2016-07-20 06:00

2016-07-20 13:43

Där naturen har tagit över skötseln

TÖCKSFORS: Bilkyrkogården i Båstnäs

Ivanssons gamla bilskrot är sen länge nedlagd och bilarna lämnades till sitt bittra öde. Men det ingen visste var att naturen knackade på dörren och tog över skötseln på egen hand.

Den lokala bilskroten är knappast förknippad med romantik. Det är en plats för reservdelar och demolering. Där saker lämnas in för att ingen vill ha med det att göra längre.

När du lämnar E18 och tar in på grusvägen mot Båstnäs flankeras bilresan av idylliska gårdar med välansade gräsmattor och skyltar som: ”Kör sakta - Lekande barn”.

Landsbygden som vi känner den. Men människorna på de idylliska gårdarna tittar knappt upp på bilen som kör på grusvägen alldeles intill deras vita staket. De kanske har bättre saker för sig än att kolla på en främmande bil, vem vet. Vad vi vet är att den 20 kilometer långa grusvägen är tätt trafikerad under sommaren med vilsna turister som letar efter Töcksfors pärla – Ivanssons bilskrot.

Alltid funnits

Tomas Ivansson äger skroten tillsammans med systern Pia och farbror Tore. Det var Tomas far, Rune Ivansson som drev skroten med Tore fram tills hans bortgång 2014.

– Bilskroten har alltid funnits där, ända sen jag var barn och tills i dag. Pappa var där hela tiden, så det blev naturligt att vara där ute. Den ligger varmt om hjärtat och betyder nog mer än vad jag tror.

Människor från hela Europa vallfärdar för att uppleva skroten och på senare år har även svenskarna fått upp ögonen.

– Skroten har varit känd i Europa för den bilintresserade. När Staffan Ekengren släppte sin bok Kärlek till en skrot, blev det en märkbar ökning av folk som var på skroten. Tidigare har det mest varit fotografer som kommit och gått, men nu är den av allmänt intresse.

Runt 1000 bilar

Hur många bilar som finns på skroten kan han bara gissa.

– Jag och min syster försökte räkna när vi var små, men gav upp efter ett par hundra. Runt 700–1000 bilar brukar folk som är här uppskatta till.

Tomas hoppas skroten får leva vidare och har inga planer på att ändra något.

– Tanken är att det ska få finnas kvar så länge som möjligt, speciellt nu när den är så uppskattad. Jag var där för någon vecka sen och är fotointresserad själv, så det är väldigt roligt att ha möjligheten att åka dit ut.

Göms i skogen

När du ser skylten Här slutar allmän väg, då är du framme. Ett fält av bilar ligger bakom skylten och en första tanke slår en: är det här allt? Visst, det är en massa bilar på ett övervuxet fält, men något mer hade nog önskats.

Var det bara en skröna, att det skulle finnas hundratals med bilvrak som naturen klätt varsamt i sin egen kostym?

En liten trollstig letar sig in i skogen från det övergivna kontoret. Bara synlig om du går nära. Det är verkligen ingen turistattraktion med vägbeskrivningar, skyltar och informationsbroschyrer.

Det är du som får göra din egen väg för att finna allt som människan glömt och naturen gömt.

En stillsam plats

När du har tagit dig in i skogen, är det bara att följa de små snåriga stigarna. Det är tyst och det känns som om bilarna sover. Med försiktiga steg undviker man gamla plåtdelar och krokiga rötter.

Ingen vill störa eller förstöra den upplevelse som fångar en. Kameraklick hörs med jämna mellanrum och ibland dyker en till besökare upp bland träden. Det är svårt att beskriva sinnesstämningen där i skogen. Hur hundratals gamla vrak sluter sig om en och bjuder in dig till en resa som kan liknas med jordens kretslopp.

Bilarna som en gång var nya och omhändertagna, föll i glömska på skroten när ingen vela ha dem längre. Tiden gick och i dag, 60 år senare, ger de glädje till tusentals människor genom att bara existera på en sovande bilskrot.

– Skroten har sitt eget liv. Den gör saker när vi inte är där, säger Tomas Ivansson.

Den lokala bilskroten är knappast förknippad med romantik. Det är en plats för reservdelar och demolering. Där saker lämnas in för att ingen vill ha med det att göra längre.

När du lämnar E18 och tar in på grusvägen mot Båstnäs flankeras bilresan av idylliska gårdar med välansade gräsmattor och skyltar som: ”Kör sakta - Lekande barn”.

