2017-06-19 06:00

2017-06-19 09:24

Tar tufft jobb med ett leende

ARVIKA: Väjningsplikt vid möte för båtar i dammpassage

Sikten är lika med noll när dykare utför pågående arbeten vid dammbygget i sundet. Dykarna får i stället gå på känn i gyttjevattnet samt ha radiokontakt med kollegor på land.

Svenska Tungdykargruppen har för tillfället fem anställda på plats vid dammbygget varav tre är dykare. Uppgiften är att göra rent och utjämna botten vid sponten i spontlådan inför kommande gjutningar av i första hand en betongplatta på botten av spontlådan.

Till sin hjälp har dykarna en mammutsug – ett slags sugrör – som suger upp stenar och hård gyttja från botten och transporterar muddret vidare mot land där det tas upp av en grävmaskin. Även i själva dykmomentet hjälps man av en grävmaskin som lyfter och styr mammutsugen.

– Själva dykningen är inte svår, det är arbetet med att suga upp sedimentet som är mer krävande, säger Christoffer Rosén, Svenska Tungdykargruppen, som för dagen stöttar dykaren Kalle Johansson från en av byggets arbetsbroar.

– Jag hör allt han säger därnere och det gör även grävmaskinsföraren. Att vattnet grumlar upp beror på att sedimentet följer med luftbubblorna uppåt.

Viktlös

När AN besökte dammbygget arbetade Johansson på cirka 8,5 meters djup. Dykarutrustningen väger 70 kilo på land inkluderat dräkt, hjälm och blybälten. I vattnet är man viktlös men däremot osmidig och hjälmen påverkar balansen när huvud och överkropp rörs.

– Det är mörkt därnere, inget ljus överhuvudtaget, det gäller därför att ha bra kommunikation med dem däruppe så att man vet ungefär var man är, säger Kalle Johansson. När man kommer upp till ytan blir det sedan som när man tänder en lampa på natten, jätteljust, det tar några ögonblick innan man vänjer sig.

När dykargruppens arbete på botten är klar ska betongplattan gjutas så småningom, vilket sker under vattnet. Spontlådan kan inte torrläggas i detta skede och betongplattan är en förutsättning för senare torrläggning så att inte spontväggarna trycks ihop.

Strävor

Efter att bottenplattan gjutits på botten ska ytterligare en nivå av hammarband fästas på spontlådan samt ska så kallade strävor placeras mellan spontlådans bägge sidor, strävorna svetsas fast på hammarbanden. Strävor är lika med 14 meter långa och 2,2 ton tunga stålrör som kommer på plats via en mobilkran.

Redan i dag finns en övre nivå med hammarband och strävare, allt för att spontlådan inte ska sprängas av vattentrycket utifrån (se AN-artikel 12 april).

– När strävorna är på plats och spontlådan tömts på vatten börjar de riktiga betongjobben med själva dammkonstruktionen, säger platschefen hos huvudentreprenören Segermo AB, Lars Andersson. Det sker längre fram.

Företräde

Dammbygget påverkar inte bara de närboende utan även sjötrafiken mellan Kyrkviken och Glafsfjorden. Den båtpassage som finns i mitten av sundet mellan de blivande dammkonstruktionerna har varit stängd i vinter men öppnade igen den 29 april. Med tanke på att den södra djupfåran i sundet intill bygget är smalare än den norra har man gett båtar som kommer söderifrån företräde vid möte framför de som kommer från norr (Arvikahållet). Dessutom är passagen smal.

Skyltar är uppsatta som visar väjningsplikten.

– Kommer man från norr med båt får man vänta vid möte, säger Lars Andersson.

Tillträde förbjudet

Andersson, och Elin Alsterhag, chef teknisk stab Arvika Teknik AB, säger att man inte fått några klagomål från båtfolket med anledning av de pågående arbetena. Däremot fanns det en oro att passagen inte skulle öppna i tid runt 1 maj.

Nu när sommaren är här vill Andersson och Alsterhag dessutom särskilt påpeka att området runt dammbygget är en arbetsplats och inget annat – som på flera sätt är farlig att vistas i för allmänheten.

– Det är fortsatt förbjudet att vistas här. Vi är oroliga för att folk ska komma in på området och exempelvis dyka och bada från våra arbetsbroar, det går absolut inte.

Svenska Tungdykargruppen har för tillfället fem anställda på plats vid dammbygget varav tre är dykare. Uppgiften är att göra rent och utjämna botten vid sponten i spontlådan inför kommande gjutningar av i första hand en betongplatta på botten av spontlådan.

Till sin hjälp har dykarna en mammutsug – ett slags sugrör – som suger upp stenar och hård gyttja från botten och transporterar muddret vidare mot land där det tas upp av en grävmaskin. Även i själva dykmomentet hjälps man av en grävmaskin som lyfter och styr mammutsugen.

– Själva dykningen är inte svår, det är arbetet med att suga upp sedimentet som är mer krävande, säger Christoffer Rosén, Svenska Tungdykargruppen, som för dagen stöttar dykaren Kalle Johansson från en av byggets arbetsbroar.

– Jag hör allt han säger därnere och det gör även grävmaskinsföraren. Att vattnet grumlar upp beror på att sedimentet följer med luftbubblorna uppåt.

Viktlös

När AN besökte dammbygget arbetade Johansson på cirka 8,5 meters djup. Dykarutrustningen väger 70 kilo på land inkluderat dräkt, hjälm och blybälten. I vattnet är man viktlös men däremot osmidig och hjälmen påverkar balansen när huvud och överkropp rörs.

– Det är mörkt därnere, inget ljus överhuvudtaget, det gäller därför att ha bra kommunikation med dem däruppe så att man vet ungefär var man är, säger Kalle Johansson. När man kommer upp till ytan blir det sedan som när man tänder en lampa på natten, jätteljust, det tar några ögonblick innan man vänjer sig.

När dykargruppens arbete på botten är klar ska betongplattan gjutas så småningom, vilket sker under vattnet. Spontlådan kan inte torrläggas i detta skede och betongplattan är en förutsättning för senare torrläggning så att inte spontväggarna trycks ihop.

Strävor

Efter att bottenplattan gjutits på botten ska ytterligare en nivå av hammarband fästas på spontlådan samt ska så kallade strävor placeras mellan spontlådans bägge sidor, strävorna svetsas fast på hammarbanden. Strävor är lika med 14 meter långa och 2,2 ton tunga stålrör som kommer på plats via en mobilkran.

Redan i dag finns en övre nivå med hammarband och strävare, allt för att spontlådan inte ska sprängas av vattentrycket utifrån (se AN-artikel 12 april).

– När strävorna är på plats och spontlådan tömts på vatten börjar de riktiga betongjobben med själva dammkonstruktionen, säger platschefen hos huvudentreprenören Segermo AB, Lars Andersson. Det sker längre fram.

Företräde

Dammbygget påverkar inte bara de närboende utan även sjötrafiken mellan Kyrkviken och Glafsfjorden. Den båtpassage som finns i mitten av sundet mellan de blivande dammkonstruktionerna har varit stängd i vinter men öppnade igen den 29 april. Med tanke på att den södra djupfåran i sundet intill bygget är smalare än den norra har man gett båtar som kommer söderifrån företräde vid möte framför de som kommer från norr (Arvikahållet). Dessutom är passagen smal.

Skyltar är uppsatta som visar väjningsplikten.

– Kommer man från norr med båt får man vänta vid möte, säger Lars Andersson.

Tillträde förbjudet

Andersson, och Elin Alsterhag, chef teknisk stab Arvika Teknik AB, säger att man inte fått några klagomål från båtfolket med anledning av de pågående arbetena. Däremot fanns det en oro att passagen inte skulle öppna i tid runt 1 maj.

Nu när sommaren är här vill Andersson och Alsterhag dessutom särskilt påpeka att området runt dammbygget är en arbetsplats och inget annat – som på flera sätt är farlig att vistas i för allmänheten.

– Det är fortsatt förbjudet att vistas här. Vi är oroliga för att folk ska komma in på området och exempelvis dyka och bada från våra arbetsbroar, det går absolut inte.