningen. De skötte ungefär hälften av utbildningen. Den fanns kvar i tio år och vi fick hjälp hela tiden trots många personalbyten och konjunktursvängningar. Idag finns Teknikcollege så det bör vara ännu enklare.

Om Solberga skall lyckas med gymnasieingenjörsutbildningen, bör man anstränga sig lite mer. Det duger inte att ha all utrustning stående i skyddsrummen i fyra år, när det finns tomma lokaler på andra sidan väggen. Skolan skulle behöva en bevärlig bråkstake. En person med ett jämnt humör. Som är grinet stött.

Lennart Fransson