2016-01-22 06:00

2016-01-22 06:00

Jag blev förälskad i detta land

KRÖNIKA: SINZIANA GEORGESCU

Mitt namn är Sinziana Georgescu, jag är 37 år gammal och kommer från Bukarest i Rumänien. Ett litet land med stor befolkning och politisk och social osäkerhet. Jag har en son som heter Felix Raffael och är 8 år gammal. Till yrket är jag sjuksköterska.

Jag ska börja med en liten historia. När jag var 13 år gammal, närmare bestämt 1991, två år efter den rumänska revolutionen, var min far i Malmö på besök i tjänsten. När han kom hem berättade han för mig om Sverige och människorna där.

 

Livet är fullt av överraskningar, så 22 år senare, på sommaren 2013, åkte jag till Sverige tillsammans med några vänner. Jag stannade i nästan tre veckor och jag blev förälskad i detta land. De människor jag träffade i Sverige var alltid glada, leende och extremt vänliga, precis som min far hade beskrivit, och jag var fast besluten att komma hit permanent. Grönt gräs, gräsmattor, klippor i närheten och avsaknaden av herrelösa hundar hade skapat en underlig känsla av lycka och bekvämlighet. Jag visste att det skulle ta tid, men jag hade beslutat att flytta till Sverige tillsammans med min son. Så 2014 flyttade vi till Arvika.

Jag tycker om att möta andra kulturer och civilisationer, och att lära mig andra språk, och detta hjälpte mig att anpassa mig till den nya livssituationen. Jag tror att Sverige har varit utmaningen i mitt liv och i Arvika jag hittade allt jag ville. Mina lärare på SFI i Arvika och mina svenska vänner gjorde allt för att göra det lättare för mig.

 

Fusion av kulturer och blandningen av språk som omger mig får mig att må bra. Jag har vänner här i Arvika från olika kulturer: Sverige, Colombia, Syrien, Kurdistan och Thailand. Jag har lärt mig att jag måste hjälpa till, och särskilt till dem som behöver det mest. Så har jag börjat engagera mig tillsammans med Raghad Alghanem, Siv Jivesand och Rädda Barnen, i deras välgörenhetsarbete och med åtgärder som omfattar vuxna och barn som är flyktingar.

Min son har anpassat sig snabbt till livet i Arvika, tack vare det stöd han fått i skolan av sina klasskamrater och lärare. Vi älskar att på fritiden upptäcka naturen, göra vandringar i skogen, vara ute och cykla och simma.

Allt detta som jag beskrivit, gör att jag känner mig ”hemma” här. Tack Sverige. Tack Arvika.

Mitt namn är Sinziana Georgescu, jag är 37 år gammal och kommer från Bukarest i Rumänien. Ett litet land med stor befolkning och politisk och social osäkerhet. Jag har en son som heter Felix Raffael och är 8 år gammal. Till yrket är jag sjuksköterska.

Jag ska börja med en liten historia. När jag var 13 år gammal, närmare bestämt 1991, två år efter den rumänska revolutionen, var min far i Malmö på besök i tjänsten. När han kom hem berättade han för mig om Sverige och människorna där.

 

Livet är fullt av överraskningar, så 22 år senare, på sommaren 2013, åkte jag till Sverige tillsammans med några vänner. Jag stannade i nästan tre veckor och jag blev förälskad i detta land. De människor jag träffade i Sverige var alltid glada, leende och extremt vänliga, precis som min far hade beskrivit, och jag var fast besluten att komma hit permanent. Grönt gräs, gräsmattor, klippor i närheten och avsaknaden av herrelösa hundar hade skapat en underlig känsla av lycka och bekvämlighet. Jag visste att det skulle ta tid, men jag hade beslutat att flytta till Sverige tillsammans med min son. Så 2014 flyttade vi till Arvika.

Jag tycker om att möta andra kulturer och civilisationer, och att lära mig andra språk, och detta hjälpte mig att anpassa mig till den nya livssituationen. Jag tror att Sverige har varit utmaningen i mitt liv och i Arvika jag hittade allt jag ville. Mina lärare på SFI i Arvika och mina svenska vänner gjorde allt för att göra det lättare för mig.

 

Fusion av kulturer och blandningen av språk som omger mig får mig att må bra. Jag har vänner här i Arvika från olika kulturer: Sverige, Colombia, Syrien, Kurdistan och Thailand. Jag har lärt mig att jag måste hjälpa till, och särskilt till dem som behöver det mest. Så har jag börjat engagera mig tillsammans med Raghad Alghanem, Siv Jivesand och Rädda Barnen, i deras välgörenhetsarbete och med åtgärder som omfattar vuxna och barn som är flyktingar.

Min son har anpassat sig snabbt till livet i Arvika, tack vare det stöd han fått i skolan av sina klasskamrater och lärare. Vi älskar att på fritiden upptäcka naturen, göra vandringar i skogen, vara ute och cykla och simma.

Allt detta som jag beskrivit, gör att jag känner mig ”hemma” här. Tack Sverige. Tack Arvika.

  • Sinziana Georgescu

Kort om Sinziana

Namn: Sinziana Georgescu

Ålder: 37 år

Kommer från: Bukarest, Rumänien

Bor i: Arvika

Intressen: resa, läsa, lyssna på musik, laga mat, vandra i naturen, hjälpa de som är behövande.