2016-01-04 08:45

2016-01-04 08:45

Fascinerad av radiovågor

ARVIKA: Niklas Rangberg är nybliven radioamatör

För ett år sen återupptäckte Niklas Rangberg i Arvika ett gammalt intresse, amatörradio, och sen en månad tillbaka har han radioamatörcertifikat. Numera är han en flitig besökare på olika höjder där mottagningen är som bäst.

– Jag var på Storkasberget och gjorde ett allmänt anrop. Jag höll väl på i tio minuter och fick svar från en person. Jag är så pass nördig att jag blir hög av det.

Det var så intresset började med en fascination för fenomenet med radiovågor och radioteknik.

– Jag ville veta mer. Vad är det? Hur fungerar det? Hur är det möjligt att det kan fungera så? Lite back to basic, när radion uppfanns. Jag har alltid varit intresserad av teknik och fysik.

Sent 80-tal

När han var yngre, i slutet på 1980-talet, ägde han också en radioutrustning på det licensfria PR-bandet som han använde för att kommunicera med. Det var innan mobiltelefoner och smartphones var allmänt gods.

Då, precis som i dag, var han ofta ute i skogen och åkte skidor eller vandrade. Radion fanns nerstoppad i ryggsäcken, bara antennen stack upp.

– Med den kunde jag prata med min mamma långt bort. Det var skönt att ha den tryggheten.

Nu, drygt 25 år senare, har intresset väckts på nytt.

– Jag började för ett år sen och köpte en radio. Jag kopplade in den på datorn och surfade lite och hittade frekvenser som jag kunde ställa in den på för att få signaler.

Radioamatörcertifikat

I början ägnade han sig bara åt att söka och lyssna efter andras radiokommunikation. För att kunna sända själv måste man skaffa sig ett radioamatörcertifikat, vilket utfärdas av föreningen Sveriges Sändareamatörer, SSA.

– Jag beställde böcker och började läsa. Sen avlade jag prov hos en provförrättare i Karlstad.

Efter det fick han en egen anropssignal som identifierar honom som sändaramatör. Man kan dels göra allmänna anrop via radion och se om några svarar, dels rikta sig direkt till särskilda personer.

Som nybliven sändaramatör provar han sig sakta fram.

– Nyligen var jag i Stavnäs på ett berg och fick kontakt med någon i Skattkärr. Jag håller fortfarande på och utforskar. Hur långt kan jag nå och under vilka förutsättningar? Det finns en repeater vid Valfjället som gör att jag kan nå ut längre, flera mils radie från Valfjälls-masten.

En repeater ökar räckvidden genom att förstärka radions signaler och sedan skicka dem vidare.

Fler aktiva

Niklas Rangberg konstaterar att han med sina 45 år tillhör de yngre i skaran av radioamatörer och skulle gärna se att hobbyn fick fler aktiva.

– Det är så brett och innehåller så mycket, speciellt för teknikintresserade. Man kan experimentera, bygga sina egna radioapparater och utveckla tekniken. Och sen det sociala, man kan bygga upp ett kontaktnät med likasinnade och kommunicera med människor över hela världen.

Han är medlem i Föreningen Sveriges Sändareamtörer. Det finns även lokala amatörradioklubbar runt om i Sverige, även några i Värmland, där man också träffas fysiskt och gör saker tillsammans.

– Jag var på Storkasberget och gjorde ett allmänt anrop. Jag höll väl på i tio minuter och fick svar från en person. Jag är så pass nördig att jag blir hög av det.

Det var så intresset började med en fascination för fenomenet med radiovågor och radioteknik.

– Jag ville veta mer. Vad är det? Hur fungerar det? Hur är det möjligt att det kan fungera så? Lite back to basic, när radion uppfanns. Jag har alltid varit intresserad av teknik och fysik.

Sent 80-tal

När han var yngre, i slutet på 1980-talet, ägde han också en radioutrustning på det licensfria PR-bandet som han använde för att kommunicera med. Det var innan mobiltelefoner och smartphones var allmänt gods.

Då, precis som i dag, var han ofta ute i skogen och åkte skidor eller vandrade. Radion fanns nerstoppad i ryggsäcken, bara antennen stack upp.

– Med den kunde jag prata med min mamma långt bort. Det var skönt att ha den tryggheten.

Nu, drygt 25 år senare, har intresset väckts på nytt.

– Jag började för ett år sen och köpte en radio. Jag kopplade in den på datorn och surfade lite och hittade frekvenser som jag kunde ställa in den på för att få signaler.

Radioamatörcertifikat

I början ägnade han sig bara åt att söka och lyssna efter andras radiokommunikation. För att kunna sända själv måste man skaffa sig ett radioamatörcertifikat, vilket utfärdas av föreningen Sveriges Sändareamatörer, SSA.

– Jag beställde böcker och började läsa. Sen avlade jag prov hos en provförrättare i Karlstad.

Efter det fick han en egen anropssignal som identifierar honom som sändaramatör. Man kan dels göra allmänna anrop via radion och se om några svarar, dels rikta sig direkt till särskilda personer.

Som nybliven sändaramatör provar han sig sakta fram.

– Nyligen var jag i Stavnäs på ett berg och fick kontakt med någon i Skattkärr. Jag håller fortfarande på och utforskar. Hur långt kan jag nå och under vilka förutsättningar? Det finns en repeater vid Valfjället som gör att jag kan nå ut längre, flera mils radie från Valfjälls-masten.

En repeater ökar räckvidden genom att förstärka radions signaler och sedan skicka dem vidare.

Fler aktiva

Niklas Rangberg konstaterar att han med sina 45 år tillhör de yngre i skaran av radioamatörer och skulle gärna se att hobbyn fick fler aktiva.

– Det är så brett och innehåller så mycket, speciellt för teknikintresserade. Man kan experimentera, bygga sina egna radioapparater och utveckla tekniken. Och sen det sociala, man kan bygga upp ett kontaktnät med likasinnade och kommunicera med människor över hela världen.

Han är medlem i Föreningen Sveriges Sändareamtörer. Det finns även lokala amatörradioklubbar runt om i Sverige, även några i Värmland, där man också träffas fysiskt och gör saker tillsammans.