2015-10-23 06:00

2015-10-23 10:32

Startar stödgrupp för kvinnor

CHARLOTTENBERG: Öppenvårdsteamet i Eda kommun

Öppenvårdsteamet i Eda kommun startar i november en stödgrupp för kvinnor som lever i en relation där våld förekommer eller som har utsatts för det i en tidigare relation.

– Vi vet inte om det har ökat, inte om det minskat heller. Men vi vet att det finns kvinnor i Eda som, precis som i andra kommuner, lever under makt, kontroll och våld. Vi vet också att det är svårt att få rätt hjälp och att nås av den hjälp som finns.

Mona Vikström jobbar som kurator på Familjecentralen i Charlottenberg och som barn- och ungdomsbehandlare i öppenvårdsteamet. Hon ska ansvara för gruppen tillsammans med kollegan Kerstin Söderberg som är familjebehandlare och bland annat utbildad vid Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.

Individuellt stöd

Till att börja med blir det fem träffar. Tanken med stödgruppen är att kvinnorna ska kunna träffa andra med liknande erfarenheter. Få möjlighet att diskutera tillsammans och få förståelse för hur de påverkats av våldet. Samtidigt ska de få råd och information kring olika frågor, till exempel vad som händer efteråt om de anmäler våldet, hur rättsprocessen ser ut.

– Om gruppen sen själv vill kan vi erbjuda fem gånger till och efter det ytterligare fem gånger. Kvinnorna kommer också att erbjudas individuellt stöd om de har behov av det. Man sätter i gång mycket när man startar en grupp. En del händelser är så privata att de kanske inte orkar dela det med gruppen, då måste de få en chans att bearbeta det individuellt, säger Mona Vikström.

I gruppen kommer ämnen som på olika sätt berör våld i relationer att tas upp. Bland annat kommer man att prata om vad som är våld.

– Det är viktigt att belysa våldet ur alla aspekter för att öka förståelsen för vad de är utsatta för. Det behöver inte vara brutna ben och blåmärken. Man brukar prata om fysiskt och psykiskt våld, men det kan också vara sexuellt, ekonomiskt, materiellt – att mannen slår sönder saker som betyder mycket för dig – att han hotar skada husdjuren. Något som man sett en ökning av och som börjat uppmärksammas mer. Man vet att det har en kvarhållande effekt på kvinnor, att de inte vågar lämna om de vet att mannen kan skada djuren, säger Kerstin Söderberg.

– Våld är allt som syftar till att begränsa kvinnors livsutrymme, att kontrollera henne.

Gränserna flyttas

Mona Vikström menar att alla kvinnor kan hamna i den här situationen med våld i relationen.

– Det är vår erfarenhet. Det finns så mycket förutfattade meningar. Det är inte en speciell grupp kvinnor som råkar ut för det. Det kan vara vi, det kan vara våra döttrar.

Hon förklarar det med vad som brukar kallas för normaliseringsprocessen, som beskriver hur gränserna för det acceptabla sakta förflyttas. Ett beteende och en situation som några månader tidigare inte skulle ha upplevts som normal har plötsligt blivit det.

– Vi kommer att prata mycket om normaliseringsprocessen som gör att du förflyttar dina egna gränser och lägger över skulden på dig själv. Att det kan bli så beror på att det sker över lång tid. Successivt begränsas ditt utrymme. Då blir man svagare och svagare, samtidigt gör det männen starkare.

Det börjar ofta inte med våld direkt, utan med ifrågasättanden och nedvärderingar. Kan du det där? Nästa gång: Vad dum i huvudet du är. Eller. Varför är du så dålig på att laga mat? Kvinnorna får hela tiden höra att de inte är någonting värda. Till slut ser de sig själva med mannens ögon.

– Så den dagen slaget kommer så är de så under isen att de tar på sig skulden själv. Hade jag inte sagt så, eller gjort så, hade det inte hänt, säger Mona Vikström.

Vad är en bra relation? är också en fråga som man kommer att ta upp till diskussion.

– Hur ska det kännas i en relation? Vad ska ingå?

Hon nämner själv några faktorer, som kan tyckas självklara, men inte alltid är det. Att det finns en balans mellan parterna, att båda får utrymme. Och att man känner sig trygg i relationen.

Man ska inte behöva vara rädd för att öppna dörren hemma och undra på vilket humör han är i dag, vilket kan vara vardagen för kvinnor som utsätts för olika former av våld i sin relation.

Krävs mod

Huvudsyftet med stödgruppen är enligt Mona Vikström och Kerstin Söderberg att kvinnorna ska må bättre.

– Att de ska återta rätten till sitt eget liv och att avlasta dem från skuld och skam.

– Folk undrar, varför stannar hon kvar, varför går hon inte? Då är vi tillbaka i normaliseringsprocessen igen. Vi vänder på frågan i stället: Hur gjorde du för att få mod att lämna honom? För det krävs mod att lämna en våldsam man. Det är svårt att få den hjälp de behöver. De är redan så isolerade.

Många kvinnor förlorar mycket av de kontakter de haft tidigare. De går till jobbet, sen direkt hem.

Yngre kvinnor

Den stödgrupp som startar i november vänder sig till kvinnor från 25 år och uppåt.

– Men vi skulle även behöva en grupp för yngre kvinnor, 18 till 25 år. Behovet vet vi finns. Men problemen ser delvis lite annorlunda ut för dem; där är det mer kränkningar, utsatthet på nätet, tjatsex, att tjejerna inte förmår säga nej. Det är så normaliserat, de förstår inte att de inte behöver säga ja till sex, utan går med på saker fast de egentligen inte vill. Eller att man är ihop med en kontrollerande kille som går igenom hennes sms. Det är tuffare att vara tjej i dag, säger Kerstin Söderberg.

Planerna är att öppenvårdsteamet ska starta en grupp för yngre kvinnor till våren.

– Det är så det är meningen att vi ska jobba. När det uppstår ett behov ska vi snabbt kunna starta en grupp som kan ta sig an det, säger Mona Vikström.

– Vi vet inte om det har ökat, inte om det minskat heller. Men vi vet att det finns kvinnor i Eda som, precis som i andra kommuner, lever under makt, kontroll och våld. Vi vet också att det är svårt att få rätt hjälp och att nås av den hjälp som finns.

Mona Vikström jobbar som kurator på Familjecentralen i Charlottenberg och som barn- och ungdomsbehandlare i öppenvårdsteamet. Hon ska ansvara för gruppen tillsammans med kollegan Kerstin Söderberg som är familjebehandlare och bland annat utbildad vid Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.

Individuellt stöd

Till att börja med blir det fem träffar. Tanken med stödgruppen är att kvinnorna ska kunna träffa andra med liknande erfarenheter. Få möjlighet att diskutera tillsammans och få förståelse för hur de påverkats av våldet. Samtidigt ska de få råd och information kring olika frågor, till exempel vad som händer efteråt om de anmäler våldet, hur rättsprocessen ser ut.

– Om gruppen sen själv vill kan vi erbjuda fem gånger till och efter det ytterligare fem gånger. Kvinnorna kommer också att erbjudas individuellt stöd om de har behov av det. Man sätter i gång mycket när man startar en grupp. En del händelser är så privata att de kanske inte orkar dela det med gruppen, då måste de få en chans att bearbeta det individuellt, säger Mona Vikström.

I gruppen kommer ämnen som på olika sätt berör våld i relationer att tas upp. Bland annat kommer man att prata om vad som är våld.

– Det är viktigt att belysa våldet ur alla aspekter för att öka förståelsen för vad de är utsatta för. Det behöver inte vara brutna ben och blåmärken. Man brukar prata om fysiskt och psykiskt våld, men det kan också vara sexuellt, ekonomiskt, materiellt – att mannen slår sönder saker som betyder mycket för dig – att han hotar skada husdjuren. Något som man sett en ökning av och som börjat uppmärksammas mer. Man vet att det har en kvarhållande effekt på kvinnor, att de inte vågar lämna om de vet att mannen kan skada djuren, säger Kerstin Söderberg.

– Våld är allt som syftar till att begränsa kvinnors livsutrymme, att kontrollera henne.

