2017-08-09 06:00

2017-08-09 06:00

"Rädd att jag ska gå över gränsen"

ARVIKA: Sökte hjälp för sitt humör men avvisades av vården

Anders är rädd att han ska slå sin fru och sina barn. Inför sommaren sökte han hjälp både på socialförvaltning och på vårdcentralen i Arvika. Efter en tid kom ett skriftligt ”avvisningssvar” från landstinget.
– Jag förstår knappt vad det står i brevet, säger han.

Ilskan bara kommer, det blixtrar till. Så har det sett ut hela livet. Anders beskriver hur han vill men inte kan styra över situationen. Han är rädd för sig själv i vissa situationer.

– Jag exploderar, skriker och beter mig illa. Sen ångrar jag mig lika snabbt. Men det går ut över min familj och jag vill inte att det ska fortsätta så här.

Tappar humöret

Anders är rädd för att en dag gå över gränsen och bli fysiskt våldsam.

– Jag skulle vilja veta vad det beror på att jag tappar humöret och lära mig att hantera det innan något värre händer.

Han säger att ”saker redan hänt”, även om det inte rört sig om fysiskt våld. Barnen blir rädda när han skriker. Ilskan står inte i proportion till händelserna. Hela familjen far illa.

Sökte hjälp

Anders har länge tänkt tanken, att han borde prata med någon och söka hjälp, men det har inte blivit av. Men en händelse i början av sommaren, som gick ut över ena barnet, fick honom att agera.

– Jag förstod att det inte kan fortsätta så här.

Anders tog ledigt från jobbet och gick till Verkstaden. Han pratade både med en distriktssköterska och den socialsekreterare som sedan tidigare stöttar familjen efter en anonym orosanmälan.

– Jag sa att jag behövde hjälp med mitt humör.

Misstänker adhd

Anders ena barn har diagnosen adhd och ett annat är under utredning. Han tror att han själv kan ha samma funktionshinder och diskuterade möjligheten att få bli utredd.

– Kanske har även jag adhd. Kanske finns det hjälp att få, säger han.

Socialsekreteraren hjälpte till att skriva en remiss till psykiatriska mottagningen i Arvika för att få i gång en utredning. Efter fyra veckor kom ett brev från landstinget med titeln ”Avvisningssvar”. Remissen gick inte att bedöma. Utförligare beskrivning av ”aktivitetsnivå, koncentration och skolprestation under barndomen” behövdes, skrev remisskonferensens ordförande och konstaterade:

”Ärendet avslutas men du är givetvis välkommen med en ny remiss relaterat till beskrivning av ovanstående”.

Obegripligt brev

Anders visar brevet, som varken innehåller mejl eller telefonnummer till ansvarig handläggare eller mottagning.

– Vad är det här för ord? Det är knappt jag förstår vad det står. Vad menar de att jag ska göra?

Han har inte kontaktat någon sedan brevet från psykiatrin kom. Men hoppas fortfarande på en tid hos sin allmänläkare.

Tre tysta månader

Samma dag som Anders besökte socialsekreteraren gick han också in på läkarmottagningen i Verkstaden. Han pratade med en distriktssköterska som lovade att han skulle få tid hos sin läkare. Nästan tre månader har gått och någon kallelse har än inte kommit.

– Det är väl bara att vänta, antar jag.

Måste bli bättre

Annika Ode är ny verksamhetschef för öppenvården i Arvika, Eda och Årjäng. Hon ansvarar både för allmänmedicin och psykiatrins öppenvård.

– Jag kan inte kommentera enskilda patientärenden, inte ens när personen har lämnat fullmakt. Men så här ska det inte behöva vara, säger hon. I det här fallet har vi inte lyckats. Vi måste kunna göra det bättre.

 

Fotnot: Anders heter egentligen något annat och mannen på bilden är inte den person som texten handlar om.

Ilskan bara kommer, det blixtrar till. Så har det sett ut hela livet. Anders beskriver hur han vill men inte kan styra över situationen. Han är rädd för sig själv i vissa situationer.

– Jag exploderar, skriker och beter mig illa. Sen ångrar jag mig lika snabbt. Men det går ut över min familj och jag vill inte att det ska fortsätta så här.

Tappar humöret

Anders är rädd för att en dag gå över gränsen och bli fysiskt våldsam.

– Jag skulle vilja veta vad det beror på att jag tappar humöret och lära mig att hantera det innan något värre händer.

Han säger att ”saker redan hänt”, även om det inte rört sig om fysiskt våld. Barnen blir rädda när han skriker. Ilskan står inte i proportion till händelserna. Hela familjen far illa.

Sökte hjälp

Anders har länge tänkt tanken, att han borde prata med någon och söka hjälp, men det har inte blivit av. Men en händelse i början av sommaren, som gick ut över ena barnet, fick honom att agera.

– Jag förstod att det inte kan fortsätta så här.

Anders tog ledigt från jobbet och gick till Verkstaden. Han pratade både med en distriktssköterska och den socialsekreterare som sedan tidigare stöttar familjen efter en anonym orosanmälan.

– Jag sa att jag behövde hjälp med mitt humör.

Misstänker adhd

Anders ena barn har diagnosen adhd och ett annat är under utredning. Han tror att han själv kan ha samma funktionshinder och diskuterade möjligheten att få bli utredd.

– Kanske har även jag adhd. Kanske finns det hjälp att få, säger han.

Socialsekreteraren hjälpte till att skriva en remiss till psykiatriska mottagningen i Arvika för att få i gång en utredning. Efter fyra veckor kom ett brev från landstinget med titeln ”Avvisningssvar”. Remissen gick inte att bedöma. Utförligare beskrivning av ”aktivitetsnivå, koncentration och skolprestation under barndomen” behövdes, skrev remisskonferensens ordförande och konstaterade:

”Ärendet avslutas men du är givetvis välkommen med en ny remiss relaterat till beskrivning av ovanstående”.

Obegripligt brev

Anders visar brevet, som varken innehåller mejl eller telefonnummer till ansvarig handläggare eller mottagning.

– Vad är det här för ord? Det är knappt jag förstår vad det står. Vad menar de att jag ska göra?

Han har inte kontaktat någon sedan brevet från psykiatrin kom. Men hoppas fortfarande på en tid hos sin allmänläkare.

Tre tysta månader

Samma dag som Anders besökte socialsekreteraren gick han också in på läkarmottagningen i Verkstaden. Han pratade med en distriktssköterska som lovade att han skulle få tid hos sin läkare. Nästan tre månader har gått och någon kallelse har än inte kommit.

– Det är väl bara att vänta, antar jag.

Måste bli bättre

Annika Ode är ny verksamhetschef för öppenvården i Arvika, Eda och Årjäng. Hon ansvarar både för allmänmedicin och psykiatrins öppenvård.

– Jag kan inte kommentera enskilda patientärenden, inte ens när personen har lämnat fullmakt. Men så här ska det inte behöva vara, säger hon. I det här fallet har vi inte lyckats. Vi måste kunna göra det bättre.

 

Fotnot: Anders heter egentligen något annat och mannen på bilden är inte den person som texten handlar om.

  • Helena Söderqvist