2016-03-18 14:22

2016-03-18 14:22

Vi börjar tämja våra naturresurser

I KVARNARNAS TID DEL 1 AV 4: "Det låg makt och härlighet i att råda över en kvarnström"

Vindkraften och vindkraftens utbyggnad är i dag en stor sak i kommunerna och i landet. Ser vi en renässans för den ärevördiga gamla väderkvarnen, som före ångan och den storskaliga elkraftsutbyggnaden i våra älvar var ett betydande energislag?

Med tanke på den omfattande utbyggnaden som i dag också sker av solenergin hade det inte varit långsökt att som rubrik travestera Sol, vind och vatten. Men i den här översikten berättar vi om våra första energikällor i Värmland och landet och hur det började en gång, det vill säga framväxten av vatten- och vindkraften i Kvarnarnas tid.

Yngre stenåldern

Kunskaperna om våra första kvarnar har sitt ursprung i dunkel forntid. Från åtminstone yngre stenåldern (neolitikum) har vi de första kända kvarnarna i landet, det vill säga malstenen, en större flat sten som underlag och en mindre sten med vilken man krossade (malde) kornen. En tidig mortel brukar man också säga. I synnerhet på Gotland är malstenen ett vanligt fornfynd. Överförd i modernt språkbruk motsvarade malstenen liggaren och den mindre stenen löparen i senare och modernare kvarnar. Efter ett stort språng i tiden och utvecklingen finner vi så småningom handkvarnen eller vridkvarnen. Den var för sin tid en avancerad teknisk konstruktion med två stenar och med ett handtag i ytterkanten av den övre stenen och ett hål i mitten. Och de var märkvärdiga och nyttiga nog att bli föremål för myndigheternas beskattningsöverväganden. Mer om detta nedan. På Såguddens museum i Arvika finns två handkvarnar utställda i avdelningen för lantbruksredskap i åkdonshallen. Den ena faktiskt ytterligare utvecklad och försedd också med en fottrampa. Men som vanligt gick utvecklingen vidare och i fortsättningen följer vi allt kraftfullare och effektivare kvarnar, de vatten- och vinddrivna kvarnarna.

Skvaltkvarnen

De förstnämnda, vattenkvarnarna, förekom tidigt i och vid de många strömmande vattendragen i det svenska skogslandskapet men också i lämpliga vattendrag på slättlandet. Det är belagt att såväl vattenkvarnar som väderkvarnar förekommit i vårt land alltsedan 1100-1200-talen. De förstnämnda var skvaltkvarnen skvaltan och hjulkvarnen som också fortlöpande omtalades i våra tidiga landskapslagar. Skvaltkvarnen byggdes vid mindre vattendrag och forsar med ringa fallhöjd, spannet höll sig i allmänhet mellan en till två meter, och som hade ett horisontellt anbringat skovelhjul under kvarnhuset. Fallhöjdens effekt kunde förstärkas genom en uppbyggd vattenränna mot skovelhjulet. På Såguddens museum i Arvika finns en skvaltkvarn som 1924 skänktes av Billeruds AB till föreningen. Skovelhjulet är i dag demonterat.

Spiksmedjan i Älgå

Vattenkvarnen förekom i grundutförande med överfallshjul eller underfallshjul. Den gamla och omsorgsfullt restaurerade spiksmedjan i Älgå är ett bra studieobjekt vad gäller såväl spiksmidet som vattenkraften i den tiden. Spikhamrarna, som slog upp till åtta-tio slag i sekunden, drevs av Älgåns vatten och anläggningens tre vattenhjul. Älgån var för övrigt en mycket produktiv energikälla. Tack vare de många forsarna kunde vattnet återanvändas många gånger på sin väg mot Glafsfjorden. Där fanns över tiden inte bara smedjor utan också vattendrivna kvarnar och sågverk.

Omfattande bestämmelser

Särskilt vattenkvarnarna var en viktig och allvarlig sak i sin tid. Det låg makt och härlighet i att råda över en kvarnström. Det innebar att kvarnströmmar inte sällan var en attraktiv handelsvara på den tidens marknad. Och naturligtvis blev kvarnhanteringen med tiden både inkomstkälla och skatteobjekt.

Kvarnverksamheten kom tidigt att kringgärdas av omfattande bestämmelser och regelverk. Studier av dessa skall dock, enligt forskarna, göras i medvetande om att de många stadgor som beslutades om i medeltiden och framåt inte bara var svårtolkade, de kunde också vara lätt förvirrande. Till detta kan läggas att stadgorna långtifrån alltid var rikstäckande. De reglerade verksamheterna mestadels fläckvis över landet. Anledningen till den mängd regelverk som beslutades om var framför allt tvistigheter om tillåtlighet och förekomst av malning i s.k. husbehovskvarnar å ena sidan och den storskaliga lönsamma malningen i odalkvarnar (äldre kvarnar) och tullkvarnar å andra sidan. De senare kvarnarna kontrollerades framför allt av stormännen, det andliga frälset och världsliga frälset samt Kronan. Fortsättning följer i del två av fyra.

