2015-10-12 06:00

2015-10-12 06:00

Bert visar upp troféerna

LENNARTSFORS: Har jagat hela livet

Han har fällt isbjörn och har en sällan skådad älgtrofé där hemma i timmerstugan i Lennartsfors. Jägarveteranen Bertil Carlson, 82, bjuder NWT:s läsare på både äventyrliga jakthistorier och ett och annat jakttips.

Bertil - eller Bert som han kallas - har varit jägare hela livet. Han växte upp i USA, men tack vare svenska familjekopplingar tillbringade han mycket tid i Bullaren i Bohuslän. Numera spenderar han och hustrun June sommarhalvåret i timmerstugan i Lennartsfors, under vinterhalvåret bor de i ”regniga Seattle”. Men tillbaka till jakten.

– Jag började med slangbella, lite senare blev det luftgevär. Det var fattiga tider i USA på 30- och 40-talet och allt kött vi åt hade vi själva skjutit. Vi levde på hjortkött, berättar Bert.

Jaktintresset växte sig dock allt starkare, Bert har jagat i stort sett allt, och berättar om hur jakten i USA skiljer sig från den svenska.

– I USA får man endast jaga fågel med hund, det är ett helt annat sätt att jaga.

Enorm älgtrofé

Det går inte att undgå att se den enorma älgen som tornar upp sig på väggen. Bert berättar att han aldrig har räknat taggarna, men delar med sig av historien bakom fällningen:

– Vi befann oss i King Salmon, Alaska. Jag jagade tillsammans med en guide och fick syn på älgen vid en sjö. Varje gång han sänkte huvudet under vattenytan smög vi närmare och till sist fick jag skottläge. Jag sköt – men han bara stod där och skakade lite på sig.

– Sedan small det igen och han föll.

Bert uppskattar att älgen vägde knappt ett ton och var högre än han själv. Han fick bära hornen på ryggen tillbaka till tältet de bodde i. Guiden hade fullt sjå med skinnet. När de kom tillbaka nästa dag hade en grisslybjörn festat loss på köttet.

– Jag fick åtminstone med mig filén.

Hornen på flygvingen

Men när han skulle flyga hem till USA fick inte hornen plats.

– De fick surras på flygplansvingen, berättar Bert och ler åt minnet.

Riktigt dramatiskt blev det dock den gången han fällde en isbjörn, i Kanada vid gränsen till Ryssland. Förutom att ryssarna försökte lura expeditionen med falska koordinater, att det var 60 grader kallt och att ett flygplan ständigt cirkulerade i luften över dem för att säkerställa att de skulle ta sig därifrån, höll också Berts guide på att hamna i kamp med den då förmodat fällda isbjörnen.

– Det var ett äventyr! medger Bert.

– En isbjörn jagar man inte. Man upptäcker den och kommer till den. Dessutom är det svårt att upptäcka en isbjörn. Den är vit, men det är också allt annat där.

Bert och hans guide fick så småningom korn på en hane, det enda som var tillåtet att jaga fram till 1967 då isbjörnsjakt förbjöds i området. Efter dramatiska omständigheter fälldes till sist isbjörnen. Då hade Bert i omgångar försökt fotografera bytet:

– Guiden sköt sista skottet och sa: ”nu kan du ta kort”, säger Bert och skrattar.

Men trots alla jaktframgångar lär man inte få se Bert i skogen under älgjakten:

– Nej, numera jagar jag med kameran och allra helst fiskar jag.

Men några jakttips kan du väl dela med dig av?

– Du ska smyga fram och alltid gå mot vinden. Du ska vara så tyst som möjligt: titta och lyssna. Och det bästa är alltid att du ser djuret först, innan det ser dig.

Bertil - eller Bert som han kallas - har varit jägare hela livet. Han växte upp i USA, men tack vare svenska familjekopplingar tillbringade han mycket tid i Bullaren i Bohuslän. Numera spenderar han och hustrun June sommarhalvåret i timmerstugan i Lennartsfors, under vinterhalvåret bor de i ”regniga Seattle”. Men tillbaka till jakten.

– Jag började med slangbella, lite senare blev det luftgevär. Det var fattiga tider i USA på 30- och 40-talet och allt kött vi åt hade vi själva skjutit. Vi levde på hjortkött, berättar Bert.

Jaktintresset växte sig dock allt starkare, Bert har jagat i stort sett allt, och berättar om hur jakten i USA skiljer sig från den svenska.

– I USA får man endast jaga fågel med hund, det är ett helt annat sätt att jaga.

Enorm älgtrofé

Det går inte att undgå att se den enorma älgen som tornar upp sig på väggen. Bert berättar att han aldrig har räknat taggarna, men delar med sig av historien bakom fällningen:

– Vi befann oss i King Salmon, Alaska. Jag jagade tillsammans med en guide och fick syn på älgen vid en sjö. Varje gång han sänkte huvudet under vattenytan smög vi närmare och till sist fick jag skottläge. Jag sköt – men han bara stod där och skakade lite på sig.

– Sedan small det igen och han föll.

Bert uppskattar att älgen vägde knappt ett ton och var högre än han själv. Han fick bära hornen på ryggen tillbaka till tältet de bodde i. Guiden hade fullt sjå med skinnet. När de kom tillbaka nästa dag hade en grisslybjörn festat loss på köttet.

– Jag fick åtminstone med mig filén.

Hornen på flygvingen

Men när han skulle flyga hem till USA fick inte hornen plats.

– De fick surras på flygplansvingen, berättar Bert och ler åt minnet.

Riktigt dramatiskt blev det dock den gången han fällde en isbjörn, i Kanada vid gränsen till Ryssland. Förutom att ryssarna försökte lura expeditionen med falska koordinater, att det var 60 grader kallt och att ett flygplan ständigt cirkulerade i luften över dem för att säkerställa att de skulle ta sig därifrån, höll också Berts guide på att hamna i kamp med den då förmodat fällda isbjörnen.

– Det var ett äventyr! medger Bert.

– En isbjörn jagar man inte. Man upptäcker den och kommer till den. Dessutom är det svårt att upptäcka en isbjörn. Den är vit, men det är också allt annat där.

Bert och hans guide fick så småningom korn på en hane, det enda som var tillåtet att jaga fram till 1967 då isbjörnsjakt förbjöds i området. Efter dramatiska omständigheter fälldes till sist isbjörnen. Då hade Bert i omgångar försökt fotografera bytet:

– Guiden sköt sista skottet och sa: ”nu kan du ta kort”, säger Bert och skrattar.

Men trots alla jaktframgångar lär man inte få se Bert i skogen under älgjakten:

– Nej, numera jagar jag med kameran och allra helst fiskar jag.

Men några jakttips kan du väl dela med dig av?

– Du ska smyga fram och alltid gå mot vinden. Du ska vara så tyst som möjligt: titta och lyssna. Och det bästa är alltid att du ser djuret först, innan det ser dig.