2017-02-17 06:00

2017-02-17 06:00

Gemenskap och handarbete lockar många

BRUNSKOG: Skratt, prat och hårt arbete på Husmodersföreningen

Tisdagarna är heliga för kvinnorna i Brunskogs husmodersförening. Då samlas de i Vävstugan på Skutboudden, där de jobbar med handarbeten, dricker kaffe och har det trevligt tillsammans. Nöjet leder dessutom till mycket nytta för bygden.

Det vävs, stickas och broderas för fullt i Vävstugan, den här tisdagen som alla andra. Plikten kallar, någon måste ju tillverka alla de handarbeten som ska säljas eller bli lottvinster på olika marknader och under Gammelvala på Skutboudden.

Av de nästan 200 medlemmarna brukar ett 30-tal dyka upp varje gång. Allt arbete är helt ideellt.

– Vi får ingen timpenning, bara trivseln! Tisdagarna vill man inte missa. Det ska mycket till för att man ska göra det, säger Marianne Norén som den här dagen stickar vantar.

Det blir en speciell social gemenskap i arbetet, menar kvinnorna i Vävstugan.

– Vi pratar om allt möjligt och det är väldigt gemytligt, men vi pratar inte bara, vi gör något också, säger Ritva Lingroth som väver trasmattor.

– Det är trasmattor det går mest av här.

Tolv vävstolar

I lokalen finns det tolv vävstolar. Vid en av dem sitter Yvonne Walrecht, hemmahörande i Gunnarskog.

– Det är väldigt trevligt här. Man lär sig av varandra hela tiden, säger hon.

Vid en annan vävstol sitter Ulla Hammarström. Hon jobbar med en teknik som kallas krabbasnår.

– Själva vävandet är egentligen inte särskilt svårt. Det kan alla göra. Det svåra är att sätta upp väven, att solva, plocka och knyta, säger hon.

Att döma av det vackra, framväxande resultatet i hennes vävstol behärskar hon både vävandet och de andra momenten till fulländning.

Stöder föreningslivet

Brunskogs husmodersförening är en av de största föreningarna i sitt slag i Sverige, och deras arbete märks på många sätt i bygden. Bland annat i form av de gåvor och stipendier som delas ut till personer och föreningar i Brunskog.

– Förra året var det åtta föreningar som fick 5 000 kronor var, så det blev 40 000 kronor. Och så delade vi ut två stipendier på 5 000 kronor var. Därutöver ger vi till olika ändamål både lokalt och internationellt, säger Christina Kuhlin, ordförande.

Den totala summan som delades ut till olika välgörande ändamål 2016 var över 100 000 kronor.

Social gemenskap

Den sociala gemenskapen betyder mycket för medlemmarna, intygar hon och sekreteraren Anna-Lena Nilsson.

– Vi gör mycket i det tysta, säger Anna-Lena Nilsson. Vi arrangerar kurser, och så hälsar vi på våra hedersmedlemmar som varit med länge men som inte orkar hjälpa till längre, säger Anna-Lena Nilsson.

Hon berättar att föreningen åker hem till de så kallade hedersmedlemmarna vid jul och ger dem en blomma. Och om någon skulle fylla jämnt kan de räkna med besök av väninnorna i föreningen.

Föreningen arrangerar även bussresor för medlemmarna.

Rena friskvården

Har man ett aktivt socialt liv mår man bättre, brukar det heta. Kombinerar man gemenskapen med handarbete får man dubbel effekt. Att arbeta med händerna är bra för hjärnan, menar de.

– Det är kreativitet, fantasi, mental terapi – allt. Tankarna åker hit och dit. Det är avslappnande trots att man håller på med invecklade mönster, säger Christina Kuhlin.

Det vävs, stickas och broderas för fullt i Vävstugan, den här tisdagen som alla andra. Plikten kallar, någon måste ju tillverka alla de handarbeten som ska säljas eller bli lottvinster på olika marknader och under Gammelvala på Skutboudden.

Av de nästan 200 medlemmarna brukar ett 30-tal dyka upp varje gång. Allt arbete är helt ideellt.

– Vi får ingen timpenning, bara trivseln! Tisdagarna vill man inte missa. Det ska mycket till för att man ska göra det, säger Marianne Norén som den här dagen stickar vantar.

Det blir en speciell social gemenskap i arbetet, menar kvinnorna i Vävstugan.

– Vi pratar om allt möjligt och det är väldigt gemytligt, men vi pratar inte bara, vi gör något också, säger Ritva Lingroth som väver trasmattor.

– Det är trasmattor det går mest av här.

Tolv vävstolar

I lokalen finns det tolv vävstolar. Vid en av dem sitter Yvonne Walrecht, hemmahörande i Gunnarskog.

– Det är väldigt trevligt här. Man lär sig av varandra hela tiden, säger hon.

Vid en annan vävstol sitter Ulla Hammarström. Hon jobbar med en teknik som kallas krabbasnår.

– Själva vävandet är egentligen inte särskilt svårt. Det kan alla göra. Det svåra är att sätta upp väven, att solva, plocka och knyta, säger hon.

Att döma av det vackra, framväxande resultatet i hennes vävstol behärskar hon både vävandet och de andra momenten till fulländning.

Stöder föreningslivet

Brunskogs husmodersförening är en av de största föreningarna i sitt slag i Sverige, och deras arbete märks på många sätt i bygden. Bland annat i form av de gåvor och stipendier som delas ut till personer och föreningar i Brunskog.

– Förra året var det åtta föreningar som fick 5 000 kronor var, så det blev 40 000 kronor. Och så delade vi ut två stipendier på 5 000 kronor var. Därutöver ger vi till olika ändamål både lokalt och internationellt, säger Christina Kuhlin, ordförande.

Den totala summan som delades ut till olika välgörande ändamål 2016 var över 100 000 kronor.

Social gemenskap

Den sociala gemenskapen betyder mycket för medlemmarna, intygar hon och sekreteraren Anna-Lena Nilsson.

– Vi gör mycket i det tysta, säger Anna-Lena Nilsson. Vi arrangerar kurser, och så hälsar vi på våra hedersmedlemmar som varit med länge men som inte orkar hjälpa till längre, säger Anna-Lena Nilsson.

Hon berättar att föreningen åker hem till de så kallade hedersmedlemmarna vid jul och ger dem en blomma. Och om någon skulle fylla jämnt kan de räkna med besök av väninnorna i föreningen.

Föreningen arrangerar även bussresor för medlemmarna.

Rena friskvården

Har man ett aktivt socialt liv mår man bättre, brukar det heta. Kombinerar man gemenskapen med handarbete får man dubbel effekt. Att arbeta med händerna är bra för hjärnan, menar de.

– Det är kreativitet, fantasi, mental terapi – allt. Tankarna åker hit och dit. Det är avslappnande trots att man håller på med invecklade mönster, säger Christina Kuhlin.