2016-06-27 06:00

2016-07-16 13:55

Hon har världen som arbetsplats

SOMMARINTERVJUN: Sopranen Annalena Persson på hemmaplan

Operasångerskan Annalena Persson har hela världen som arbetsplats.
Men hon längtar alltid hem till Köla.

Sopranen Annalena Persson är knuten till Göteborgsoperan sedan 2005. Men hon är också verksam i utlandet som frilansare. Paris, Bryssel, Madrid, Amsterdam och Seattle är bara några exempel på städer där hon arbetat.

Men nu har hon tröttnat på allt flängande.

– Förut har jag varit hemma i tre månader och borta i nio månader. Nu försöker jag få 50/50. Det är dags att etablera Göteborg lite mer. Det är otroligt trivsamt och gött att känna sin publik, säger hon.

Världen som arbetsplats alltså, men allt startade i Köla.

Kompisen också sopran

Här växte hon upp i huset som i dag är hembygdsgården. I huset bredvid, vid prästgården, bodde jämnåriga kompisen Maria Westling Mayer som också blev sopran.

Annalena och Maria har alltid haft ett speciellt band.

– Vi har campat ihop sen vi var tre år. Bästisar, säger Annalena.

De började i barnkören tillsammans.

- Det är tack vare henne som jag håller på med musik. Hon var drivande, sen har jag hängt på eftersom jag ser upp till henne. Annars hade jag väl drivit jordbruk här på ”Kiöln” nu, säger Annalena och skrattar.

Slaktade grisar

Pappa John ”Joffa” Persson flikar in.

– Hon och hennes bror var med i verksamheten och slaktade grisar. Annalena kallades för samurajen, säger han.

Nu blev det till slut ändå musiken och operan som Annalena satsade på.

Det har hon inte ångrat.

I juli fyller hon 45 år och hon har samlat på sig en mycket gedigen meritlista.

Men frågan är hur länge hon kommer vara verksam som sångerska.

– Förut har pensionsåldern varit 53 för kvinnor och 55 för män. De nya pensionsreglerna säger att alla ska jobba tills 67 år, men jag ska nog följa de gamla reglerna. Men jag vill inte sluta mitt yrkesliv då. Den dagen jag gör min sista föreställning så ska jag bara byta stol till något annat, säger Annalena.

Hon fortsätter:

– Det är instrumentet som talar om när karriären är slut. Sjunga kan man säkert göra tills 67 år, men frågan är om folk ska betala för att lyssna på det!

Hälsosam livsstil

Instrumentet, rösten, måste vårdas.

– Man måste tänka på sitt leverne. En del har tåligare instrument, andra mindre tåligt. Vissa måste leva galet strikt på alla sätt; tyst mellan föreställningar, honungsvatten och allt vad det kan vara. Men för egen del försöker jag leva sunt med mycket träning.

Hon tränar i snitt sex dagar i veckan. Det blir cirka fyra mil löpning i veckan, men även en del styrketräning.

– Oftast tar jag en löptur på morgonen eller sent på kvällen, säger Annalena.

Bortgångne röstläkaren Staffan Wilén meddelade Annalena redan på 1990-talet att hon måste vårda sin röst.

– Tydligen har jag inte stämband av den kvinnligaste sorten. Så om rösten ska hålla en lång tid måste jag ha en stark kropp, sa han. Det tog jag fasta på, säger Annalena.

Heltidsjobb

Hon tränar ju förstås också på att sjunga. Oftast flera timmar om dagen.

– Egenträning, instudering med pianist och ibland repeterar vi hela dagen. Det är ju ett heltidsjobb, säger hon.

Men opera är ju inte bara sång. Det är teater också.

– Det jag tycker är roligast med opera är helheten; att få spela teater och sjunga samtidigt. Och jag vill att det ska vara så mycket teater som möjligt för jag vill bli trovärdig i mina roller. Det är också det jag får mest kredd för – min gestaltning av rollerna. Och det är alltid det som jag strävar efter, säger Annalena.

Hon har bott utanför Värmlands gränser i hela sitt yrkesverksamma liv. Men dialekten har hon kvar.

– Jämt och ständigt!

Den försvinner inte?

– Nej. Jag har bott i både Stockholm och Göteborg och det jag fått höra mest är ”du är norsk va?”

Det är aldrig några problem att folk inte förstår dig?

– Nej, då får de fråga om, eller så tar vi det på engelska. I Stockholm tyckte många att jag skulle slipa på talspråket, men det blir oftast väldigt misslyckat. Sen i Göteborg tyckte de tvärtom: ”Det är ju dialekten som är grejen!” Så dialekten behåller jag. Jag har så många andra språk att jobba på, säger Annalena.

Som tjeckiska, till exempel. I slutet på 2015 och början på 2016 spelade hon Emilia Marty i Fallet Makropulos på Göteborgsoperan. Det var första gången som operan spelades i Sverige på originalspråk.

Härnäst väntar Elektra som har premiär på Göteborgsoperan i februari 2017.

– Det är återigen en bitter sak. Jag dör som vanligt på slutet.

Sopranen Annalena Persson är knuten till Göteborgsoperan sedan 2005. Men hon är också verksam i utlandet som frilansare. Paris, Bryssel, Madrid, Amsterdam och Seattle är bara några exempel på städer där hon arbetat.