Landsbygden som vi känner den. Men människorna på de idylliska gårdarna tittar knappt upp på bilen som kör på grusvägen alldeles intill deras vita staket. De kanske har bättre saker för sig än att kolla på en främmande bil, vem vet. Vad vi vet är att den 20 kilometer långa grusvägen är tätt trafikerad under sommaren med vilsna turister som letar efter Töcksfors pärla – Ivanssons bilskrot.

Alltid funnits

Tomas Ivansson äger skroten tillsammans med systern Pia och farbror Tore. Det var Tomas far, Rune Ivansson som drev skroten med Tore fram tills hans bortgång 2014.

– Bilskroten har alltid funnits där, ända sen jag var barn och tills i dag. Pappa var där hela tiden, så det blev naturligt att vara där ute. Den ligger varmt om hjärtat och betyder nog mer än vad jag tror.

Människor från hela Europa vallfärdar för att uppleva skroten och på senare år har även svenskarna fått upp ögonen.

– Skroten har varit känd i Europa för den bilintresserade. När Staffan Ekengren släppte sin bok Kärlek till en skrot, blev det en märkbar ökning av folk som var på skroten. Tidigare har det mest varit fotografer som kommit och gått, men nu är den av allmänt intresse.

Runt 1000 bilar

Hur många bilar som finns på skroten kan han bara gissa.

– Jag och min syster försökte räkna när vi var små, men gav upp efter ett par hundra. Runt 700–1000 bilar brukar folk som är här uppskatta till.

Tomas hoppas skroten får leva vidare och har inga planer på att ändra något.

– Tanken är att det ska få finnas kvar så länge som möjligt, speciellt nu när den är så uppskattad. Jag var där för någon vecka sen och är fotointresserad själv, så det är väldigt roligt att ha möjligheten att åka dit ut.

Göms i skogen

När du ser skylten Här slutar allmän väg, då är du framme. Ett fält av bilar ligger bakom skylten och en första tanke slår en: är det här allt? Visst, det är en massa bilar på ett övervuxet fält, men något mer hade nog önskats.

Var det bara en skröna, att det skulle finnas hundratals med bilvrak som naturen klätt varsamt i sin egen kostym?

En liten trollstig letar sig in i skogen från det övergivna kontoret. Bara synlig om du går nära. Det är verkligen ingen turistattraktion med vägbeskrivningar, skyltar och informationsbroschyrer.

Det är du som får göra din egen väg för att finna allt som människan glömt och naturen gömt.

En stillsam plats

När du har tagit dig in i skogen, är det bara att följa de små snåriga stigarna. Det är tyst och det känns som om bilarna sover. Med försiktiga steg undviker man gamla plåtdelar och krokiga rötter.

Ingen vill störa eller förstöra den upplevelse som fångar en. Kameraklick hörs med jämna mellanrum och ibland dyker en till besökare upp bland träden. Det är svårt att beskriva sinnesstämningen där i skogen. Hur hundratals gamla vrak sluter sig om en och bjuder in dig till en resa som kan liknas med jordens kretslopp.

Bilarna som en gång var nya och omhändertagna, föll i glömska på skroten när ingen vela ha dem längre. Tiden gick och i dag, 60 år senare, ger de glädje till tusentals människor genom att bara existera på en sovande bilskrot.

– Skroten har sitt eget liv. Den gör saker när vi inte är där, säger Tomas Ivansson.

  • Robert Nilsson

Båstnäs bilkyrkogård

Bröderna Rune och Tore Ivansson startade bilskroten tillsammans i mitten av 50-talet. Största kunderna på bilskroten var gränshandeln med Norge, som hade strikta lagar kring bilar. De demonterade en bil i tre delar för att sedan köra in delarna i Norge och montera ihop den. Bilskroten har i dag cirka 1000 bilar. Efter Rune Ivanssons bortgång 2014 tog Tomas, Pia och Tore över som ägare. Rune och Tore Ivanssons har även medverkat i tv-programmet 100 höjdare med Filip och Fredrik, där de hamnade högt upp på listan. Tomas Ivansson är själv inte intresserad av bilar. När han var liten sa hans far ”det här ska du inte hålla på med” och så blev det. Böcker om skroten har publicerats, samt en rad andra projekt. ”Parkert” av Per Hjort och Rolf Larsen är en fotobok om bilskroten. Staffan Ekengrens bok ”Kärlek till en skrot” innehåller foton och historian om skroten.

Källa: