2016-01-02 15:27

2016-01-03 17:03

Sov två meter från branden – larmade SOS

ARVIKA: "Det tog ett tag innan folk öppnade"

Ett regnliknande ljud och ett snabbt agerande kan ha räddat livet på de boende på Storgatan.

Runt fyratiden på nyårsdagen väcktes Kamal Abdali av sin svåger Ibrahim.

Han hade suttit i vardagsrummet och tittat på tv.

– Plötsligt tyckte han att det lätt som det regnade.

Ibrahim tittade ut och såg att det brann på en närliggande balkong. Han väckte Kamal, som sov två meter från den eldhärjade balkongen, som också tittade ut.

– Jag såg att det brann, sen greppade jag telefonen och ringde SOS.

Klockan var då 04.08.

Såg att det lyste

Lättklädda sprang de ner på innegården och började skrika för att uppmärksamma folk i fastigheten om branden.

– Sedan sprang vi in genom porten och upp till lägenheten där det brann, och på vägen upp försökte vi knacka på så många dörrar vi hann.

Väl framme fick de knacka och banka ganska länge innan någon öppnade berättar Kamal Abdali.

– När kvinnan som bodde där öppnade sprang vi bara in och sa att det brinner.

Ibrahim försökte släcka elden med en hink vatten utan att lyckas. Men med hjälp av en brandsläckare kunde man få kontroll över elden på balkongen. Vad man inte visste var att elden fått fäste i taket.

Kamal Abdali hade hela tiden SOS i telefonen.

– Jag fick springa ner och möta räddningspersonalen, och när vi kom in på innergården så pekade jag på balkongen och då såg vi att det lyste orange där uppe.

”Känns som en sekund”

Med hjälp av räddningspersonalen lyckades man få ut alla som befann sig i fastigheten med adress Storgatan.

– Det tog ett tag innan folk öppnade, säger Kamal.

En kvinna trodde till exempel att det var något bråk och ringde SOS, innan hon såg blåsljusen utanför fastigheten.

Kamals lägenhet ligger på Köpmangatan. Där blev sex lägenheter obeboeliga under åtminstone en vecka, då röken låg på åt det hållet under brandförloppet.

NWT träffade en trött Kamal under lördagen.

– Jag har knappt sovit på 36 timmar så jag kommer knappt ihåg något. Det är först nu som jag börjar minnas, sa han då.

Hur känns det i dag (läs: söndag)?

– Jag var inne i min lägenhet i dag och kollade ut mot innergården. Man tänker på hur illa det kunde ha gått. Hela den natten känns som att den gick på en sekund.

Under lördagen lades en första text om Kamal ut på nwt.se:s Facebooksida. Många läsare skrev kommentarer.

”En äkta hjälte”.

”Jag blir glad av att läsa om medmänsklighet och hjälteinsatser! Heja!”.

”Tack för att ni räddade livet på oss!”.

Hur känns det att läsa de här kommentarerna?

– Det är snällt och fint det de skriver, det är kul med beröm. Men jag känner mig inte själv som någon hjälte. Jag agerade bara och gjorde som alla skulle ha gjort.

Runt fyratiden på nyårsdagen väcktes Kamal Abdali av sin svåger Ibrahim.

Han hade suttit i vardagsrummet och tittat på tv.

– Plötsligt tyckte han att det lätt som det regnade.

Ibrahim tittade ut och såg att det brann på en närliggande balkong. Han väckte Kamal, som sov två meter från den eldhärjade balkongen, som också tittade ut.

– Jag såg att det brann, sen greppade jag telefonen och ringde SOS.

Klockan var då 04.08.

Såg att det lyste

Lättklädda sprang de ner på innegården och började skrika för att uppmärksamma folk i fastigheten om branden.

– Sedan sprang vi in genom porten och upp till lägenheten där det brann, och på vägen upp försökte vi knacka på så många dörrar vi hann.

Väl framme fick de knacka och banka ganska länge innan någon öppnade berättar Kamal Abdali.

– När kvinnan som bodde där öppnade sprang vi bara in och sa att det brinner.

Ibrahim försökte släcka elden med en hink vatten utan att lyckas. Men med hjälp av en brandsläckare kunde man få kontroll över elden på balkongen. Vad man inte visste var att elden fått fäste i taket.

Kamal Abdali hade hela tiden SOS i telefonen.

– Jag fick springa ner och möta räddningspersonalen, och när vi kom in på innergården så pekade jag på balkongen och då såg vi att det lyste orange där uppe.

”Känns som en sekund”

Med hjälp av räddningspersonalen lyckades man få ut alla som befann sig i fastigheten med adress Storgatan.

– Det tog ett tag innan folk öppnade, säger Kamal.

En kvinna trodde till exempel att det var något bråk och ringde SOS, innan hon såg blåsljusen utanför fastigheten.

Kamals lägenhet ligger på Köpmangatan. Där blev sex lägenheter obeboeliga under åtminstone en vecka, då röken låg på åt det hållet under brandförloppet.

NWT träffade en trött Kamal under lördagen.

– Jag har knappt sovit på 36 timmar så jag kommer knappt ihåg något. Det är först nu som jag börjar minnas, sa han då.

Hur känns det i dag (läs: söndag)?

– Jag var inne i min lägenhet i dag och kollade ut mot innergården. Man tänker på hur illa det kunde ha gått. Hela den natten känns som att den gick på en sekund.

Under lördagen lades en första text om Kamal ut på nwt.se:s Facebooksida. Många läsare skrev kommentarer.

”En äkta hjälte”.

”Jag blir glad av att läsa om medmänsklighet och hjälteinsatser! Heja!”.

”Tack för att ni räddade livet på oss!”.

Hur känns det att läsa de här kommentarerna?

– Det är snällt och fint det de skriver, det är kul med beröm. Men jag känner mig inte själv som någon hjälte. Jag agerade bara och gjorde som alla skulle ha gjort.