Arvika–Karlstad ...och nu Madrid

För det andra passade det väldigt väl in i min framtidsplan att flytta till Madrid för att arbeta som konsult åt ett precis nystartat webbföretag.

Jag är inte ursprungligen från Värmland, men dit flyttade jag för att jobba, efter min avslutade högskoleutbildning. Jag blev kvar i ett halvår.

Först bodde jag i Arvika, sedan i Karlstad. Städerna i sig skiljer sig väldigt mycket, men jag pratar hellre om min erfarenhet av att flytta någon annanstans. För jobb.

De flesta jag känner sa att jag skulle bli ensam. Arvika, till att börja med, är inte särskilt stort med ett invånarantal på 15 000 personer. Och det är svårt att bygga sig ett hem, när man som inneboende sover i någon annans säng.

Jag lärde mig att det ena inte tar ut det andra. Jag saknade mina vänner. Ännu mer min familj. Men all den lediga tid jag gavs, gick till att prova på det nya livet. När jag sedan börjat komma i fas med vardagen, insåg jag att jag redan hade börjat bygga mig en grund att stå på.

Och efter mina månader i Arvika och Karlstad, stod jag på tågstationen och insåg att jag lämnade Värmland med vemod. Jag skrev en kort hälsning till er värmlänningar på NWT:s andrasida, om att ni varit välkomnande. Jag menade det.

På tågstationen tänkte jag också mycket på om man ska vara beredd på att flytta för att få jobba. När jag sedan satte mig i kupén kretsade tankarna kring allt jag lärt mig, och hur jag vuxit av erfarenheten.

Redan två veckor senare stod jag på flygplatsen på väg till Spanien. Kanske är jag lite rastlös som person. Jag hade inte hunnit fundera så mycket på det nya livet i Madrid, tiden går som ni alla vet för fort.

Där jag började tänka framåt, på mitt liv som nyinflyttad i det krisdrabbade Spanien. Jag kom att tänka på en av de märkligaste upplevelserna jag tagit med mig från Värmland:

För att kunna arbeta som frilansare, och skriva artiklar utomlands, behövde jag lära mig att bokföra. Jag bokar därför in ett möte på skatteverket, och kliver in på deras kontor för att få råd. Och där står de. Tre stycken. Experterna. Jag tänkte: Hur ska en av mig kunna lära mig det här, när det behövs så många av dem.

Men det går, om man vågar prova det nya. Jag tog med mina värmländska erfarenheter av att flytta, och har börjat känna mig som hemma i Madrid. Det är inte så annorlunda som man kanske vill tro.