2015-09-30 09:40

2015-09-30 09:40

Nu är de själva bidragstagare

POLITIK: Alliansregeringen lever inte som de lär

Att leva som man lär är bevis för att man besitter en aktningsvärd egenskap. Alliansregeringen var under sin glans dagar ivriga förespråkare för vad man kallade ”arbetslinjen”. Jobba, jobba, jobba var parollen!

Den som inte jobbade, d.v.s. de som t.ex. genom uppsägningar eller sjukdom hade förlorat sin försörjning, hade sig själv att skylla. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, som finansierats bl.a. genom minskade lönepåslag bytte helt plötsligt namn och kallades bidrag. Tusentals människor som haft oturen att bli uppsagda eller blivit sjuka kallades bidragsberoende och fick i alltför många fall sin framtid förstörd. Socialbidrag blev sista utvägen och många kommuner fick svåra problem.

Alliansregeringen kan väl sägas själva rå för att väljarna tröttnade den ständiga nedmonteringen av allt som med åren byggts upp i fråga om välfärd och rättvisa i landet Sverige.

En avsatt regering som under sin åtta år långa regeringsperiod gjort allt för att öka sociala klyftor och undergräva rättigheter har nu själva, utan att rodna, blivit bidragstagare.

Skall det gå åratal innan dessa självgoda damer och herrar är kapabla att stå på egna ben? Vi som betalar skatt anser att skattepengarna skall användas till nyttigare ändamål.

Slutligen en fråga som jag gärna vill ha svar på, beskattas statsrådspension som alla andra pensioner, d.v.s. högre än inkomst av tjänst eller är det något frälseundantag för detta?

Marit Paulsson

Charlottenberg

Att leva som man lär är bevis för att man besitter en aktningsvärd egenskap. Alliansregeringen var under sin glans dagar ivriga förespråkare för vad man kallade ”arbetslinjen”. Jobba, jobba, jobba var parollen!

Den som inte jobbade, d.v.s. de som t.ex. genom uppsägningar eller sjukdom hade förlorat sin försörjning, hade sig själv att skylla. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, som finansierats bl.a. genom minskade lönepåslag bytte helt plötsligt namn och kallades bidrag. Tusentals människor som haft oturen att bli uppsagda eller blivit sjuka kallades bidragsberoende och fick i alltför många fall sin framtid förstörd. Socialbidrag blev sista utvägen och många kommuner fick svåra problem.

Alliansregeringen kan väl sägas själva rå för att väljarna tröttnade den ständiga nedmonteringen av allt som med åren byggts upp i fråga om välfärd och rättvisa i landet Sverige.

En avsatt regering som under sin åtta år långa regeringsperiod gjort allt för att öka sociala klyftor och undergräva rättigheter har nu själva, utan att rodna, blivit bidragstagare.

Skall det gå åratal innan dessa självgoda damer och herrar är kapabla att stå på egna ben? Vi som betalar skatt anser att skattepengarna skall användas till nyttigare ändamål.

Slutligen en fråga som jag gärna vill ha svar på, beskattas statsrådspension som alla andra pensioner, d.v.s. högre än inkomst av tjänst eller är det något frälseundantag för detta?

Marit Paulsson

Charlottenberg