Gränserna flyttas

Mona Vikström menar att alla kvinnor kan hamna i den här situationen med våld i relationen.

– Det är vår erfarenhet. Det finns så mycket förutfattade meningar. Det är inte en speciell grupp kvinnor som råkar ut för det. Det kan vara vi, det kan vara våra döttrar.

Hon förklarar det med vad som brukar kallas för normaliseringsprocessen, som beskriver hur gränserna för det acceptabla sakta förflyttas. Ett beteende och en situation som några månader tidigare inte skulle ha upplevts som normal har plötsligt blivit det.

– Vi kommer att prata mycket om normaliseringsprocessen som gör att du förflyttar dina egna gränser och lägger över skulden på dig själv. Att det kan bli så beror på att det sker över lång tid. Successivt begränsas ditt utrymme. Då blir man svagare och svagare, samtidigt gör det männen starkare.

Det börjar ofta inte med våld direkt, utan med ifrågasättanden och nedvärderingar. Kan du det där? Nästa gång: Vad dum i huvudet du är. Eller. Varför är du så dålig på att laga mat? Kvinnorna får hela tiden höra att de inte är någonting värda. Till slut ser de sig själva med mannens ögon.

– Så den dagen slaget kommer så är de så under isen att de tar på sig skulden själv. Hade jag inte sagt så, eller gjort så, hade det inte hänt, säger Mona Vikström.

Vad är en bra relation? är också en fråga som man kommer att ta upp till diskussion.

– Hur ska det kännas i en relation? Vad ska ingå?

Hon nämner själv några faktorer, som kan tyckas självklara, men inte alltid är det. Att det finns en balans mellan parterna, att båda får utrymme. Och att man känner sig trygg i relationen.

Man ska inte behöva vara rädd för att öppna dörren hemma och undra på vilket humör han är i dag, vilket kan vara vardagen för kvinnor som utsätts för olika former av våld i sin relation.

Krävs mod

Huvudsyftet med stödgruppen är enligt Mona Vikström och Kerstin Söderberg att kvinnorna ska må bättre.

– Att de ska återta rätten till sitt eget liv och att avlasta dem från skuld och skam.

– Folk undrar, varför stannar hon kvar, varför går hon inte? Då är vi tillbaka i normaliseringsprocessen igen. Vi vänder på frågan i stället: Hur gjorde du för att få mod att lämna honom? För det krävs mod att lämna en våldsam man. Det är svårt att få den hjälp de behöver. De är redan så isolerade.

Många kvinnor förlorar mycket av de kontakter de haft tidigare. De går till jobbet, sen direkt hem.

Yngre kvinnor

Den stödgrupp som startar i november vänder sig till kvinnor från 25 år och uppåt.

– Men vi skulle även behöva en grupp för yngre kvinnor, 18 till 25 år. Behovet vet vi finns. Men problemen ser delvis lite annorlunda ut för dem; där är det mer kränkningar, utsatthet på nätet, tjatsex, att tjejerna inte förmår säga nej. Det är så normaliserat, de förstår inte att de inte behöver säga ja till sex, utan går med på saker fast de egentligen inte vill. Eller att man är ihop med en kontrollerande kille som går igenom hennes sms. Det är tuffare att vara tjej i dag, säger Kerstin Söderberg.

Planerna är att öppenvårdsteamet ska starta en grupp för yngre kvinnor till våren.

– Det är så det är meningen att vi ska jobba. När det uppstår ett behov ska vi snabbt kunna starta en grupp som kan ta sig an det, säger Mona Vikström.

Fler stödgrupper planeras

Öppenvårdsteamet, som är en del av kommunens individ- och familjeomsorg, har beslutat att starta två stödgrupper som riktar sig till barn.

En grupp vänder sig till barn med föräldrar som har någon form av beroende, antingen av alkohol, droger eller tabletter. Den andra är för barn med föräldrar som lider av psykisk ohälsa.

Varje stödgrupp omfattas av 15 träffar.

Datum för när stödgrupperna startar är inte utsatt, men det är planerat att ske inom sex månader.

Källa: