2016-05-03 16:16

2016-05-04 08:02

Från medvetslös till hemgång på några timmar

ÅRJÄNG: Svår hjärnskakning efter ridolycka

För snart två veckor sedan ramlade Anna Friberg av sin häst och låg medvetslös en på grusväg.
Efter samtalet till 112 kom både ambulans och helikopter och snart var hon röntgad och bedömd på sjukhuset i Karlstad. Så långt fungerade allt precis som det ska.
Det som hände sen kändes inte lika tryggt.

Torsdag för snart två veckor sedan var Anna Friberg, 39 år, ute och red i omgivningarna kring gården i Mosserud norr om Årjäng.

Plötsligt sjönk hästens ben igenom och den slog runt. Anna ramlade av och slog sig så svårt att hon blev liggande medvetslös på grusvägen.

Hästen sprang hem och varslade om att något hänt. Anna blev hämtad med helikopter och körd till Centralsjukhuset i Karlstad.

Dimmiga timmar

Hennes egna minnen från första timmarna på akuten är dimmiga. Efter undersökning och röntgen konstaterades att hon hade en kraftig hjärnskakning.

– Efter ett tag frågade de om jag kunde sitta upp. Det kunde jag inte först men efter ett tag. Då sa de att vi kunde åka hem, berättar Anna Friberg.

Hennes sambo och son som var med blev väldigt förvånade av beskedet. Skulle Anna verkligen hem i det tillståndet? Utan medicin eller återbesökstid? Jo, så var det.

– Min sambo frågade flera gånger och det var det besked han fick. Jag behövde bara vila.

Utan värktabletter eller tid för återbesök fick hon halvt bäras ut till bilen och åka de tolv milen hem.

– Jag mådde så dåligt, spydde och hade ont. Jag har haft hjärnskakning förut så jag har att jämföra med, säger Anna Friberg.

Fraktur i ansiktet

På lördag ringde hennes sambo till Centralsjukhuset för att be om råd. Anna mådde fortfarande illa, hade ont och kunde inte äta. Då granskas röntgenplåtarna på nytt och en fraktur på kindbenet och det upptäcks.

– Sköterskan var jättegullig och tyckte att jag skulle komma in direkt, berättar Anna Friberg.

Men i bilen på väg till Karlstad ringer sköterskan igen med beskedet att hon får vänta till på måndag.

Vid besöket på måndag bokas operationstid till torsdag och hon får äntligen starkare värktabletter.

Vid inskrivningen upptäcks ännu en fraktur. Men någon operation blir det inte. Det finns inte tid, det planerade schemat håller inte.

– Det här är verkligen inget klagomål mot personalen. Det är klart att det blir fel på grund av mänskliga faktorn när, speciellt personalen på akuten, måste stressa så för att det är för många patienter på för få personal. Läkaren var verkligen jätteledsen när operationen blev inställd. Men det här funkar inte och så ska de spara in ännu mer på personal, säger Anna Friberg.

I fredags blev operationen av och nu vilar hon ut hemma hos familjen.

– Jag funderar ju på hur det kunde bli så här, hur kunde de missa frakturerna? Och jag bara blev hemskickad utan någonting.

Vad händer nu?

– Inget nytt besök planerat. Det behövdes inte enligt honom som opererade mig. En annan läkare som undersökte mig sa att det skulle bli ny röntgen efteråt för att kontrollera att det ligger rätt nu. Låter ju logiskt, men olika läkare tycker olika har jag ju lärt mig. Jag får ringa vårdcentralen och ta bort stygnen.

Torsdag för snart två veckor sedan var Anna Friberg, 39 år, ute och red i omgivningarna kring gården i Mosserud norr om Årjäng.

Plötsligt sjönk hästens ben igenom och den slog runt. Anna ramlade av och slog sig så svårt att hon blev liggande medvetslös på grusvägen.

Hästen sprang hem och varslade om att något hänt. Anna blev hämtad med helikopter och körd till Centralsjukhuset i Karlstad.

Dimmiga timmar

Hennes egna minnen från första timmarna på akuten är dimmiga. Efter undersökning och röntgen konstaterades att hon hade en kraftig hjärnskakning.

– Efter ett tag frågade de om jag kunde sitta upp. Det kunde jag inte först men efter ett tag. Då sa de att vi kunde åka hem, berättar Anna Friberg.

Hennes sambo och son som var med blev väldigt förvånade av beskedet. Skulle Anna verkligen hem i det tillståndet? Utan medicin eller återbesökstid? Jo, så var det.

– Min sambo frågade flera gånger och det var det besked han fick. Jag behövde bara vila.

Utan värktabletter eller tid för återbesök fick hon halvt bäras ut till bilen och åka de tolv milen hem.

– Jag mådde så dåligt, spydde och hade ont. Jag har haft hjärnskakning förut så jag har att jämföra med, säger Anna Friberg.

Fraktur i ansiktet

På lördag ringde hennes sambo till Centralsjukhuset för att be om råd. Anna mådde fortfarande illa, hade ont och kunde inte äta. Då granskas röntgenplåtarna på nytt och en fraktur på kindbenet och det upptäcks.

– Sköterskan var jättegullig och tyckte att jag skulle komma in direkt, berättar Anna Friberg.

Men i bilen på väg till Karlstad ringer sköterskan igen med beskedet att hon får vänta till på måndag.

Vid besöket på måndag bokas operationstid till torsdag och hon får äntligen starkare värktabletter.

Vid inskrivningen upptäcks ännu en fraktur. Men någon operation blir det inte. Det finns inte tid, det planerade schemat håller inte.

– Det här är verkligen inget klagomål mot personalen. Det är klart att det blir fel på grund av mänskliga faktorn när, speciellt personalen på akuten, måste stressa så för att det är för många patienter på för få personal. Läkaren var verkligen jätteledsen när operationen blev inställd. Men det här funkar inte och så ska de spara in ännu mer på personal, säger Anna Friberg.

I fredags blev operationen av och nu vilar hon ut hemma hos familjen.

– Jag funderar ju på hur det kunde bli så här, hur kunde de missa frakturerna? Och jag bara blev hemskickad utan någonting.

Vad händer nu?

– Inget nytt besök planerat. Det behövdes inte enligt honom som opererade mig. En annan läkare som undersökte mig sa att det skulle bli ny röntgen efteråt för att kontrollera att det ligger rätt nu. Låter ju logiskt, men olika läkare tycker olika har jag ju lärt mig. Jag får ringa vårdcentralen och ta bort stygnen.