2017-05-19 18:55

2017-05-23 08:00

Robin, 24: "Jag har aldrig känt mig skyldig"

STOCKHOLM/ARVIKA: Bröderna talar ut om Kevinfallet

Säker. I merparten av sina liv har de levt med hemligheten: de är bröderna som polisen pekat ut för att ha dödat fyraårige Kevin i Arvika.

Nu hoppas de bli avskrivna från utredningen – och sedan få en ursäkt från polisen.
– Jag har aldrig känt mig skyldig, säger Robin, 24.

Tillsammans med sin storebror Christian, 26, mamma Annika, pappa Weine, styvmor Eva och sina advokater framträdde bröderna inför ett massivt pressuppbåd i Stockholm på fredagen.

I veckan sändes den avslutade delen av Dokument inifråns: Fallet Kevin, reportageserien som började med Robins ord: ”jag har alltid haft en känsla av att det inte var jag”.

– Det finns inget tvivel nu, säger Robin.

– En stor befrielse, säger Christian.

En bubbla

Det var stundtals känslosamt, som när bröderna och familjen berättade om hur de levt i ”en bubbla” som nu, efter SVT:s granskning av Kevinfallet, spruckit.

Nu vittnade alla om en stor lättnad:

– Jag vill bara leva ett normalt liv. Slippa vara rädd och slippa hemligheter, säger Christian.

Samma sak säger lillebror:

– Jag vill bara ha ett vanligt liv.

Hotbild

Kevinutredningen har haft en enorm påverkan på familjens liv. Efter att först ha placerats i ett boende i regi av sociala myndigheter tvingades de flytta från Arvika.

På grund av hotbilden mot de då små pojkarna gjorde man en överenskommelse: att aldrig prata om det barnen pekats ut för med någon.

– Jag har vänner som jag känt i 17-18 år som aldrig vetat någonting, säger Annika.

Hur har det varit att leva med?

– Det är svårt att beskriva. Man lärde sig att leva med det, att ständigt ta ett visst avstånd från alla. Men i perioder har det varit väldigt jobbigt.

Svårt beslut

Inom familjen har man pratat desto mer.

– De första åren var det konstant. Sedan har det gått i perioder.

Att träda fram var inget lätt beslut. Långt ifrån. Man funderade i flera månader.

– Men Robin och Christian ville verkligen det här. Då bestämde vi oss för att stötta dem, som vi alltid gjort, säger Eva.

Varför tvekade ni?

– Vi vet ju hur utredningen slutade. Vi har inte så högt förtroende för polisen, för myndigheter och även för journalister. Det handlade om familjetryggheten, om att skydda barnen, säger Annika.

De minst sagt ifrågasatta barnförhören hade familjen aldrig sett innan SVT kom över banden och visade dem.

– Det var riktigt jobbigt att se, fruktansvärt, säger Christian. Särskilt att se min bror, min bästa vän, lida.

Fick nej

Weine säger att han tidigare försökt att få ut förundersökningen:

– Jag var i kontakt med en av utredarna och bad att få se förundersökning, just delarna med oss, familjen. Det trodde han att jag skulle få, men Rolf Sandberg (polisens förundersökningsledare) sa nej, att det var sekretessbelagt. I efterhand har jag förstått att jag hade rätt att göra det.

När utredningen gjordes hade barnen ingen advokat. Det är en av sakerna som advokat Thomas Olsson, som företräder Christian, är mycket kritisk mot:

– Hade de haft det hade advokaterna kunnat informera dem om hur lagar och regler ser ut. De hade inget legalt skydd som rättssäkerheten faktiskt kräver. Varför inte? Förmodligen för att tvinga fram ett erkännande och för att göra det krävdes det så lite insyn som möjligt, säger han.

”Skandalöst”

För någon vecka sedan fattade Niclas Wargren, chefsåklagare vid åklagarkammaren i Karlstad, att på nytt öppna förundersökningen med anledning av de nya omständigheter kring fallet som framkommit.

Familjen är övertygad, advokaterna är övertygade: bröderna kommer att skrivas av från utredningen.

– Det här är ett fruktansvärt rättsövergrepp, det är skandalöst. Det finns hur mycket som helst man kan säga om det här, säger Thomas Olsson. Man måste ju ställa sig frågan hur det kunde bli så här.

”Be om ursäkt”

– Hur det kunde bli så här är en av frågorna man hoppas få svar på, nu när förundersökningen öppnats. Jag har verkligen ingen aning, säger Annika.

