2017-08-09 06:00

2017-08-09 06:00

Socialen saknar spetskompetens

ARVIKA: Få män söker hjälp

– Visst skulle vi ha nytta av en mansmottagning. Vi har skyldighet att möta våldsutövare och på det området finns mer att göra, säger Lisa Ivarsson, chef för socialförvaltningens vuxenenhet i Arvika.

Det är inte ofta män söker hjälp på socialen men när de gör det skulle Lisa Ivarsson gärna ha tillgång till en mansmottagning.

I dag gäller så kallad servicegaranti på två veckor. Råd och stöd ges av socialsekreterare eller behandlande personal.

– Fördelen med en mansmottagning är att den kan nischa sig. Vi har inte den spetskompetensen, säger hon.

Kurator Ida Thorängen, som jobbar några trappor längre ner i huset och möter de som kommer till landstingets vårdcentral, upplever inte att behovet av behandling för män med våldsproblem är särskilt stort.

– Jag har jobbat här i 1,5 år. Under den tiden har jag aldrig mött någon man som erkänt att han haft problem med våld.

Men de finns uppenbarligen. Det visar brottsstatistiken. Lisa Thorängen tror att det kan bero på flera saker att männen inte söker för aggressivitet.

– Att berätta att man skadar en annan människa är väldigt tabubelagt.

Dessutom får erkännandet konsekvenser, en anmälan görs till socialen. Hon tror att det bidrar. Men säger att det alltid är viktigt att ställa frågor om våld och att vara lyhörd.

– Att ha gruppverksamhet och mottagning för män är en bra tanke, men jag tror att Arvika är för litet. Det är bättre att samordna med fler kommuner.

En större enhet ger både ökad anonymitet för den som söker och de som jobbar där kan inrikta sig enbart på våldsproblematik.

Det är inte ofta män söker hjälp på socialen men när de gör det skulle Lisa Ivarsson gärna ha tillgång till en mansmottagning.

I dag gäller så kallad servicegaranti på två veckor. Råd och stöd ges av socialsekreterare eller behandlande personal.

– Fördelen med en mansmottagning är att den kan nischa sig. Vi har inte den spetskompetensen, säger hon.

Kurator Ida Thorängen, som jobbar några trappor längre ner i huset och möter de som kommer till landstingets vårdcentral, upplever inte att behovet av behandling för män med våldsproblem är särskilt stort.

– Jag har jobbat här i 1,5 år. Under den tiden har jag aldrig mött någon man som erkänt att han haft problem med våld.

Men de finns uppenbarligen. Det visar brottsstatistiken. Lisa Thorängen tror att det kan bero på flera saker att männen inte söker för aggressivitet.

– Att berätta att man skadar en annan människa är väldigt tabubelagt.

Dessutom får erkännandet konsekvenser, en anmälan görs till socialen. Hon tror att det bidrar. Men säger att det alltid är viktigt att ställa frågor om våld och att vara lyhörd.

– Att ha gruppverksamhet och mottagning för män är en bra tanke, men jag tror att Arvika är för litet. Det är bättre att samordna med fler kommuner.

En större enhet ger både ökad anonymitet för den som söker och de som jobbar där kan inrikta sig enbart på våldsproblematik.

  • Helena Söderqvist