Men nu har hon tröttnat på allt flängande.

– Förut har jag varit hemma i tre månader och borta i nio månader. Nu försöker jag få 50/50. Det är dags att etablera Göteborg lite mer. Det är otroligt trivsamt och gött att känna sin publik, säger hon.

Världen som arbetsplats alltså, men allt startade i Köla.

Kompisen också sopran

Här växte hon upp i huset som i dag är hembygdsgården. I huset bredvid, vid prästgården, bodde jämnåriga kompisen Maria Westling Mayer som också blev sopran.

Annalena och Maria har alltid haft ett speciellt band.

– Vi har campat ihop sen vi var tre år. Bästisar, säger Annalena.

De började i barnkören tillsammans.

- Det är tack vare henne som jag håller på med musik. Hon var drivande, sen har jag hängt på eftersom jag ser upp till henne. Annars hade jag väl drivit jordbruk här på ”Kiöln” nu, säger Annalena och skrattar.

Slaktade grisar

Pappa John ”Joffa” Persson flikar in.

– Hon och hennes bror var med i verksamheten och slaktade grisar. Annalena kallades för samurajen, säger han.

Nu blev det till slut ändå musiken och operan som Annalena satsade på.

Det har hon inte ångrat.

I juli fyller hon 45 år och hon har samlat på sig en mycket gedigen meritlista.

Men frågan är hur länge hon kommer vara verksam som sångerska.

– Förut har pensionsåldern varit 53 för kvinnor och 55 för män. De nya pensionsreglerna säger att alla ska jobba tills 67 år, men jag ska nog följa de gamla reglerna. Men jag vill inte sluta mitt yrkesliv då. Den dagen jag gör min sista föreställning så ska jag bara byta stol till något annat, säger Annalena.

Hon fortsätter:

– Det är instrumentet som talar om när karriären är slut. Sjunga kan man säkert göra tills 67 år, men frågan är om folk ska betala för att lyssna på det!

Hälsosam livsstil

Instrumentet, rösten, måste vårdas.

– Man måste tänka på sitt leverne. En del har tåligare instrument, andra mindre tåligt. Vissa måste leva galet strikt på alla sätt; tyst mellan föreställningar, honungsvatten och allt vad det kan vara. Men för egen del försöker jag leva sunt med mycket träning.

Hon tränar i snitt sex dagar i veckan. Det blir cirka fyra mil löpning i veckan, men även en del styrketräning.

– Oftast tar jag en löptur på morgonen eller sent på kvällen, säger Annalena.

Bortgångne röstläkaren Staffan Wilén meddelade Annalena redan på 1990-talet att hon måste vårda sin röst.

– Tydligen har jag inte stämband av den kvinnligaste sorten. Så om rösten ska hålla en lång tid måste jag ha en stark kropp, sa han. Det tog jag fasta på, säger Annalena.

Heltidsjobb

Hon tränar ju förstås också på att sjunga. Oftast flera timmar om dagen.

– Egenträning, instudering med pianist och ibland repeterar vi hela dagen. Det är ju ett heltidsjobb, säger hon.

Men opera är ju inte bara sång. Det är teater också.

– Det jag tycker är roligast med opera är helheten; att få spela teater och sjunga samtidigt. Och jag vill att det ska vara så mycket teater som möjligt för jag vill bli trovärdig i mina roller. Det är också det jag får mest kredd för – min gestaltning av rollerna. Och det är alltid det som jag strävar efter, säger Annalena.

Hon har bott utanför Värmlands gränser i hela sitt yrkesverksamma liv. Men dialekten har hon kvar.

– Jämt och ständigt!

Den försvinner inte?

– Nej. Jag har bott i både Stockholm och Göteborg och det jag fått höra mest är ”du är norsk va?”

Det är aldrig några problem att folk inte förstår dig?

– Nej, då får de fråga om, eller så tar vi det på engelska. I Stockholm tyckte många att jag skulle slipa på talspråket, men det blir oftast väldigt misslyckat. Sen i Göteborg tyckte de tvärtom: ”Det är ju dialekten som är grejen!” Så dialekten behåller jag. Jag har så många andra språk att jobba på, säger Annalena.

Som tjeckiska, till exempel. I slutet på 2015 och början på 2016 spelade hon Emilia Marty i Fallet Makropulos på Göteborgsoperan. Det var första gången som operan spelades i Sverige på originalspråk.

Härnäst väntar Elektra som har premiär på Göteborgsoperan i februari 2017.

– Det är återigen en bitter sak. Jag dör som vanligt på slutet.

Annalena Persson

Utbildade sig till musiklärare och sångpedagog vid Musikhögskolan Ingesund, sedan vidare till Operahögskolan i Stockholm där hon utexaminerades 2002. Året därefter vann hon den fjärde internationella tävlingen för Wagnersångare i Beyreuth och fick också publikens specialpris för bästa sångerska/sångare.

Hon debuterade som Sieglinde i Wagners Valkyrian vid Göteborgsoperan 2004 och året därpå blev hon fast knuten dit. Annalena är också verksam i utlandet som frilansare.

I februari 2017 är det premiär för Elektra på Göteborgsoperan.

Källa: Göteborgsoperan/Wikipedia.