På presskonferensen fick bröderna också frågan om de hört något från de poliser som var involverade i de uppmärksammade förhören.

– Nej, var svaret.

Vad skulle vilja säga till dem?

– Ingenting.

– Men de får gärna be om ursäkt.

Tillsammans med sin storebror Christian, 26, mamma Annika, pappa Weine, styvmor Eva och sina advokater framträdde bröderna inför ett massivt pressuppbåd i Stockholm på fredagen.

I veckan sändes den avslutade delen av Dokument inifråns: Fallet Kevin, reportageserien som började med Robins ord: ”jag har alltid haft en känsla av att det inte var jag”.

– Det finns inget tvivel nu, säger Robin.

– En stor befrielse, säger Christian.

En bubbla

Det var stundtals känslosamt, som när bröderna och familjen berättade om hur de levt i ”en bubbla” som nu, efter SVT:s granskning av Kevinfallet, spruckit.

Nu vittnade alla om en stor lättnad:

– Jag vill bara leva ett normalt liv. Slippa vara rädd och slippa hemligheter, säger Christian.

Samma sak säger lillebror:

– Jag vill bara ha ett vanligt liv.

Hotbild

Kevinutredningen har haft en enorm påverkan på familjens liv. Efter att först ha placerats i ett boende i regi av sociala myndigheter tvingades de flytta från Arvika.

På grund av hotbilden mot de då små pojkarna gjorde man en överenskommelse: att aldrig prata om det barnen pekats ut för med någon.

– Jag har vänner som jag känt i 17-18 år som aldrig vetat någonting, säger Annika.

Hur har det varit att leva med?

– Det är svårt att beskriva. Man lärde sig att leva med det, att ständigt ta ett visst avstånd från alla. Men i perioder har det varit väldigt jobbigt.

Svårt beslut

Inom familjen har man pratat desto mer.

– De första åren var det konstant. Sedan har det gått i perioder.

Att träda fram var inget lätt beslut. Långt ifrån. Man funderade i flera månader.

– Men Robin och Christian ville verkligen det här. Då bestämde vi oss för att stötta dem, som vi alltid gjort, säger Eva.

Varför tvekade ni?

– Vi vet ju hur utredningen slutade. Vi har inte så högt förtroende för polisen, för myndigheter och även för journalister. Det handlade om familjetryggheten, om att skydda barnen, säger Annika.

De minst sagt ifrågasatta barnförhören hade familjen aldrig sett innan SVT kom över banden och visade dem.

– Det var riktigt jobbigt att se, fruktansvärt, säger Christian. Särskilt att se min bror, min bästa vän, lida.

Fick nej

Weine säger att han tidigare försökt att få ut förundersökningen:

– Jag var i kontakt med en av utredarna och bad att få se förundersökning, just delarna med oss, familjen. Det trodde han att jag skulle få, men Rolf Sandberg (polisens förundersökningsledare) sa nej, att det var sekretessbelagt. I efterhand har jag förstått att jag hade rätt att göra det.

När utredningen gjordes hade barnen ingen advokat. Det är en av sakerna som advokat Thomas Olsson, som företräder Christian, är mycket kritisk mot:

– Hade de haft det hade advokaterna kunnat informera dem om hur lagar och regler ser ut. De hade inget legalt skydd som rättssäkerheten faktiskt kräver. Varför inte? Förmodligen för att tvinga fram ett erkännande och för att göra det krävdes det så lite insyn som möjligt, säger han.

”Skandalöst”

För någon vecka sedan fattade Niclas Wargren, chefsåklagare vid åklagarkammaren i Karlstad, att på nytt öppna förundersökningen med anledning av de nya omständigheter kring fallet som framkommit.

Familjen är övertygad, advokaterna är övertygade: bröderna kommer att skrivas av från utredningen.

– Det här är ett fruktansvärt rättsövergrepp, det är skandalöst. Det finns hur mycket som helst man kan säga om det här, säger Thomas Olsson. Man måste ju ställa sig frågan hur det kunde bli så här.

”Be om ursäkt”

– Hur det kunde bli så här är en av frågorna man hoppas få svar på, nu när förundersökningen öppnats. Jag har verkligen ingen aning, säger Annika.

På presskonferensen fick bröderna också frågan om de hört något från de poliser som var involverade i de uppmärksammade förhören.

– Nej, var svaret.

Vad skulle vilja säga till dem?

– Ingenting.

– Men de får gärna be om ursäkt.