2016-03-18 14:21

2016-03-18 14:21

Vinden som kraftkälla

I KVARNARNAS TID, DEL 3 AV 4: Tre huvudtyper av kvarnar

Väderkvarnar. I fortsättningen av den här berättelsen om våra kvarnar följer vi väderkvarnarna över tiden, bland annat om en av klassikerna, holkkvarnen, som i ett välbevarat exemplar finns på Såguddens Museum i Arvika.

Vindkraftens ursprung och historia är inte alldeles glasklar. Men med säkerhet vet man att kvarnvingar snurrade i Persien, dagens Iran, på 600-talet. I det sammanhanget är det intressant att notera, att vingarna på dessa kvarnar roterade horisontellt. (Våra medier har för inte så länge sedan informerat om att principen med horisontellt ställda vingar i dag testas på moderna vindkraftverk.) Något århundrade senare var väderkvarnen etablerad i bl.a. Kina och flera europeiska länder. Det antas att väderkvarnen som sagts kom till vårt land under 1100-1200-talen.

Tre olika typer

I Sverige har den förekommit i tre huvudtyper, och vi talar nu om kvarnar med vertikalt ställda vingar: stolpkvarnen, på Öland vanligen kallad stubbkvarn och i Skåne stubbamöllan, holkkvarnen och hättkvarnen, den senare även kallad holländaren. Stolpkvarnen och holkkvarnen räknas typ- och utvecklingsmässigt till våra äldre väderkvarnar. För att ställas in i rätt position till vinden måste hela eller del av byggnaden manövreras. Av hättkvarnen behövde endast den översta delen av byggnaden, hättan/kupolen, styras på motsvarande sätt. Hättkvarnen/Holländaren var en till alla delar väldig byggnad och anses ha förekommit endast som tullkvarn. (Som framgått räknades äldre tiders tullkvarnar med ett stenpar för en kvarn och att två stenpar i samma kvarnhus räknades för två kvarnar.)

Vanliga även i städer

Samtliga nämnda tre huvudtyper anses ha sitt ursprung i Holland. Hättkvarnen blev sista steget och innovationen i de äldre väderkvarnarnas utveckling och historia. Hättkvarnen var överlägsen de tidigare kvarnarna i såväl konstruktion som effektivitet. När det gällde nybyggnationer av kvarnar mot slutet av väderkvarnsepoken var hättkvarnen/holländaren den dominerande typen av kvarnar.

I dag har vi kanske svårt att ta till oss att under lång tid, alltifrån medeltiden, var väderkvarnarna vanliga också i våra städer. De hörde till stadsbilden berättar gamla konstverk. Och benämningen Kvarnberget var inte förbehållet någon bestämd plats eller ort i landet, kvarnberg fanns på många ställen i i riket och inte minst i städerna. Det visar bland annat Erik Dahlberghs Suecia antiqua. Under 1500-1700-talen kunde i Kungl. huvudstaden räknas ett 80-tal väderkvarnar, där den dominerande typen var stolpkvarnen.

Sporadisk förekomst

I Västsverige och Värmland har stolpkvarnen generellt förekommit endast sporadiskt. Och när vi talar om väderkvarnar i Värmland menar vi i första hand väderkvarnar på Värmlandsnäs, där de var förhållandevis talrikt förekommande. Men det var inte stolpkvarnen som kom att stoltsera på Näset, det var holkkvarnen om än blygsamt till en början.

Hybelejens kvarn

Men vad gäller lokaliseringen av kvarnar i Värmland fanns det ett anslående undantag som bekräftar regeln, nämligen Hybelejens kvarn i Karlstad. Kvarnens ägare hette egentligen Carl Jacob Heublein, 1743-1808, men gick i folkmun under namnet just Hybelejen. Han uppförde 1793 efter erhållet privilegium en väderkvarn i sten i närmast monstruös storlek, åtminstone sedd i det omgivande landskapet. Den var gott och väl 20 meter hög. Platsen var där Selma Lagerlöf från 1958 sitter staty vid Sandbäcksgatan. Hybelejens väldiga projekt slog dock aldrig väl ut. Hans väderkvarn hade den opassande egenheten att den trotsade all blåst. Den gick helt enkelt inte i gång på sådant! Ej heller måttfullare vindar gjorde den piggare. Kvarnens vingar kom därför att demonteras och privilegierna 1826 överflyttas till Alster för att där legitimera en lyckosammare verksamhet. Hybelejens kvarnanläggning revs lägligt 1892. För 1893 började Karlstads teater uppföras på andra sidan gatan med material från Hybelejens kvarn som grundfundament. I kvarnens och det gamla Karlstads tid låg fruntimmersbadet mitt emot kvarnbyggnaden och längre ned efter Sandbäcksgatan, på behörigt avstånd, herrbadhuset. Fortsättning följer i del fyra av fyra.

Vindkraftens ursprung och historia är inte alldeles glasklar. Men med säkerhet vet man att kvarnvingar snurrade i Persien, dagens Iran, på 600-talet. I det sammanhanget är det intressant att notera, att vingarna på dessa kvarnar roterade horisontellt. (Våra medier har för inte så länge sedan informerat om att principen med horisontellt ställda vingar i dag testas på moderna vindkraftverk.) Något århundrade senare var väderkvarnen etablerad i bl.a. Kina och flera europeiska länder. Det antas att väderkvarnen som sagts kom till vårt land under 1100-1200-talen.

Tre olika typer

I Sverige har den förekommit i tre huvudtyper, och vi talar nu om kvarnar med vertikalt ställda vingar: stolpkvarnen, på Öland vanligen kallad stubbkvarn och i Skåne stubbamöllan, holkkvarnen och hättkvarnen, den senare även kallad holländaren. Stolpkvarnen och holkkvarnen räknas typ- och utvecklingsmässigt till våra äldre väderkvarnar. För att ställas in i rätt position till vinden måste hela eller del av byggnaden manövreras. Av hättkvarnen behövde endast den översta delen av byggnaden, hättan/kupolen, styras på motsvarande sätt. Hättkvarnen/Holländaren var en till alla delar väldig byggnad och anses ha förekommit endast som tullkvarn. (Som framgått räknades äldre tiders tullkvarnar med ett stenpar för en kvarn och att två stenpar i samma kvarnhus räknades för två kvarnar.)

Vanliga även i städer

Samtliga nämnda tre huvudtyper anses ha sitt ursprung i Holland. Hättkvarnen blev sista steget och innovationen i de äldre väderkvarnarnas utveckling och historia. Hättkvarnen var överlägsen de tidigare kvarnarna i såväl konstruktion som effektivitet. När det gällde nybyggnationer av kvarnar mot slutet av väderkvarnsepoken var hättkvarnen/holländaren den dominerande typen av kvarnar.

I dag har vi kanske svårt att ta till oss att under lång tid, alltifrån medeltiden, var väderkvarnarna vanliga också i våra städer. De hörde till stadsbilden berättar gamla konstverk. Och benämningen Kvarnberget var inte förbehållet någon bestämd plats eller ort i landet, kvarnberg fanns på många ställen i i riket och inte minst i städerna. Det visar bland annat Erik Dahlberghs Suecia antiqua. Under 1500-1700-talen kunde i Kungl. huvudstaden räknas ett 80-tal väderkvarnar, där den dominerande typen var stolpkvarnen.

Sporadisk förekomst

I Västsverige och Värmland har stolpkvarnen generellt förekommit endast sporadiskt. Och när vi talar om väderkvarnar i Värmland menar vi i första hand väderkvarnar på Värmlandsnäs, där de var förhållandevis talrikt förekommande. Men det var inte stolpkvarnen som kom att stoltsera på Näset, det var holkkvarnen om än blygsamt till en början.

Hybelejens kvarn

Men vad gäller lokaliseringen av kvarnar i Värmland fanns det ett anslående undantag som bekräftar regeln, nämligen Hybelejens kvarn i Karlstad. Kvarnens ägare hette egentligen Carl Jacob Heublein, 1743-1808, men gick i folkmun under namnet just Hybelejen. Han uppförde 1793 efter erhållet privilegium en väderkvarn i sten i närmast monstruös storlek, åtminstone sedd i det omgivande landskapet. Den var gott och väl 20 meter hög. Platsen var där Selma Lagerlöf från 1958 sitter staty vid Sandbäcksgatan. Hybelejens väldiga projekt slog dock aldrig väl ut. Hans väderkvarn hade den opassande egenheten att den trotsade all blåst. Den gick helt enkelt inte i gång på sådant! Ej heller måttfullare vindar gjorde den piggare. Kvarnens vingar kom därför att demonteras och privilegierna 1826 överflyttas till Alster för att där legitimera en lyckosammare verksamhet. Hybelejens kvarnanläggning revs lägligt 1892. För 1893 började Karlstads teater uppföras på andra sidan gatan med material från Hybelejens kvarn som grundfundament. I kvarnens och det gamla Karlstads tid låg fruntimmersbadet mitt emot kvarnbyggnaden och längre ned efter Sandbäcksgatan, på behörigt avstånd, herrbadhuset. Fortsättning följer i del fyra av fyra.

  • Gösta Olofsson