Med tanke på den omfattande utbyggnaden som i dag också sker av solenergin hade det inte varit långsökt att som rubrik travestera Sol, vind och vatten. Men i den här översikten berättar vi om våra första energikällor i Värmland och landet och hur det började en gång, det vill säga framväxten av vatten- och vindkraften i Kvarnarnas tid.

Yngre stenåldern

Kunskaperna om våra första kvarnar har sitt ursprung i dunkel forntid. Från åtminstone yngre stenåldern (neolitikum) har vi de första kända kvarnarna i landet, det vill säga malstenen, en större flat sten som underlag och en mindre sten med vilken man krossade (malde) kornen. En tidig mortel brukar man också säga. I synnerhet på Gotland är malstenen ett vanligt fornfynd. Överförd i modernt språkbruk motsvarade malstenen liggaren och den mindre stenen löparen i senare och modernare kvarnar. Efter ett stort språng i tiden och utvecklingen finner vi så småningom handkvarnen eller vridkvarnen. Den var för sin tid en avancerad teknisk konstruktion med två stenar och med ett handtag i ytterkanten av den övre stenen och ett hål i mitten. Och de var märkvärdiga och nyttiga nog att bli föremål för myndigheternas beskattningsöverväganden. Mer om detta nedan. På Såguddens museum i Arvika finns två handkvarnar utställda i avdelningen för lantbruksredskap i åkdonshallen. Den ena faktiskt ytterligare utvecklad och försedd också med en fottrampa. Men som vanligt gick utvecklingen vidare och i fortsättningen följer vi allt kraftfullare och effektivare kvarnar, de vatten- och vinddrivna kvarnarna.

Skvaltkvarnen

De förstnämnda, vattenkvarnarna, förekom tidigt i och vid de många strömmande vattendragen i det svenska skogslandskapet men också i lämpliga vattendrag på slättlandet. Det är belagt att såväl vattenkvarnar som väderkvarnar förekommit i vårt land alltsedan 1100-1200-talen. De förstnämnda var skvaltkvarnen skvaltan och hjulkvarnen som också fortlöpande omtalades i våra tidiga landskapslagar. Skvaltkvarnen byggdes vid mindre vattendrag och forsar med ringa fallhöjd, spannet höll sig i allmänhet mellan en till två meter, och som hade ett horisontellt anbringat skovelhjul under kvarnhuset. Fallhöjdens effekt kunde förstärkas genom en uppbyggd vattenränna mot skovelhjulet. På Såguddens museum i Arvika finns en skvaltkvarn som 1924 skänktes av Billeruds AB till föreningen. Skovelhjulet är i dag demonterat.

Spiksmedjan i Älgå

Vattenkvarnen förekom i grundutförande med överfallshjul eller underfallshjul. Den gamla och omsorgsfullt restaurerade spiksmedjan i Älgå är ett bra studieobjekt vad gäller såväl spiksmidet som vattenkraften i den tiden. Spikhamrarna, som slog upp till åtta-tio slag i sekunden, drevs av Älgåns vatten och anläggningens tre vattenhjul. Älgån var för övrigt en mycket produktiv energikälla. Tack vare de många forsarna kunde vattnet återanvändas många gånger på sin väg mot Glafsfjorden. Där fanns över tiden inte bara smedjor utan också vattendrivna kvarnar och sågverk.

Omfattande bestämmelser

Särskilt vattenkvarnarna var en viktig och allvarlig sak i sin tid. Det låg makt och härlighet i att råda över en kvarnström. Det innebar att kvarnströmmar inte sällan var en attraktiv handelsvara på den tidens marknad. Och naturligtvis blev kvarnhanteringen med tiden både inkomstkälla och skatteobjekt.

Kvarnverksamheten kom tidigt att kringgärdas av omfattande bestämmelser och regelverk. Studier av dessa skall dock, enligt forskarna, göras i medvetande om att de många stadgor som beslutades om i medeltiden och framåt inte bara var svårtolkade, de kunde också vara lätt förvirrande. Till detta kan läggas att stadgorna långtifrån alltid var rikstäckande. De reglerade verksamheterna mestadels fläckvis över landet. Anledningen till den mängd regelverk som beslutades om var framför allt tvistigheter om tillåtlighet och förekomst av malning i s.k. husbehovskvarnar å ena sidan och den storskaliga lönsamma malningen i odalkvarnar (äldre kvarnar) och tullkvarnar å andra sidan. De senare kvarnarna kontrollerades framför allt av stormännen, det andliga frälset och världsliga frälset samt Kronan. Fortsättning följer i del två av fyra.

  • Gösta Olofsson