2016-07-17 16:19

2016-07-18 15:50

Hot och hat har blivit vardag för bonden

VÄRMLAND: Tänker inte låta hatarna vinna

Den värmländska bonden som fick ta emot hotet från politikern är van att få hot och hat på nätet på grund av sitt engagemang i djur- och landsbygdsfrågor. Men något som liknar våldtäktshotet mot dottern har hon aldrig upplevt tidigare – och nu är hon rädd.

Hur mår du nu?

– Sådär faktiskt. Det rasar in kommentarer, jag får sitta och rensa hela tiden och plocka bort kommentarer på Facebook som jag inte vill läsa. Det är djurrättsaktivister som länkar till ”fakta” om kor. Det är skräp, utländska youtubeklipp där man slår kor och obscena bilder på kvinnor som blir mjölkade i mjölkmaskiner. Det är så sjukt att jag nästan kräks. Det är helt stört. Och det är mycket! Jag har spärrat över 300. Att ta bort alla kommentarer är ett heltidsjobb. Det delas i vegangrupperna, Facebook, och jag blir uthängd.

Hur har våldtäktshotet mot din dotter påverkat dig?

– Jag har inte sovit någonting. Jag har varit orolig, för jag vet inte vem just den här personen är. Jag har inte sett honom i sociala medier förut, annars har man ju bra koll på vilka i den här massan som är aggressiva. Den här visste jag ingenting om, därför blev jag orolig.

Är du rädd?

– Ja det är jag. Både för min familj och mina djur. Det känns inte alls bra. Och vissa människor fortsätter att ta honom i försvar och kallar mig mediehora och annat.

Varför tror du han skriver något sådant här?

– Det är en liten klick djurrättsaktivister som har sin tro och går över lik för att få fram den. En del verkar tycka att det är coolt att vara djurrättsaktivist och skrämma folk.

De flesta hot kommer från personer som inte är anonyma.

– Nej det är de inte. Jag har en annan skärmdump med tjejen som vill att jag ska bli våldtagen, hon är inte anonym. De tycker att det har rätt. Jag kallar det ”Det goda hatet”. De tar sig tillåtelsen att kränka andra människor i tron att de gör något bra. Det går inte att diskutera med dem, eller få dem att inse att de har fel. De kan ju aldrig ha fel i deras värld. Det är dödfött att ta diskussionen med dem, de är helt inne i att det är rätt. Det kvittar att det är barn, mammor och pappor som råkar illa ut eller djur som blir ihjälkörda.

Hur länge har de här påhoppen pågått?

– I några år.

Hur hanterar du det?

– Det har tyvärr blivit lite vardag, jag är van. Oftast tar jag en skärmdump och spärrar personen. Det är oftast bara det man gör. Jag går inte in i diskussionen längre.

Har du funderat på att sluta att engagera dig i debatten om djur och landsbygdsfrågor?

– Nej det har jag inte. Det är klart man blir less ibland men att ge mig och på något sätt låta de här människorna vinna, det känner jag inte alls att jag har lust med faktiskt. Många säger ”stäng ner facebook-sidan, trigga dem inte” Vadå trigga? Det är inte jag som ska behöva ändra mig. Det är som att säga till tjejen med kort kjol att ”du triggar ju karlarna”

Är det mest män som hatar?

- Nej faktiskt inte. Visst har jag några killar som varit otrevliga men 90 procent är faktiskt tjejer. Vegantjejer i 17-20-årsåldern är de allra värsta. De går på mycket utseendemässigt, du vet ”hora” och så vidare. De kan vara så grova.

Hur ser du på att personen som hotade dig senast hade ett politiskt förtroendeuppdrag?

– Det är så att jag kräks på det. Det är ju så kränkande mot kvinnor så det finns inte ord.

Hur mår du nu?

– Det är tungt. Jag lyckades inte polisanmäla det heller. Vi är mitt i höskörden och mitt i det vanliga arbetet med djuren. Men jag tog mig tid att åka in till polisen för att anmäla. Men då fick jag höra att ”Nej vi har inga poliser tillgängliga. Vi har så mycket göra – du får ringa 114 14.” Luften gick ur mig och jag bröt ihop lite. En sådan här sak vill man ta öga mot öga med en polis.

Vad hoppas du att en polisanmälan leder till?

– Någon typ av reprimand hoppas jag att det blir så klart. Det var ju vidrigt skrivet, men jag vet sedan förut att polisen lägger ner sådant här. Det är ändå viktigt att sätta ner foten. Jag vet många lantbrukare som inte gör det. Jag står upp för mina kollegor, det är inte bara för min skull.

Hur mår du nu?

– Sådär faktiskt. Det rasar in kommentarer, jag får sitta och rensa hela tiden och plocka bort kommentarer på Facebook som jag inte vill läsa. Det är djurrättsaktivister som länkar till ”fakta” om kor. Det är skräp, utländska youtubeklipp där man slår kor och obscena bilder på kvinnor som blir mjölkade i mjölkmaskiner. Det är så sjukt att jag nästan kräks. Det är helt stört. Och det är mycket! Jag har spärrat över 300. Att ta bort alla kommentarer är ett heltidsjobb. Det delas i vegangrupperna, Facebook, och jag blir uthängd.

Hur har våldtäktshotet mot din dotter påverkat dig?

– Jag har inte sovit någonting. Jag har varit orolig, för jag vet inte vem just den här personen är. Jag har inte sett honom i sociala medier förut, annars har man ju bra koll på vilka i den här massan som är aggressiva. Den här visste jag ingenting om, därför blev jag orolig.

Är du rädd?

– Ja det är jag. Både för min familj och mina djur. Det känns inte alls bra. Och vissa människor fortsätter att ta honom i försvar och kallar mig mediehora och annat.

Varför tror du han skriver något sådant här?

– Det är en liten klick djurrättsaktivister som har sin tro och går över lik för att få fram den. En del verkar tycka att det är coolt att vara djurrättsaktivist och skrämma folk.

De flesta hot kommer från personer som inte är anonyma.

– Nej det är de inte. Jag har en annan skärmdump med tjejen som vill att jag ska bli våldtagen, hon är inte anonym. De tycker att det har rätt. Jag kallar det ”Det goda hatet”. De tar sig tillåtelsen att kränka andra människor i tron att de gör något bra. Det går inte att diskutera med dem, eller få dem att inse att de har fel. De kan ju aldrig ha fel i deras värld. Det är dödfött att ta diskussionen med dem, de är helt inne i att det är rätt. Det kvittar att det är barn, mammor och pappor som råkar illa ut eller djur som blir ihjälkörda.

Hur länge har de här påhoppen pågått?

– I några år.

Hur hanterar du det?

– Det har tyvärr blivit lite vardag, jag är van. Oftast tar jag en skärmdump och spärrar personen. Det är oftast bara det man gör. Jag går inte in i diskussionen längre.

Har du funderat på att sluta att engagera dig i debatten om djur och landsbygdsfrågor?

– Nej det har jag inte. Det är klart man blir less ibland men att ge mig och på något sätt låta de här människorna vinna, det känner jag inte alls att jag har lust med faktiskt. Många säger ”stäng ner facebook-sidan, trigga dem inte” Vadå trigga? Det är inte jag som ska behöva ändra mig. Det är som att säga till tjejen med kort kjol att ”du triggar ju karlarna”

Är det mest män som hatar?

- Nej faktiskt inte. Visst har jag några killar som varit otrevliga men 90 procent är faktiskt tjejer. Vegantjejer i 17-20-årsåldern är de allra värsta. De går på mycket utseendemässigt, du vet ”hora” och så vidare. De kan vara så grova.

Hur ser du på att personen som hotade dig senast hade ett politiskt förtroendeuppdrag?

– Det är så att jag kräks på det. Det är ju så kränkande mot kvinnor så det finns inte ord.

Hur mår du nu?

– Det är tungt. Jag lyckades inte polisanmäla det heller. Vi är mitt i höskörden och mitt i det vanliga arbetet med djuren. Men jag tog mig tid att åka in till polisen för att anmäla. Men då fick jag höra att ”Nej vi har inga poliser tillgängliga. Vi har så mycket göra – du får ringa 114 14.” Luften gick ur mig och jag bröt ihop lite. En sådan här sak vill man ta öga mot öga med en polis.

Vad hoppas du att en polisanmälan leder till?

– Någon typ av reprimand hoppas jag att det blir så klart. Det var ju vidrigt skrivet, men jag vet sedan förut att polisen lägger ner sådant här. Det är ändå viktigt att sätta ner foten. Jag vet många lantbrukare som inte gör det. Jag står upp för mina kollegor, det är inte bara för min skull.